Marathon

Marathonblogg blir det idag, i torsdags kom detaljerna kring det praktiska, var jag hämtar ut min nummerlapp mm. Nu lite tankar kring detta:

Mitt vad med en annan bloggare gäller alltså att jag ska springa på under fyra timmar, jag har länge tänkt att jag är ganska körd, jag har nämnligen knappt tränat. Nåväl, i torsdags kutade jag 5,2 kilometer på drygt 23 minuter, samma tempo genom hela loppet ger en tid på lite över tre timmar! Visst, 4,2 mil är längre än fem kilometer, men märk väl: jag har inte tränat någonting ännu, nu har jag en månad på mig att vänja min afossingar vid att springa och min kropp i övrigt på att hålla ut och stå ut med smärtan (som brukar infinna sig efter dryga 3,5 mil... det är lugnt! Vill ni hålla koll på mg och mina tider så går det bra, via SMS kan man få mina aktuella tider tack vare ett litet chip som jag kommer att ha på foten, tyvärr kostar det 25 kronor att beställa, men då får man mina mellantider vid 1, 2 och 3 mil samt start och målgångstider direkt efter att jag passerat dem! Är ni intresserade så skickar ni ett SMS med texten: "SM 5981" till nummer: 72700 . OBS! SMS'et kan skickas tidigast nu på måndag den sjunde maj!

Tillfälliga förbindelser, ska jag vara brutalärlig så har jag aldrig haft en tillfällig förbindelse med en kvinna, trist, men nåja... så blir det ibland. Under de tre gånger jag sprungit Marathon har jag haft "tillfälliga förbindelser" med fransmän och tyskar utmed banan, vi har kutat sida vid sida några kilometer och peppat varandra, ganska trevligt - när man kutar med värk typ överallt så gillar man att höra saker som "Zut alors! It'z abot pein!" eller: "Scheize godt!" (ursäkta stavningen). Förra årets Marathon så sprang jag i mål tillsammans med en tysk som tog min hand och höjde den tillsammans med sin egen de sista hundra metrarna, en helt okänd människa liksom! Det ger en socialt inducerad endorfinkick utan dess like!

Men ja... Marathon är kul, man får känna att man lever och trots kramp och värk överallt när man gå i mål så känns det bra!