Mat, kalas, vänner och dagen som blev bättre

Vaknade vid 11-tiden, av det jag skrev igår om alkoholintag så förstår ni kanske att endorfinnivån i kroppen inte var optimal, lite nere helt enkelt, kom ut i ett kök som såg ut som om någon hade lagat en massa rotmos i det dagen innan utan att ta ansvar för avtorkning eller disk. Min vällingskål var iallafall ren så jag fick det bränsle jag behövde för att kunna tänka klart. Satte mig ner vid pianot och försökte spela mitt övningsstycke korrekt - det blev inte korrekt, Andreas kom för att låna min kaffebryggare och jag gav mig iväg för att köpa kattmat, speciell kattmat som min katt Kurre måste ha eftersom han har anlag för urinsten. Den finns bara på djursjukhus så jag satte mig i bilen (jag dracfk inte SÅ mycket att jag inte kunde köra, alkoholen hade försvunnit sedan minst tio timmar enligt beräkningarna man kan göra med hjälp av värdena i körkortsboken, dock sitter endorfinbristen tydligen kvar - som man bäddar får man ligga) vred om nyckeln - inget hände, provade igen, inget hände startmotorn drog och drog men bilen ville inte starta, blev mer och mer desperat för varje försök, tittade under motorhuven, inte för att jag trodde jag skulle bli klokare av det, men ändå, efter mitt 6'e försök lät jag startmotorn köra ett marathon på 30 sekunder någonting och DÅ gick fanskapet igång, jag hade sett bilder i huvudet på tusenlappar som försvann i reparationskostnader, det var verkligen en lättnadskick! Kattmaten visade sig bli billigare än jag från början trott. Sedan flöt det på under dagen, Melindas kalas var trevligt, efter det åkte jag till Björne och åt mat, uppdaterade mobilen och tittade på Arkiv X. Bilen startade utan problem - även med kall motor så det verkar inte vara något jag behöver oroa mig för. Tvättningen och vaxningen av bilen återstår, jag har det sista att slutföra av en skittråkig uppsats jag ska göra till en kvällskurs jag går, köket ser ut som en svinstia fortfarande, men jag är lycklig!

Nu är det dags att ta tag i lite saker, på återhörande!