Worrydolls?

Har sett sådana på Afroart, det är små dockor i en liten ask, har man problem så viskar man vart och ett av problemen till de små dockorna, sedan lägger man dockorna under huvudkudden. När man vaknar nästa morgon har dockorna tagit hand om oron åt en, problemen kvarstår vad jag har förstått, men oron är borta. Just nu skulle jag behöva sådana dockor, efter att jag slutat ta ångestdämpande medicin nyligen så... de senaste dagarna har varit fyllda av oro, detta beror dels på att jag oroar mig lätt, men dels också för att det är mycket att oroa sig för just nu, ekonomi, kvällskurs, jobb, framtid, segelbåt, det värsta fick jag dock reda på idag.

Mamma kommer efter en tids sjukhusvistelse för rehabilitering att flyttas tillbaka till äldreboendet där hon var innan, vistelsen på äldreboendet förflöt tidigare utan problem - tack vare att extrapersonal hade satts in, detta betalade kommunen för eftersom de ville visa att de brydde sig om mammas rehabilitering. Nu när rehabiliteringsavdelningen på sjukhuset skickar tillbaka henne - så... de "tror" inte på sjukhuset att mamma kommer att bli mycket bättre än hon är idag, d.v.s. en två-treårings nivå, vården på äldreboendet kommer därför att vara inriktad på att hon ska vara för där alltid och få så god omvårdnad som möjligt denna tid.

Idag gick jag upp till äldreboendet dit hon flyttas imorgon och frågade hur de trodde att det skulle gå. De sade då att den extra personalen de haft tagits bort och att de därför inte skulle kunna ge mamma tillräcklig vård, de fruktade liggsår, stela leder och en massa andra obehagligheter samt inte minst totalt otillräcklig stimulans, jag hade pratat med mammas biståndshandläggare bara ca. en vecka innan och då hade de försäkrat att mamma skulle få så bra vård som möjligt - inte ett ord om vad de på äldreboendet hade sagt! Extrapersonal har satts in i några dagar tack vare en helt heroisk insats från personalansvarig på äldreboendet (fråga mig inte hur) dessutom ska de tala om för kommunen imorgon på ett möte hur illa ställt det är, men om de ändå säger nej? Jag bävar! Jag antar att de vill undvika en vårdskandal, och... jag har ett par idéer om hur jag ska kunna göra något, men om... om ingenting fungerar och jag får finna mig i att se mamma leva sina sista år på ett totalt ovärdigt sätt? Mamma som betalat skatt i hela sitt liv! Man läser om vårdskandaler i tidningen, sedan vänder man blad och läser de andra nyheterna och glömmer under dagen vad man läst, men nu när det är min egen mamma... mamma som jag kommer från, mamma som uppfostrat mig, hjälpt mig när jag behövt det, lärt mig självdistans, empati och ödmjukhet... Nu är det hon som just börjat säga "mamma" och "Mikael" och "hej då", imorgon - beroende på vad de kommer fram till när de träffar vårdhemspersonalen så börjar troligen ett krig för min del, men just nu, och under dagen så har jag bara haft en klump i halsen av sorg och en klump i magen av oro, vi får se om jag somnar inatt...

Jag behöver mina "worrydolls" nu!

Något positivt idag, det hade varit något datastrul på jobbet, jag HADE VISST jobbat så snabbt som man skulle, en lite lättnad över en sak - något som faktiskt behövdes!