Har känt mig rejält bitter idag, dels för att jag med jämna mellanrum blir totalt och medvetet ignorerad av vissa - både i arbetslivet och i "övriga livet", dels på grund av viss uppgivenhet inför framtiden, ibland kan man känna tilltro inför framtiden, men idag har det inte gått.
Men framåt kvällen har jag bestämt mig, jag tänker inte hålla på att gnälla, gör jag det så blir jag lika patetisk som de som ignorerar mig, alltså, egentligen så är dessa personer inte nödvändigtvis patetiska, jag är nog lite för ödmjuk för att kunna kalla en massa människor för patetiska, men det viktiga är att gnäller jag så blir jag patetisk, ännu mer ignorerad och det leder ingenvart.
En tanke slog mig för ett par dagar sedan: ibland kan man känna sig överflödig och misslyckad och... visst på vissa sätt har man säkert lyckats sämre än många andra... men, en riktig förlorare blir man inte föränn man själv känner sig misslyckad med sitt liv och inte ens försöker, inte har några mål eller någon framtidstro. Jag har därför bestämt mig för att om jag stämplar ut från mitt nuvarande lagerjobb för sista gången vid 65 års ålder med dålig rygg, ensam, utan vänner och/eller familj så tänker jag iallafall ha framtidstro och planer, jag ska inte känna mig misslyckad, jag ska tänka på allt bra som jag gjort och mål ska jag ha, om det så är något enkelt som att leva tre år till eller åka till Örebro så... jag ska inte ge upp!
Nu till det fina... kommer ni ihåg de där äventyrsspelen som Lucasarts spottade ur sig en gång i tiden? "Monkey Island", "Day of the tentacle", m.fl.? Minns ni att så länge man inte gjorde något så hände heller inget - ingen klocka tickade, det var dött, men gjorde man som funkade så kunde det hända en hel massa roliga saker och handlingen skred framåt. Precis så är det med riktiga livet, gör man saker så händer det också saker, gör man inget så händer inget! Precis som i spelen så blir man också tvungen att förswöka göra saker utan att något händer (söka jobb, ragga utan resultat, mm.), detta går att jämföra med när den där dumma figuren man spelar med säger: "I can't do that", när detta händer så måste man prova något annat, man provar och provar och ger sig inte, till slut gör man rätt och något händer!
Nu har jag anmält mig till 2007 års Stockholm Marathon, undrar hur det går i år...
Så här såg jag ut vid målgången 2006
2 kommentarer:
Jag skrev nyss en dissarblogg till julen...eller åt julen...eller nåt.
Julen suger elefantballe men den är bara en gång per år.
Sant, jämförelsen med ett LucasArts-spel stämmer rätt bra. Den enda begränsningen är väl att om man väntar alldeles för länge så blir det strömavbrott och disketten blir oläsbar.
Skicka en kommentar