En stolt medarbetare inom Kooperationen
Bästa kollega,
Med en lättad suck lade jag sista handen vid den sista plockade pallen i lördags, med tindrande ögon – som om jag redan satt och öppnade julklappar med ett glas julmust i handen, klistrade jag den matt skimrande adressetiketten på min välplastade pall.
Jag hade ställt pallen på det angivna stället och var på väg bort från den, bort mot stämpelklockan och den så otroligt efterlängtade julledigheten… skinkan, gröten, vörtbrödet, sillen och ischokladen. Då, plötsligt var det något som fick mig att stanna min röda plocktruck, likt en fiskarhustru som vände sig om för att en sista gång se sin man när han försvann ut till havs med trålaren vände jag mig mot pallen. Jämförelsen mellan denna pall cider och chips till nyårsfirare på Sörmlandslätten och en trålare var vid en första anblick löjlig. Jag log lite snett mot den av plasten glansiga pallen där den lite dyrare cidern och de vulgärt designade chipspåsarna trängdes med varor för folk som hellre verkade vilja skåla in det nya året med glögg och jordnötter. Min hand trevade sig fram till hissen för min golvplatta, några sekunder senare såg jag ut över en ocean av pallar som under de kommande dagarna skulle nå butiker runt om i Mellansverige. Det var det här jag hade jobbat för under det gångna året, pallar som inte bara förmedlade varor utan även vad den svenska konsumentkooperationen står för. Butikerna som skulle sälja dessa varor hade inte bara göra vinst som målsättning, än viktigare skulle de vara medlemmarnas förlängda arm. Med ekologiska produkter och Rättvisemärkt-produkter gör vi både matproduktion och lokalsamhällen hållbarare, med ”Världens mat” får vi alla fantastiska nya svenskar att känna sig extra välkomna till Sverige, med mat anpassad för allergiker skulle så slutligen allergiker även denna jul få njuta av Ris a la Malta, lussekatter och pepparkakor, produkter som… …under denna lördag… …borde inhandlas i detta nu!
En snabb blick mot klockan fick mig att inse det något överambitiösa drömmeriet som för en stund fått mig att glömma tiden. Klockan var fem över fyra och ett antal personer som väntade in min utrustning var nog åter igen vansinniga över att jag aldrig lät dem få gå hem i tid. Ett sista svep med blicken över pallhavet, det här har vi gjort bra tänkte jag och fick en klump i halsen, alla vi som bakom skrivbord och charkdiskar, i kassor och lastbilar, på grönsaksavdelningar och truckar alla hade bidragit till att skapa bra värden: Leverantörsavtal där inte bara priset utan även miljöhänsyn och etik vägde in, butiker där alla kunde hitta vad de sökte – inte bara de som sökte det som beställdes på helpall eller hade god marginal vid försäljning.
Jag kände mig varm inombords när jag styrde trucken mot parkeringen, en vindpust fick håret att fladdra till. Kanske var vi allihopa mitt i en sådan pust, en pust som inte sveper bort utav sveper framåt, som vitaliserar och samtidigt renar säregenheten som då mer än någonsin blir en styrka i sig.
lördag, december 29, 2007
onsdag, oktober 24, 2007
Utmanad
Den blyga (länk finns i listan) har utmanat mig, jag ska nämna sju stycken mer eller mindre ofördelaktiga egenheter hos mig själv, som tur är så väljer jag ju själv vilka...
1) Jag kan inte laga någon mat överhuvudtaget utan att titta i en kokbok, inte ens äggkokning eller havregrysngröt...
2) Jag låter ofta papper "ligga" alldeles för länge.
3) Jag är ofta på tok för naiv.
4) Jag får svårt att få tiden att räcka till.
5) Jag borstar bara tänderna på kvällen (däremot använder jag även tandtråd då...)
6) Förutom vid speciella tillfällen så blir jag mig sällan särskilt mycket om hur jag går klädd.
7) Saker och ting har en tendens att försvinna eller gå sönder i min närhet (klockor, vantar, mössor...)
Får skriva dit lite positiva egenheter någon dag...
Den blyga (länk finns i listan) har utmanat mig, jag ska nämna sju stycken mer eller mindre ofördelaktiga egenheter hos mig själv, som tur är så väljer jag ju själv vilka...
1) Jag kan inte laga någon mat överhuvudtaget utan att titta i en kokbok, inte ens äggkokning eller havregrysngröt...
2) Jag låter ofta papper "ligga" alldeles för länge.
3) Jag är ofta på tok för naiv.
4) Jag får svårt att få tiden att räcka till.
5) Jag borstar bara tänderna på kvällen (däremot använder jag även tandtråd då...)
6) Förutom vid speciella tillfällen så blir jag mig sällan särskilt mycket om hur jag går klädd.
7) Saker och ting har en tendens att försvinna eller gå sönder i min närhet (klockor, vantar, mössor...)
Får skriva dit lite positiva egenheter någon dag...
söndag, september 16, 2007
Politik
Har hört till leda på alla melankoliska pragmatiker som talat om hur meningslöst det är med politik, att alla bara ljuger och fifflar och att de bara gör dåligt för alla människor och bra för sig själva, etc... Har diskuterat detra med folk och även funderat en del, trots allt så ska man ju ha klart för sig att ,många politiska beslut faktiskt har tagits som varit till stort gagn för samhället och dess invånare - till stor del, man måste som människa ha klart för sig att varje frihet för en viss individ/grupp innebär mer eller mindre ofrihet för en annan individ/grupp, som politiker måste man jämka - något som enligt mig har gjorts på ett hyfsat skickligt sätt i Sverige, i princip alla lever under anständiga former med mat på bordet, tak över huvudet och utbildningsmöjligheter, samtidigt som de förmögna kan leva de liv som de vill, alla har stora friheter vad gäller yttrandefrihet, val (både politiker och representanter inom fackförbund, mm.) . Uj, nu är jag sådär trött igen, orkar inte skriva mycket mer, men det jag vill säga är alltså: Okej, kanske 90% av alla politiker är vidriga, men vi ska komma ihåg att de resterande 10%en är godhjärtade, jobbar häcken av sig för att få till beslut som är bra - utan dessa hade världen varit betydligt värre än vad den är idag, det är upp till oss goda människor att hjälpa dessa bra politiker, de förtjänar det!
Har hört till leda på alla melankoliska pragmatiker som talat om hur meningslöst det är med politik, att alla bara ljuger och fifflar och att de bara gör dåligt för alla människor och bra för sig själva, etc... Har diskuterat detra med folk och även funderat en del, trots allt så ska man ju ha klart för sig att ,många politiska beslut faktiskt har tagits som varit till stort gagn för samhället och dess invånare - till stor del, man måste som människa ha klart för sig att varje frihet för en viss individ/grupp innebär mer eller mindre ofrihet för en annan individ/grupp, som politiker måste man jämka - något som enligt mig har gjorts på ett hyfsat skickligt sätt i Sverige, i princip alla lever under anständiga former med mat på bordet, tak över huvudet och utbildningsmöjligheter, samtidigt som de förmögna kan leva de liv som de vill, alla har stora friheter vad gäller yttrandefrihet, val (både politiker och representanter inom fackförbund, mm.) . Uj, nu är jag sådär trött igen, orkar inte skriva mycket mer, men det jag vill säga är alltså: Okej, kanske 90% av alla politiker är vidriga, men vi ska komma ihåg att de resterande 10%en är godhjärtade, jobbar häcken av sig för att få till beslut som är bra - utan dessa hade världen varit betydligt värre än vad den är idag, det är upp till oss goda människor att hjälpa dessa bra politiker, de förtjänar det!
fredag, augusti 31, 2007
Bergen...
Jag har sedan länge haft på känn att jag kan flytta ganska stora stenblock redan idag, bara jag vill. Nu är det dags tror jag, jag ska börja träna seriöst - på alla plan, det finns ett par berg som står fel som jag har bestämt mig för att ställa tilrätta innan jag lämnar in. Om någon har någon invändning så föreslår jag att man tar tag i saken nu, om ett år kan jag vara svår att stoppa!
Jag har sedan länge haft på känn att jag kan flytta ganska stora stenblock redan idag, bara jag vill. Nu är det dags tror jag, jag ska börja träna seriöst - på alla plan, det finns ett par berg som står fel som jag har bestämt mig för att ställa tilrätta innan jag lämnar in. Om någon har någon invändning så föreslår jag att man tar tag i saken nu, om ett år kan jag vara svår att stoppa!
lördag, augusti 25, 2007
På allmän begäran
Eller kanske snarare för att bloggen inte ska självdö, det är dags för ett inlägg till. Vet bara inte... vad jag ska skriva... det är ju ganska beige att bara skriva vad som hänt under de senaste dagarna rakt av... tycker ni inte det? Hade en massa idéer förut, men det börjar ärligt talat tryta på den fronten. Trixar och troxar med olika saker tränar både kropp och knopp för att lättare hinna med mer framöver, det funkar rätt bra. Min ineboende familj har det bra, jag också, ikväll blir det inget festande, har en massa saker att ta tag i - nu närmast körkonserten imorgon. Sedan saker att läsa in, städning, övertid på måndag, sortering av bilder och dokument i datorn, uppröjning av papperen här hemma, et nytt blogginlägg... just det, jag höll just på med det ja... :) Så dagens tanke då...
Varför klarar inte av medelvägar? Varför kan folk inte se saker nyanserat? Varför driver media på denna idioti där folk bara vräker ur sig en massa dynga utan att ha en jävla aning om vad de pratar om? Ska ta några exempel:
För et tag sedan var det tal om partiklarna i tunnelbanan (främst minimala metallspån), dessa partiklar är mer aggressiva än de kolpartiklar som kommer ur bilarnas avgasrör, med andra ord kommer man möjligen undan något bättre om man tar bilen till jobbet än tunnelbanan - åtminstone om man ENBART ser till partiklarna (och inte tar med olika kolväten, NOx, marknära ozon, olycksrisken, mm.). Hursomhelst: en kvinna vrtäker ur sig i en insändare något om dumma miljötomtar som förstör miljön mer genom att åka tunnelbana än vad de hade gjort om de hade åkt bil. Hennes totala brist på kunskap inom området och idiotin i hennes resonemang gör att det t.o.m. nästan är svårt att förklara VAD som är idiotiskt, svaret är ju: allt! Nåväl, till att börja med så gäller deta enbart partilarna, ur en bil kommer det ur betydligt mer än partiklar (partikelrenare finns ju för de kolpartiklar som kommer ur motorn, med det finns även andra farliga partiklar från däck, uppriven vägbana, mm.). Sedan den viktigaste aspekten, något som en kvinna med insändarskribentens karaktär kanbske inte ens reflekterar över, när man åker bil så förstör man främst luften för andra - andra, de där människorna som inte är en själv... nåväl, troligen läste hon bara rubriken till artikeln, eller så förstod hon inte utan liksom... att förstå särskilt mycket, det stod något om att partiklarna i tunnelbanan var hälsofarligare än de på gatan, utan att läsa eller ta reda på ett skit angående exponeringstid, andra luftföroreningar, m. så skrev hon en arg insändare om att luften var farligare i tunnelbanan och att därför bilar var mer miljövänliga än tunelbanor. Troligen kopplar samma person ihop partiklar med växthuseffekt också, samtidigt som hon sitter som KAM någonstans och sabbar konstruktiva samarbeten mellan företag, snälla, om du har veckor att ta med studiemedel, utnyttja dessa!
En annan person skrev om trängselskatter när det tidigare försöket med dessa var i sin linda, kritik i all ära, men skribenten kopplade ihop avgiften med förbud och eftersom styret villa förbjuda folk att köra bil så var de kommunister och kunde jämföras med Stalin, antingen så skojade hon, eller så hade hon bojkottat all media det senaste halvåret.
Media är likadana, de bara gör växlar på allt som är inne eller som folk är rädda för, folkbildningssyfte finns inget. Aftonbladet skrev att (under den värsta antisockerhetsen) att det var lika illa att äta mjölk med Start som att inte äta frukost alls... Start innehöll ju socker, den expert som Aftonbladet anlitade skulle jag vilja tala med... Start inehåller en massa havre, mm. som kroppen behöver på morgonen, dessutom så är mjölk en ypperlig dryck att börja dagen med (kom inte med något jävla skitsnack om att mjölk är farligt på grund av dess fett- och sockerinehåll då blir jag riktigt förbannad! Chips, läsk och 200g chokladkakor då snackar vi onyttigheter, ok?). SAmma sak alla hjärndöda hälsoprogram, Paolo Roberto som först bara äter snabbmat utan att röra sig ett dugg för att sedan banta bort det hela med bara grönsaker och kokt lax plus 10 timmar hårdträning om dagen, *suck* TV3's värld må vara svartvit (även om de faktiskt kom till när det hade funnits färg-TV bra länge) - min värld är det inte. Vad sägs om snabbmat max ett par gånger i veckan, godis max en gång i veckan samt minst en 20-30 minuters promenad om dagen...? Frukost? Gröt, välling eller varför inte Start? Väljer man Start så kanske man kan dra ner snabbmaten till max en gång i veckan. Potatis? Ät så mycket du vill, i kokt form, inte i chipsform... Atkins? Han kan dra dit... man kan LEVA på potatis utan att bli tjock, tro mig! 
Jag tror att de flesta förstår att matpyramiden är svårslagen utom möjligtvis de i detta inlägg omnämnda insändarskribenterna.
Slutligen hoppas jag att vi människor snart börjar se saker även i gräswkalor för jag börjar ärligt talat bli orolig...
lördag, juli 28, 2007
Nu skall det ske!
Ett par nya vad om nästa års Marathon... men vet ni, det är faktiskt lika bra att göra något ordentligt om det ändå ska göras... Nästa år ska jag vara bland de 100 bästa! Fanimej! Jag ska träna så in i... ...baljan! Ni anar inte, 5-10 km tre dagar i veckan, 1-2 pass på 1-3 mil varje helg "ledig" fredag och måndag, det skulle vara så förb... grymt att komma bland de 100 första, det måste göras! Bara så att ni vet!
En annan sak, läste i Expressen om något gäng i USA som hade börjat organisera sig för att "ta över USA" artikelförfattaren verkade tro att det skulle gå och att de dessutom skulle kunna ta över hela världen.. lite löjeväckande, möjligtvis kan de skapa anarki, men inte "ta över".... Varför? Jo, "ledarna" i sådana gäng är extrema psykopater, visst, de kan vara smarta och väldigt sociala, men de klarar i längden inte av att någon står ovanför dem, i deras förvridna egotrippade skallar så finns det bara en människa med något som helst värde - de själva, ingen kan leda en sådan organisation över ett större område, möjligtvis kan det funka i ett mindre område med bara en ledare, men med många personer i ledarposition (som skulle vara nödvändigt för att hålla ett större område och som alla troligtvis skulle vara psykopater) funkar det inte, det blir inre stridigheter inom ett par dagar. Psykopater skulle säkert kunna ta över hela världen om de inte vore för stolta i sina egotrippade "jag" för att kunna samarbeta... redan nu så är ju detta gäng inte "det enda" gänget ens i mindre städer, inte heller klarar de av att "gå ihop" med andra gäng för att kunna ta över en stad eller så... hur ska det då gå i hela USA där det dessutom finns en massa andra grupperingar såsom t.ex. kristen höger, fackförbund, KKK, vänsterintellektuella, muslimska grupper, mm. UTÖVER myndigheterna?
Ett par nya vad om nästa års Marathon... men vet ni, det är faktiskt lika bra att göra något ordentligt om det ändå ska göras... Nästa år ska jag vara bland de 100 bästa! Fanimej! Jag ska träna så in i... ...baljan! Ni anar inte, 5-10 km tre dagar i veckan, 1-2 pass på 1-3 mil varje helg "ledig" fredag och måndag, det skulle vara så förb... grymt att komma bland de 100 första, det måste göras! Bara så att ni vet!
En annan sak, läste i Expressen om något gäng i USA som hade börjat organisera sig för att "ta över USA" artikelförfattaren verkade tro att det skulle gå och att de dessutom skulle kunna ta över hela världen.. lite löjeväckande, möjligtvis kan de skapa anarki, men inte "ta över".... Varför? Jo, "ledarna" i sådana gäng är extrema psykopater, visst, de kan vara smarta och väldigt sociala, men de klarar i längden inte av att någon står ovanför dem, i deras förvridna egotrippade skallar så finns det bara en människa med något som helst värde - de själva, ingen kan leda en sådan organisation över ett större område, möjligtvis kan det funka i ett mindre område med bara en ledare, men med många personer i ledarposition (som skulle vara nödvändigt för att hålla ett större område och som alla troligtvis skulle vara psykopater) funkar det inte, det blir inre stridigheter inom ett par dagar. Psykopater skulle säkert kunna ta över hela världen om de inte vore för stolta i sina egotrippade "jag" för att kunna samarbeta... redan nu så är ju detta gäng inte "det enda" gänget ens i mindre städer, inte heller klarar de av att "gå ihop" med andra gäng för att kunna ta över en stad eller så... hur ska det då gå i hela USA där det dessutom finns en massa andra grupperingar såsom t.ex. kristen höger, fackförbund, KKK, vänsterintellektuella, muslimska grupper, mm. UTÖVER myndigheterna?
torsdag, juli 26, 2007
Gammal?
Fick idag via lilltjejen i min inneboende familj höra en slags "danceremix" av Bamsesången - hu! Vilket helgerån, det var det värsta jag har hört, det var mycket bättre förr! Så reagerade min ryggmärg. Efter att jag besinnat mig lite och tagit lite kaffe i lugnande syfte så insåg jag två saker: nya remixar på Bamse får den snälla björnens ideal att leva vidare och fortsätta förstå att rasism är dumt och att man ska hjälpa dem som behöver hjälp. Det andra jag insåg var att jag håller på att bli gammal... "det var bättre förr..." det har man hört någonstans förut va?
torsdag, juli 19, 2007
söndag, juli 15, 2007
Marathon - en jävla barnlek!
Nu kanske jag stack ut hakan, men så är det faktiskt, tänk bara... Marathon går bara att utföra på ett sätt, det kan omöjligen pina en mer än sex timmar, man är aldrig ensam på vägen, tvärtom så är det fullt av folk runtomkring en som beundrar det man gör! Vid start har man 100% koll på vad man ska göra, man är laddad till tusen och dessutom upladdad till max med långsamma kolhydrater och sportdryck. Jämför det med hur livet är ibland när det jävlas ordentligt... eller det helvete som vissa ensama människor måste ta sig igenom dag efter dag... jag säger det igen: Marathon är en jävla picknick mot vissa av de andra utmaningar som vi människor ställs inför - tro mig, jag har gjort båda!
Nu kanske jag stack ut hakan, men så är det faktiskt, tänk bara... Marathon går bara att utföra på ett sätt, det kan omöjligen pina en mer än sex timmar, man är aldrig ensam på vägen, tvärtom så är det fullt av folk runtomkring en som beundrar det man gör! Vid start har man 100% koll på vad man ska göra, man är laddad till tusen och dessutom upladdad till max med långsamma kolhydrater och sportdryck. Jämför det med hur livet är ibland när det jävlas ordentligt... eller det helvete som vissa ensama människor måste ta sig igenom dag efter dag... jag säger det igen: Marathon är en jävla picknick mot vissa av de andra utmaningar som vi människor ställs inför - tro mig, jag har gjort båda!
lördag, juli 14, 2007
söndag, juli 01, 2007
Familj
Jag har inneboende, en familj med man, hustru och en jättesöt liten dotter på... 3-5 år någonting bor hos mig. Vi kompletterar varandra jättebra och stormtrivs, det ger "synergieffekter" för båda parter och allt är jättebra. De kan laga supersmarrig sydasiatisk mat som jag har slagit mig i backen på att lära mig laga innan jag låter dem flytta härifrån! :)
Jag har inneboende, en familj med man, hustru och en jättesöt liten dotter på... 3-5 år någonting bor hos mig. Vi kompletterar varandra jättebra och stormtrivs, det ger "synergieffekter" för båda parter och allt är jättebra. De kan laga supersmarrig sydasiatisk mat som jag har slagit mig i backen på att lära mig laga innan jag låter dem flytta härifrån! :)
onsdag, juni 27, 2007
Hemma igen
Har faktiskt varit hemma ett par dagar nu, tänkte blogga mer under resan men... en olycka i Norge gjorde det svårt, en kraftig inbromsning på en bergsväg i Norge fick datorn som låg i framsätet på laddning att åka i golvet. Datorn klarade sig, men kontakten för laddning i bilen gick det inte lika bra för. Batteriet dog sakta men säkert ut, likså blev telefonen sakta men säkert trött den med eftersom den laddades via USB i datorn - osis, jag som hade tänkt ta igen en massa blogande från mitt mysiga tält från ställen runtom i Sverige.
Nåja, jag vill tacka alla er som har kommenterat mina Norgebloggar och visat intresse för min blogg, jag är på gång nu igen, saker och ting här henmma börjar komma iordning och jag blir smidigare och smidigare i min användning av min nya laptop. Ska börja kommentera lite själv snart, men ikväll ska jag bara skriva denna "uppsamlingsblogg".
Kom hem till Sverige via Svinesund då... först kände jag mig väldigt hema och glad, men sedan när det efter ett par grillade chorizoz var dags att hitta ett lämpligt ställe för tältning blev det värre, till skillnad från Norge så fans det kanppt ett enda ställe i Sverige där man fick tälta, tomter och naturskyddsområden precis överallt! Läget blev desperat och när jag körde runt på småvägarna som värst runt midnatt och kände tröttheten smyga sig på så började jag hata fäderneslandet och tankarna kretsade kring om jag faktiskt inte skulle ta och flytta till Norge där det fanns goda möjligheter att "gå på tur". Kanske inte Norge är den sista Sovjetstaten, kanske Sverige är det? Tillslut gjorde jag något som man inte ska göra, jag övernattade i bilen på en rastplats vid E6'an på Västkusten, därifrån skickade jag även mina två Norgebloggar. I Norge tog jag med alla mikna fimpar i en soppåse jag hade i bilen, men i Sverige blev jag så sur på detta j*vla land att jag symboliskt lämnade fimpen på marken.
Nåja, några mil längre ner då, på midsommaraftons morgon... det regnade längs med hela västkusten, hela dagen skulle det regna - kände mig villrådig... till slut så kom jag på det - jag skulle dra till Danmark! Inget midsommarfirande i regn, istället het fredagspuls i Köpenhamn! Tog in på ett vandrarhem mitt i staden för 135:- drog sedan till en juste nattklubb där inträdet var 70:- och ölen gratis till klockan ett (vattnet kostade däremot 20:-). Det var grymt drag! Vid fyratiden blev jag lite sur på en tjej och sa någonting om att "spotta ut gröten" till henne, hennes pojkvän som troligen var den största dansk jag någonsin sett vgrålade då någonting till mig som innehöll ordet "draepe", jag kanske skulle stått upp för Sverige i detta läge, men... njäe, tog mig istället tillbaka till vandrarhemmet genom den livfulla köpenhamnsnatten. Läkte min något sårade själ genom att spontant ställa mig i ett gathörn och sjunga "Veronica" för förbipasserande. Dagen därpå (ganska sent) tog jag mig tillbaka hem, dock inte utan att jag först lyckats dra på mig en kontrollavgift i danska tunelbanan...
Allt som allt var den en trevlig och lärorik resa!
Har faktiskt varit hemma ett par dagar nu, tänkte blogga mer under resan men... en olycka i Norge gjorde det svårt, en kraftig inbromsning på en bergsväg i Norge fick datorn som låg i framsätet på laddning att åka i golvet. Datorn klarade sig, men kontakten för laddning i bilen gick det inte lika bra för. Batteriet dog sakta men säkert ut, likså blev telefonen sakta men säkert trött den med eftersom den laddades via USB i datorn - osis, jag som hade tänkt ta igen en massa blogande från mitt mysiga tält från ställen runtom i Sverige.
Nåja, jag vill tacka alla er som har kommenterat mina Norgebloggar och visat intresse för min blogg, jag är på gång nu igen, saker och ting här henmma börjar komma iordning och jag blir smidigare och smidigare i min användning av min nya laptop. Ska börja kommentera lite själv snart, men ikväll ska jag bara skriva denna "uppsamlingsblogg".
Kom hem till Sverige via Svinesund då... först kände jag mig väldigt hema och glad, men sedan när det efter ett par grillade chorizoz var dags att hitta ett lämpligt ställe för tältning blev det värre, till skillnad från Norge så fans det kanppt ett enda ställe i Sverige där man fick tälta, tomter och naturskyddsområden precis överallt! Läget blev desperat och när jag körde runt på småvägarna som värst runt midnatt och kände tröttheten smyga sig på så började jag hata fäderneslandet och tankarna kretsade kring om jag faktiskt inte skulle ta och flytta till Norge där det fanns goda möjligheter att "gå på tur". Kanske inte Norge är den sista Sovjetstaten, kanske Sverige är det? Tillslut gjorde jag något som man inte ska göra, jag övernattade i bilen på en rastplats vid E6'an på Västkusten, därifrån skickade jag även mina två Norgebloggar. I Norge tog jag med alla mikna fimpar i en soppåse jag hade i bilen, men i Sverige blev jag så sur på detta j*vla land att jag symboliskt lämnade fimpen på marken.
Nåja, några mil längre ner då, på midsommaraftons morgon... det regnade längs med hela västkusten, hela dagen skulle det regna - kände mig villrådig... till slut så kom jag på det - jag skulle dra till Danmark! Inget midsommarfirande i regn, istället het fredagspuls i Köpenhamn! Tog in på ett vandrarhem mitt i staden för 135:- drog sedan till en juste nattklubb där inträdet var 70:- och ölen gratis till klockan ett (vattnet kostade däremot 20:-). Det var grymt drag! Vid fyratiden blev jag lite sur på en tjej och sa någonting om att "spotta ut gröten" till henne, hennes pojkvän som troligen var den största dansk jag någonsin sett vgrålade då någonting till mig som innehöll ordet "draepe", jag kanske skulle stått upp för Sverige i detta läge, men... njäe, tog mig istället tillbaka till vandrarhemmet genom den livfulla köpenhamnsnatten. Läkte min något sårade själ genom att spontant ställa mig i ett gathörn och sjunga "Veronica" för förbipasserande. Dagen därpå (ganska sent) tog jag mig tillbaka hem, dock inte utan att jag först lyckats dra på mig en kontrollavgift i danska tunelbanan...
Allt som allt var den en trevlig och lärorik resa!
torsdag, juni 21, 2007
Två Norgebloggar till
Har just kommit tillbaka till Sverige, känns lagom lustigt, mer om det senare, men först ett par rader från Norge:
Norgeblogg, del två
Trots allt elakt jag skrev vid gränsen så visade sig grannlandet i väster från sin allra bästa sida, solen sken, vägarna var (någorlunda) farbara, den enda snuten jag träffade var en trelig prick, jag fick en fin norgestämpel i passet – det enda dåliga var att hastighetsbegränsningarna var löjligt låga och allt är svindyrt, annars är detta paradiset på jorden. Sitter i tältet någonstans ”in the middle of nowhere” efter tre grillade chorizos, uppemot en liter vin (troligen betydligt mindre…) och ett par chips. Datratrafik i detta land kostar 70:- / megabyte för en svensk och i ödemarken är det ont om oskyddade, trådlösa nätverk så det jag skriver nu publiceras allra tidigast imorgon. Just nu är nästan allting bara helt perfekt, ekonomin är lite jobbig, men den går att tänka bort, jag har räknat på den, jag grejar den – utan problem om jag inte säller till med några bombastiska extravaganser i Norge eller något. Vilken jävla grym semester alltså! Att glida längs vägarna är grymt, att sätta upp ett tält med snöklädda fjäll i bakgrunden (på behörigt avstånd, här är det 17 grader) är nästan ännu grymmare, att ta en semestercigg i solnedgången… känslan är obeskrivlig! Trots detta så blev jag lite svettig idag, mitt svenska ”maestro” vägrade att ge mig några norska kronor fyra uttagsautomater i rad idag, kände hur pulsen började slå, bränslet skulle INTE räcka hela vägen till en ”större stad”, hittade jag inget så var jag rätt såld, hoppet tändes när jag såg ett Nordea-kontor, rusade fram till deras bankomat ed fjärilar i magen, gissa om jag kände lustkänslor när apparaten rasslade fram fyrahundra norska kronor till mig! Kostar säkert 35:- i växlingsavgift, men jag överlever åtminstone! Imorgon tar jag mig ner längs den norska kusten tänker jag mig, kanske når jag fram till Strömstad, annars blir det nattliv i Oslo! Kära bbloggläsare, ni får veta snart nog! Nu är det dags för en godnattcigg, det blir en lååång dag imorgon, sängrökning i tält – präktigt och fint va? :)
Norgeblogg, del tre
Har sett lite av norska kusten idag, men har nu på kvällen börjat röra mig inåt landet igen, några reflektioner angående Norge hittills:
Hastighetsbegränsningarna liknar de svenska (30, 50, 70 och 90, EJ 110), men skiljer på två viktiga punkter: förbi mindre byar så förekommer ofta (oftare än 50) hastigheten 60, vidare så är oftast den hägsta tillåtna hastigheten på norska landsvägar 80. Känns lite exotiskt.
Tunnlar genom bergen är ganska vanliga idag körde jag genom en tunnel som var 6,5 kilometer! Fullt av dem är det! Ibland funkar radion därinne – ibland inte.
Den statliga radion i Norge har jag försökt att förstå mig på ett par dagar nu, jag har kommit fram till följande: deras ”P1” är som vårt P3, fast med lite mer musik och lite mindre program, musiken verkar vara mer blandad än i Sverige där ju (tyvärr) lejonparten av all musik som spelas består av ”hits”. Norska ”P3” är ungefär som deras ”P1” skillnaden är möjligtvis att det är änu mindre prat i denna kanal dessutom verkar musiken vara mest hårdrock – säger en del om norrmäns musikpreferenser när en statlig kanal har hårdrocksinriktning? Deras ”P2” är som en blandning av 75% P1 och 25% P2, hade varit intressant att lyssna på om de inte hade pratat obegriplig bokmål hela tiden… det är DET man gör för att kunna anse sig tillhöra den intellektuella eliten i Norge – pratar bokmål. Svenska intellektuella klagar över för mycket musik i P1 (en vinjett på 1,5 minut tre gånger om dagen) och Annika Lanz program eftersom alla moderna influenser är bannlysta i den svenska ”intellektuella kulturen”. Tror jag föredrar de norska ”radiointellektuella”…
Idag tältade jag inte långt ifrån en plats där en mördare från 1500-talet hade gömt sig, creepy, men inte så farligt, det var inte någon galen seriemördare utan snarare en ganska snäll människa som råkade varaq på fel ställe vid fel tidpunkt. Att han inte blev ihjälslagen i sitt gömställe av någon ”mobb” utan tvärtom kunde tillbringa sina sista dagar i frihet med sin älskade fru (som kom med mat till honom medan han gömde sig) gjorde att jag såg risken att stöta på ett spöke som var ute efter hämnd till ehhh… väldigt lite!
Frid över hans minne, frid över alla trevliga Norrmän och norskor!
Har just kommit tillbaka till Sverige, känns lagom lustigt, mer om det senare, men först ett par rader från Norge:
Norgeblogg, del två
Trots allt elakt jag skrev vid gränsen så visade sig grannlandet i väster från sin allra bästa sida, solen sken, vägarna var (någorlunda) farbara, den enda snuten jag träffade var en trelig prick, jag fick en fin norgestämpel i passet – det enda dåliga var att hastighetsbegränsningarna var löjligt låga och allt är svindyrt, annars är detta paradiset på jorden. Sitter i tältet någonstans ”in the middle of nowhere” efter tre grillade chorizos, uppemot en liter vin (troligen betydligt mindre…) och ett par chips. Datratrafik i detta land kostar 70:- / megabyte för en svensk och i ödemarken är det ont om oskyddade, trådlösa nätverk så det jag skriver nu publiceras allra tidigast imorgon. Just nu är nästan allting bara helt perfekt, ekonomin är lite jobbig, men den går att tänka bort, jag har räknat på den, jag grejar den – utan problem om jag inte säller till med några bombastiska extravaganser i Norge eller något. Vilken jävla grym semester alltså! Att glida längs vägarna är grymt, att sätta upp ett tält med snöklädda fjäll i bakgrunden (på behörigt avstånd, här är det 17 grader) är nästan ännu grymmare, att ta en semestercigg i solnedgången… känslan är obeskrivlig! Trots detta så blev jag lite svettig idag, mitt svenska ”maestro” vägrade att ge mig några norska kronor fyra uttagsautomater i rad idag, kände hur pulsen började slå, bränslet skulle INTE räcka hela vägen till en ”större stad”, hittade jag inget så var jag rätt såld, hoppet tändes när jag såg ett Nordea-kontor, rusade fram till deras bankomat ed fjärilar i magen, gissa om jag kände lustkänslor när apparaten rasslade fram fyrahundra norska kronor till mig! Kostar säkert 35:- i växlingsavgift, men jag överlever åtminstone! Imorgon tar jag mig ner längs den norska kusten tänker jag mig, kanske når jag fram till Strömstad, annars blir det nattliv i Oslo! Kära bbloggläsare, ni får veta snart nog! Nu är det dags för en godnattcigg, det blir en lååång dag imorgon, sängrökning i tält – präktigt och fint va? :)
Norgeblogg, del tre
Har sett lite av norska kusten idag, men har nu på kvällen börjat röra mig inåt landet igen, några reflektioner angående Norge hittills:
Hastighetsbegränsningarna liknar de svenska (30, 50, 70 och 90, EJ 110), men skiljer på två viktiga punkter: förbi mindre byar så förekommer ofta (oftare än 50) hastigheten 60, vidare så är oftast den hägsta tillåtna hastigheten på norska landsvägar 80. Känns lite exotiskt.
Tunnlar genom bergen är ganska vanliga idag körde jag genom en tunnel som var 6,5 kilometer! Fullt av dem är det! Ibland funkar radion därinne – ibland inte.
Den statliga radion i Norge har jag försökt att förstå mig på ett par dagar nu, jag har kommit fram till följande: deras ”P1” är som vårt P3, fast med lite mer musik och lite mindre program, musiken verkar vara mer blandad än i Sverige där ju (tyvärr) lejonparten av all musik som spelas består av ”hits”. Norska ”P3” är ungefär som deras ”P1” skillnaden är möjligtvis att det är änu mindre prat i denna kanal dessutom verkar musiken vara mest hårdrock – säger en del om norrmäns musikpreferenser när en statlig kanal har hårdrocksinriktning? Deras ”P2” är som en blandning av 75% P1 och 25% P2, hade varit intressant att lyssna på om de inte hade pratat obegriplig bokmål hela tiden… det är DET man gör för att kunna anse sig tillhöra den intellektuella eliten i Norge – pratar bokmål. Svenska intellektuella klagar över för mycket musik i P1 (en vinjett på 1,5 minut tre gånger om dagen) och Annika Lanz program eftersom alla moderna influenser är bannlysta i den svenska ”intellektuella kulturen”. Tror jag föredrar de norska ”radiointellektuella”…
Idag tältade jag inte långt ifrån en plats där en mördare från 1500-talet hade gömt sig, creepy, men inte så farligt, det var inte någon galen seriemördare utan snarare en ganska snäll människa som råkade varaq på fel ställe vid fel tidpunkt. Att han inte blev ihjälslagen i sitt gömställe av någon ”mobb” utan tvärtom kunde tillbringa sina sista dagar i frihet med sin älskade fru (som kom med mat till honom medan han gömde sig) gjorde att jag såg risken att stöta på ett spöke som var ute efter hämnd till ehhh… väldigt lite!
Frid över hans minne, frid över alla trevliga Norrmän och norskor!
måndag, juni 18, 2007
Norgeblogg
Nu står bilen precis på gränsen mellan Sverige och Norge, har ätit lunch och memorerat motormännens resetips för N. Over and outorge. Lite läskigt, dyrt, dryga trafikpoliser, förbud mot det mesta... vet inte om jag verkligen vågar åka in i denna "sista onmedtagen kyckling med potatissallad, billigare, men tveksamt om det var mysigare. Svenska nätet funkar här, men jag vet inte om jag har lust att koppla upp mig genom 3's norska gästnät, kan bli dyrt, antingen "lånar" jag ett trådlöst nät, eller så blir det ingen blogg ikväll. Passade just på att ha ett litet videosamtal via bärbara + mobil med en kompis på MSN, funkade kanon, lite ryckigt, men koolt som f@n! Jag har bestämt mig för att tänka positivt nu, det är semester, det är trevliga norskor som gäller, inte tjuriga norska trafikpoliser - håller jag bara ryggen fri så... jag har med mig lite mer vin in i landet än vad som är tillåtet, men annars så är det nog lugnt. Läser ni detta idag så kan ni väl hålla tumarna för att jag: 1) hittar en norsk uttagsautomat som grejar maestrokort eller 2) att någon vänlig norrbagge till campingplatsvakt accepterar 150 svenska... vi märker, annars så är det lagligt att övernatta i bilen i detta land där just nu bara mina knän befinner sig i ca. 2 minuter till. Over and out!
Nu står bilen precis på gränsen mellan Sverige och Norge, har ätit lunch och memorerat motormännens resetips för N. Over and outorge. Lite läskigt, dyrt, dryga trafikpoliser, förbud mot det mesta... vet inte om jag verkligen vågar åka in i denna "sista onmedtagen kyckling med potatissallad, billigare, men tveksamt om det var mysigare. Svenska nätet funkar här, men jag vet inte om jag har lust att koppla upp mig genom 3's norska gästnät, kan bli dyrt, antingen "lånar" jag ett trådlöst nät, eller så blir det ingen blogg ikväll. Passade just på att ha ett litet videosamtal via bärbara + mobil med en kompis på MSN, funkade kanon, lite ryckigt, men koolt som f@n! Jag har bestämt mig för att tänka positivt nu, det är semester, det är trevliga norskor som gäller, inte tjuriga norska trafikpoliser - håller jag bara ryggen fri så... jag har med mig lite mer vin in i landet än vad som är tillåtet, men annars så är det nog lugnt. Läser ni detta idag så kan ni väl hålla tumarna för att jag: 1) hittar en norsk uttagsautomat som grejar maestrokort eller 2) att någon vänlig norrbagge till campingplatsvakt accepterar 150 svenska... vi märker, annars så är det lagligt att övernatta i bilen i detta land där just nu bara mina knän befinner sig i ca. 2 minuter till. Over and out!
Förmiddagsblogg från Hede
Har försökt att hitta ett trådlöst nätverk, men vid OKQ8-macken i Hede är det nog ganska svårt, det får bli till att surfa från mobilen, det är okej det med, hyfsad bredbandshastighet och gratis så länge jag håller mig under 1 GB, vilket jag nog ska klara av under semestern. Ska iväg till Funäsdalen nu för att äta lite lunch och skriva lunchlogg, hörs om ett par timar med andra ord, ska ta lite fina bilder också, ni anar inte hur mysigt det är att glida fram längs vägarna här i Norrland i 90, det är liksom, går inte att beskriva, det är ingen upplevelse, det är en känsla. Miljön, ja, under resten av året och förhoppningsvis livet ska jag vara miljövänlig, men detta är min bilsemester i Sverige, jag gör den nu - en gång i livet, den är inte diskutabel, den ska göras! Frågor på det?
Har försökt att hitta ett trådlöst nätverk, men vid OKQ8-macken i Hede är det nog ganska svårt, det får bli till att surfa från mobilen, det är okej det med, hyfsad bredbandshastighet och gratis så länge jag håller mig under 1 GB, vilket jag nog ska klara av under semestern. Ska iväg till Funäsdalen nu för att äta lite lunch och skriva lunchlogg, hörs om ett par timar med andra ord, ska ta lite fina bilder också, ni anar inte hur mysigt det är att glida fram längs vägarna här i Norrland i 90, det är liksom, går inte att beskriva, det är ingen upplevelse, det är en känsla. Miljön, ja, under resten av året och förhoppningsvis livet ska jag vara miljövänlig, men detta är min bilsemester i Sverige, jag gör den nu - en gång i livet, den är inte diskutabel, den ska göras! Frågor på det?
söndag, juni 17, 2007
Mitt 100'ade inlägg skrivs när jag är lagommycket på kenelen från Sveg hos en gammal kursare, har kört bil i 7 timmar för att komma till den här hålan, bra start på semestern, har tömt en halv flaska 50%ig vodka, kolat på gamla Bruce Lee-filmer och snackat skit och gamla minnen. Imorgon ska vi göra stan här osäker, sedan bär det av mot Norge, söderut ot Strömstad för att slutligen hamna i Göteborg är det tänkt, min bärbar agör sitt jobb över förväntan! Idag passerade jag "Kårböle" och Växsjö(Nära Bolln's) på min resa upp mot Sveg, samtidigt somj jag hörde en radioföljetong om utomjordingar på P1 - en klart faschierande bilresa, det bästa 'r att det mest spektakulära lär återstå! Mer om detta kommer - lovar, nbu på semestern har jag all tid i världen att blogga!
måndag, juni 11, 2007
Fortsättningen på Marathon...
På söndagen var jag och Andreas nere vid båten hela dagen, idag (måndag) gick jag upp klockan 05,00 efter 4 timmars sömn för att jobba, efter sju timmars arebete begav jag mig till Skeppsholmen för att sjunga med kören, via matinhandling, slipsinköp och genrep... har hållit igång idag på ett par Red Bull. På fredag börjar min semester, hur mycket som helst måste fixas innan dess, Marathon fortsätter, MEN på fredag när jag sticker iväg - då ska jag återhämta mig ett par veckor, det ska bli sååå förb... skönt!
Tack för alla kommentarer med gratulationer, jag ska återgälda er alla från min bärbara från ett tält någonstans i Sverige så fort semestern har börjat, tills dess må bäst!
På söndagen var jag och Andreas nere vid båten hela dagen, idag (måndag) gick jag upp klockan 05,00 efter 4 timmars sömn för att jobba, efter sju timmars arebete begav jag mig till Skeppsholmen för att sjunga med kören, via matinhandling, slipsinköp och genrep... har hållit igång idag på ett par Red Bull. På fredag börjar min semester, hur mycket som helst måste fixas innan dess, Marathon fortsätter, MEN på fredag när jag sticker iväg - då ska jag återhämta mig ett par veckor, det ska bli sååå förb... skönt!
Tack för alla kommentarer med gratulationer, jag ska återgälda er alla från min bärbara från ett tält någonstans i Sverige så fort semestern har börjat, tills dess må bäst!
söndag, juni 10, 2007
Stockholm Marathon
Innan starten så tjatade sig speakern trött om att varna alla för den extrema värmen, när jag gick till sjuktältet för att fråga lite om riskerna så höll tanten där nästan på att ta min nummerlapp bara för att jag frågade - insåg då att jag kanske inte skulle säga att i år skulle jag kuta på under 4 timmar på mycket lite träning för att vinna ett vad, då hade jag nog inte fått springa. 28 grader i skuggan var det (som jag förstod det), varmt och härligt, personligen föredrar jag det framför tråkväder, man blir positiv av vackert väder, viljan är 80% av en Marathonprestation.
Detta år var det "finsk invasion" enligt vad jag hörde så var 1/3 av löparna finländare,
önskade att det skulle vara många fransmän och tyskar, de brukar vara roliga och trevliga, men det kanske är dags att kasta fördomarna åt sidan, det finns trevliga och otrevliga människor i alla länder, jag träffade ett par trevliga finländare utmed banan som jag diskuterade Fairtrade och lite annat med.
Loppet VAR varmt, i början kände jag hur jag hade alldeles för lite vätska i kroppen, dessutom så kändes det som om hjärtslagen gav ett kraftigt eko uppe i huvudet - vet inte om jag blev orolig, lite kanske, nåja, det löste jag vid de två första vätskekontrollerna, sedan flöt loppet på, höll koll på tiderna och såg hela tiden till att vara 10 minuter före tiden som skulle ge mig en tid på fyra timmar, efter 30 kilometer började jag tappa, långsammare och långsammare gick det... funderade på attt unna mig att gå lite när jag kom upp till stadshuset på andra varvet, ångrade mig och bestämde mig för krönet på Fleminggatan, ångrade mig igen och gav mig f*n på att denna gång springa hela loppet, det var nog tur det, för att när jag gick i mål stod klockan på 3,55! Ni som hängt med i denna blogg vet vad denna tid innebär för min ekonomi.
Vill inte skryta nu eller så, men det senaste halvåret har jag sprungit ett enmilspass och kanske typ... 8-10 5-kilometerspass, bara så att ni vet. Och ja, jag var HÖGST osäker på om jag skulle greja en tid på under fyra timmar idag!
Idag gör det ont lite överallt, trötta stela muskler, huvudvärk samt två lilltånaglar som är så förstörda att de kommer att trilla loss inom en vecka eller så, jag besparar er bilderna på detta.
lördag, juni 09, 2007
Släpp fångarne loss!
Ärligt talat tror jag nästan att paris behöver ett långt och förtroligt samtal med tage danielsson bättre än att sitta på kåken... Vi skulle nog alla ha nytta av att vara vän med någon som tage... Saknar dig, just i dessa dagar behövs du!
fredag, juni 01, 2007
Föredraget...
...kunde knappast ha börjat sämre, Hade tre filmklipp i föredraget - viktiga sådana: start (smakfull och rolig), "mittbudskap" (eggande och engagerande) och det VIKTIGA slutet (vackert, symboliskt, pedagogiskt och rörande). Mina filmer kunde inte spela på datorn som skulle köra pp-presentationen, de fem toppcheferna inom logistik skrivade på sig, jag tänkte att "nu ballar jag ur"... jobbigt... jag ballade inte ur, blev inte röd, jag låtsades som att jag tog det med en axelryckning, förklarade vad jag ville få sagt med varje film och körde föredraget enligt plan. Jag fick bra och relevanta frågor som jag svarade på mycket sakligt, där jag lade in små humoristiska poänger fick jag omedelbart gensvar med tysta skrattsalvor bland åhörarna, mina genomtänkta "oneliners" fick bestämda, tysta nickar i medgivande bland åhörarna, mycket kallprat som jag resolut och underhållande fyllde i med hjälp av min kunskap och min förmåga att tala på ett underhållande sätt. Föredraget drog 22 minuter över tiden (chefernas lunch) - ingen bröt, hungriga magar ställde inga fler frågor och föredragets frågestund dog naturligt. Platschefen ställer gärna upp som referens om jag vill hålla föredrag på huvudkontoret, regionchefen kallade mitt föredrag för: "lysande föredragning, både innehållsmässigt och som presentation. Ditt engagemang syns verkligen" det tolkar jag som bra, nu ska jag bara använda min skatteåterbäring till att köpa en bärbar så jag vet att mina filmer alltid spelar...
Super: Spetsad jordgubbsshake: mycket rom, massor med grädde, rejält med Ben & Jerrys, jordgubbar, mjölk, socker... that's it! Prova när du får, du lär inte bli besviken, i England har de Rättvisemärkt rom, dags för lite privatimport...
Imorgon är det röj i Täby centrum när jag ska svara på frågor om Rättvisemäkt på scen och hålla vår fana högt i övrigt, sedan blir det röj på Kvarnen, jag har att fira, jag tänker INTE nöja mig med 3/4 denna gång! Kunken: Kvarnen är oslagbart! hade varit ute typ... 50 gånger innan - inte ens i närheten, av 5 gånger på Kvarnen har det varit hårsmån ifrån 4...
...kunde knappast ha börjat sämre, Hade tre filmklipp i föredraget - viktiga sådana: start (smakfull och rolig), "mittbudskap" (eggande och engagerande) och det VIKTIGA slutet (vackert, symboliskt, pedagogiskt och rörande). Mina filmer kunde inte spela på datorn som skulle köra pp-presentationen, de fem toppcheferna inom logistik skrivade på sig, jag tänkte att "nu ballar jag ur"... jobbigt... jag ballade inte ur, blev inte röd, jag låtsades som att jag tog det med en axelryckning, förklarade vad jag ville få sagt med varje film och körde föredraget enligt plan. Jag fick bra och relevanta frågor som jag svarade på mycket sakligt, där jag lade in små humoristiska poänger fick jag omedelbart gensvar med tysta skrattsalvor bland åhörarna, mina genomtänkta "oneliners" fick bestämda, tysta nickar i medgivande bland åhörarna, mycket kallprat som jag resolut och underhållande fyllde i med hjälp av min kunskap och min förmåga att tala på ett underhållande sätt. Föredraget drog 22 minuter över tiden (chefernas lunch) - ingen bröt, hungriga magar ställde inga fler frågor och föredragets frågestund dog naturligt. Platschefen ställer gärna upp som referens om jag vill hålla föredrag på huvudkontoret, regionchefen kallade mitt föredrag för: "lysande föredragning, både innehållsmässigt och som presentation. Ditt engagemang syns verkligen" det tolkar jag som bra, nu ska jag bara använda min skatteåterbäring till att köpa en bärbar så jag vet att mina filmer alltid spelar...
Super: Spetsad jordgubbsshake: mycket rom, massor med grädde, rejält med Ben & Jerrys, jordgubbar, mjölk, socker... that's it! Prova när du får, du lär inte bli besviken, i England har de Rättvisemärkt rom, dags för lite privatimport...
Imorgon är det röj i Täby centrum när jag ska svara på frågor om Rättvisemäkt på scen och hålla vår fana högt i övrigt, sedan blir det röj på Kvarnen, jag har att fira, jag tänker INTE nöja mig med 3/4 denna gång! Kunken: Kvarnen är oslagbart! hade varit ute typ... 50 gånger innan - inte ens i närheten, av 5 gånger på Kvarnen har det varit hårsmån ifrån 4...
söndag, maj 27, 2007
Utekväll
Ikväll gick jag ut, är klar med planerna för föredraget, måste bara öva in hur jag ska säga saker, sedan så...
Inför utgåendet så rakade jag mig, nya skarpa blad, så otroligt skönt jämfört med gamla, uttjänta, det var som att skära i smör! Len och fin om hakan tog jag mig en rejält spetsad jordgubbsmilkshake, sedan drog jag till Kvarnen... tog det coolt större delen av kvällen, ändå så verkade ett par stycken trevliga damer... nåja, som ni vet så... 3/4 + 1/4 = 0!!! Värdelöst, men jag har ju projekt, tur det - just nu...
Sleep tight allez...
Ikväll gick jag ut, är klar med planerna för föredraget, måste bara öva in hur jag ska säga saker, sedan så...
Inför utgåendet så rakade jag mig, nya skarpa blad, så otroligt skönt jämfört med gamla, uttjänta, det var som att skära i smör! Len och fin om hakan tog jag mig en rejält spetsad jordgubbsmilkshake, sedan drog jag till Kvarnen... tog det coolt större delen av kvällen, ändå så verkade ett par stycken trevliga damer... nåja, som ni vet så... 3/4 + 1/4 = 0!!! Värdelöst, men jag har ju projekt, tur det - just nu...
Sleep tight allez...
tisdag, maj 15, 2007
Projekt - massor med projekt...
Okej, jag har ett antal viktigare projekt på gång just nu:
1) Ett ständigt pågående projekt, jag måste kämpa intensivt med: mamma, jag märker att hon gör framsteg! Dessa måste stimuleras, ta mig ännu mer tid för aktiviteter med henne och komma på bra saker som hon kan göra, kräver fantasi, inspiration och tid!
2) Min karriär, ett par veckor kvar till ett föredrag som kan vara en mycket viktig punkt i min strävan att i framtiden kunna syssla med något roligare än lager, jag har kommit en bit, men en del återstår, bl.a. arbete på Poweroint-presentationen, viss slipning av upplägget (även om detta i princip är klart) samt en del "kosmetika" för att göra själva anförandet bra.
3) Stockholm Marathon, under fyra timmar gäller, både pengar och ära står på spel! Fördelen med denna träning är att den inte tar något från de övriga projekten, snarare ger den, man får mer ork, självkänsla och inspiration!
4) En skrivelse, denna skrivelse kan komma att påverka min ekonomi ganska påtagligt, denna skrivelse måste vara perfekt, den måste slipas intill fullkomlig perfektion!
5) Konserten med kören, en massa stycken måste nötas in, detta kräver förutom sångövningar även en del arbete framför datorn då jag tar hjälp av denna för att lära mig musiken.
Så att nu vet ni - bloggen tar jag mig tid för... ibland... nu måste jag fortsätta med projekten!
Okej, jag har ett antal viktigare projekt på gång just nu:
1) Ett ständigt pågående projekt, jag måste kämpa intensivt med: mamma, jag märker att hon gör framsteg! Dessa måste stimuleras, ta mig ännu mer tid för aktiviteter med henne och komma på bra saker som hon kan göra, kräver fantasi, inspiration och tid!
2) Min karriär, ett par veckor kvar till ett föredrag som kan vara en mycket viktig punkt i min strävan att i framtiden kunna syssla med något roligare än lager, jag har kommit en bit, men en del återstår, bl.a. arbete på Poweroint-presentationen, viss slipning av upplägget (även om detta i princip är klart) samt en del "kosmetika" för att göra själva anförandet bra.
3) Stockholm Marathon, under fyra timmar gäller, både pengar och ära står på spel! Fördelen med denna träning är att den inte tar något från de övriga projekten, snarare ger den, man får mer ork, självkänsla och inspiration!
4) En skrivelse, denna skrivelse kan komma att påverka min ekonomi ganska påtagligt, denna skrivelse måste vara perfekt, den måste slipas intill fullkomlig perfektion!
5) Konserten med kören, en massa stycken måste nötas in, detta kräver förutom sångövningar även en del arbete framför datorn då jag tar hjälp av denna för att lära mig musiken.
Så att nu vet ni - bloggen tar jag mig tid för... ibland... nu måste jag fortsätta med projekten!
onsdag, maj 09, 2007
Hjältar och milkshakes
Jag har för mig att det har diskuterats en del om vilka tecknade hjältar man har, tänkte lite idag på saken och kom fram till att "Butters" i "South park" är min hjälte, han är godhjärtad och naiv, ser mesig ut, men är modig som få, vid eventuella orätter (särskilt mot andra) sätter han bestämt ner foten! Han slutar aldrig att tro på liv, kärlek eller det goda, en alldeles underbart söt nyfikenhet på livet och en uppriktighet som saknar motstycke. Utöver detta är han coolm, det kan alla trugande South parkfans därute intyga!
Kan vidare tala om att min "Hugin Sambucus" gör riktigt grymma milkshakes!
lördag, maj 05, 2007
Marathon
Marathonblogg blir det idag, i torsdags kom detaljerna kring det praktiska, var jag hämtar ut min nummerlapp mm. Nu lite tankar kring detta:
Mitt vad med en annan bloggare gäller alltså att jag ska springa på under fyra timmar, jag har länge tänkt att jag är ganska körd, jag har nämnligen knappt tränat. Nåväl, i torsdags kutade jag 5,2 kilometer på drygt 23 minuter, samma tempo genom hela loppet ger en tid på lite över tre timmar! Visst, 4,2 mil är längre än fem kilometer, men märk väl: jag har inte tränat någonting ännu, nu har jag en månad på mig att vänja min afossingar vid att springa och min kropp i övrigt på att hålla ut och stå ut med smärtan (som brukar infinna sig efter dryga 3,5 mil... det är lugnt! Vill ni hålla koll på mg och mina tider så går det bra, via SMS kan man få mina aktuella tider tack vare ett litet chip som jag kommer att ha på foten, tyvärr kostar det 25 kronor att beställa, men då får man mina mellantider vid 1, 2 och 3 mil samt start och målgångstider direkt efter att jag passerat dem! Är ni intresserade så skickar ni ett SMS med texten: "SM 5981" till nummer: 72700 . OBS! SMS'et kan skickas tidigast nu på måndag den sjunde maj!
Tillfälliga förbindelser, ska jag vara brutalärlig så har jag aldrig haft en tillfällig förbindelse med en kvinna, trist, men nåja... så blir det ibland. Under de tre gånger jag sprungit Marathon har jag haft "tillfälliga förbindelser" med fransmän och tyskar utmed banan, vi har kutat sida vid sida några kilometer och peppat varandra, ganska trevligt - när man kutar med värk typ överallt så gillar man att höra saker som "Zut alors! It'z abot pein!" eller: "Scheize godt!" (ursäkta stavningen). Förra årets Marathon så sprang jag i mål tillsammans med en tysk som tog min hand och höjde den tillsammans med sin egen de sista hundra metrarna, en helt okänd människa liksom! Det ger en socialt inducerad endorfinkick utan dess like!
Men ja... Marathon är kul, man får känna att man lever och trots kramp och värk överallt när man gå i mål så känns det bra!
Marathonblogg blir det idag, i torsdags kom detaljerna kring det praktiska, var jag hämtar ut min nummerlapp mm. Nu lite tankar kring detta:
Mitt vad med en annan bloggare gäller alltså att jag ska springa på under fyra timmar, jag har länge tänkt att jag är ganska körd, jag har nämnligen knappt tränat. Nåväl, i torsdags kutade jag 5,2 kilometer på drygt 23 minuter, samma tempo genom hela loppet ger en tid på lite över tre timmar! Visst, 4,2 mil är längre än fem kilometer, men märk väl: jag har inte tränat någonting ännu, nu har jag en månad på mig att vänja min afossingar vid att springa och min kropp i övrigt på att hålla ut och stå ut med smärtan (som brukar infinna sig efter dryga 3,5 mil... det är lugnt! Vill ni hålla koll på mg och mina tider så går det bra, via SMS kan man få mina aktuella tider tack vare ett litet chip som jag kommer att ha på foten, tyvärr kostar det 25 kronor att beställa, men då får man mina mellantider vid 1, 2 och 3 mil samt start och målgångstider direkt efter att jag passerat dem! Är ni intresserade så skickar ni ett SMS med texten: "SM 5981" till nummer: 72700 . OBS! SMS'et kan skickas tidigast nu på måndag den sjunde maj!
Tillfälliga förbindelser, ska jag vara brutalärlig så har jag aldrig haft en tillfällig förbindelse med en kvinna, trist, men nåja... så blir det ibland. Under de tre gånger jag sprungit Marathon har jag haft "tillfälliga förbindelser" med fransmän och tyskar utmed banan, vi har kutat sida vid sida några kilometer och peppat varandra, ganska trevligt - när man kutar med värk typ överallt så gillar man att höra saker som "Zut alors! It'z abot pein!" eller: "Scheize godt!" (ursäkta stavningen). Förra årets Marathon så sprang jag i mål tillsammans med en tysk som tog min hand och höjde den tillsammans med sin egen de sista hundra metrarna, en helt okänd människa liksom! Det ger en socialt inducerad endorfinkick utan dess like!
Men ja... Marathon är kul, man får känna att man lever och trots kramp och värk överallt när man gå i mål så känns det bra!
torsdag, maj 03, 2007
Till sist...
Det där med mail man skriver som folk inte ens bemödar sig med att skriva två rader tillbaka och åtminstone skriva att de har mycket att göra just nu och inte hinner svara eller att de helt enkelt inte vill ha någon kontakt med en eller... något. Att ignorera ett personligt mail är bara så jävla dålig stil anser jag! Visst, jag är kanske inte guds bästa barn, jag blir ibland väldigt sen med att svara på mail och tidigare i mitt liv så har jag själv kanske någon gång struntat i att svara, men jag tycker fortfarande att det är så ohövligt och ignorant att jag blir förbannad bara jag tänker på det!
Det där med mail man skriver som folk inte ens bemödar sig med att skriva två rader tillbaka och åtminstone skriva att de har mycket att göra just nu och inte hinner svara eller att de helt enkelt inte vill ha någon kontakt med en eller... något. Att ignorera ett personligt mail är bara så jävla dålig stil anser jag! Visst, jag är kanske inte guds bästa barn, jag blir ibland väldigt sen med att svara på mail och tidigare i mitt liv så har jag själv kanske någon gång struntat i att svara, men jag tycker fortfarande att det är så ohövligt och ignorant att jag blir förbannad bara jag tänker på det!
Sedan vet jag...
Att många tycker om mig, men de flesta tar mig inte på allvar - när det verkligen gäller så litar folk inte på mig alls, jag märker sådant när det händer, att synas men inte höras, det är lite jobbigt, även om jag efter snart 31 år har vant mig. Man vill gärna vara med och tycka syn om "stackars lilla mig", man vill ta hand om mig, se på TV med mig, laga mat åt mig... Men det är inte lika populärt att vara med i något där jag har en aktiv roll, som t.ex. när jag sjunger eller att åka bil genom Europa med mig. Jag har som sagt tagit mig den rollen som jag har fått genom åren så att numera så är det kanske självförvållat att jag har denna roll, det jobbiga är att denna roll gör att ifall någon ber mig om något där jag faktiskt har chansen att visa något så kan rollen jag ger mig själv göra att jag presterar kanske 40% av vad jag egentligen klarar av - jag misslyckas och rollen stärks ytterligare.
Att många tycker om mig, men de flesta tar mig inte på allvar - när det verkligen gäller så litar folk inte på mig alls, jag märker sådant när det händer, att synas men inte höras, det är lite jobbigt, även om jag efter snart 31 år har vant mig. Man vill gärna vara med och tycka syn om "stackars lilla mig", man vill ta hand om mig, se på TV med mig, laga mat åt mig... Men det är inte lika populärt att vara med i något där jag har en aktiv roll, som t.ex. när jag sjunger eller att åka bil genom Europa med mig. Jag har som sagt tagit mig den rollen som jag har fått genom åren så att numera så är det kanske självförvållat att jag har denna roll, det jobbiga är att denna roll gör att ifall någon ber mig om något där jag faktiskt har chansen att visa något så kan rollen jag ger mig själv göra att jag presterar kanske 40% av vad jag egentligen klarar av - jag misslyckas och rollen stärks ytterligare.
Jag får se över...
...mitt kontaktnät, okej, jag kan förstå att det kan vara svårt att få med folk på en bilresa genom Europa, men att varken lyckas med detta eller att få någon man känner komma på Valborgsfirandet där man själv sjunger... då har man någonstans misslyckats. Jag menar inte att på något sätt klandra de vänner jag har, ni är underbara, men jag har ju misslyckats endera med att övertyga de släktingar/vänner jag tillfrågade och/eller att ha goda kontakter med tillräckligt många människor så att åtminstone någon hade kunnat komma.
Sedan inser jag (och har så gjort ett bra tag nu) att allt detta beror allena på mig, jag är lite halvnördig, kan vara ganska jobbig när jag pratar så att man oftast inte orkart lyssna på mig. Jag är dock optimist, jag ska bli bättre, jag ska försöka och försöka tills jag kanske en dag lyckas vara såsom andra vill att jag ska vara!
...mitt kontaktnät, okej, jag kan förstå att det kan vara svårt att få med folk på en bilresa genom Europa, men att varken lyckas med detta eller att få någon man känner komma på Valborgsfirandet där man själv sjunger... då har man någonstans misslyckats. Jag menar inte att på något sätt klandra de vänner jag har, ni är underbara, men jag har ju misslyckats endera med att övertyga de släktingar/vänner jag tillfrågade och/eller att ha goda kontakter med tillräckligt många människor så att åtminstone någon hade kunnat komma.
Sedan inser jag (och har så gjort ett bra tag nu) att allt detta beror allena på mig, jag är lite halvnördig, kan vara ganska jobbig när jag pratar så att man oftast inte orkart lyssna på mig. Jag är dock optimist, jag ska bli bättre, jag ska försöka och försöka tills jag kanske en dag lyckas vara såsom andra vill att jag ska vara!
fredag, april 27, 2007
Efterlysning!
Vad ska jag göra i sommar? Förra sommaren tänkte jag bila i Europa, det föll på att ingen ville följa med - ensam åker jag inte! Nu frågar jag du som läser: har du lust att hänga med under ett par veckor i sommar? Runt midsommar har jag min semester, så du missar midsommarstången, öl, sill och nubbe lär vi kunna greja ändå! Det jag efterlyser är alltså 1-3 personer som helst har körkort, förra sommaren räknade jag ut ungefärlig kostnad för en resa, bränslet går på dryga 6000:- (då har jag tagit i ordentligt och räknat på en lång resa på många olika ställen - jag menar alltså: Wien, Milano, Nice, Barcelona, Paris, Amsterdam..., dessutom röknar jag på ett överlag högt bensinpris) delat på några stycken blir det inte så farligt, boende går på dryga 200:- per person och natt om man räknar med några nätter på camping och några nätter i städer på "Bed & Breakfast". Räknat på två personer blir det alltså högst 5400 per person för resor och logi, tillkommer gör matkostnader, mm. min gissning är att resan i sin helhet inte går på en krona mer än 8000:- om man är två. Visst charter ÄR billigare och bekvämare, men där besöker man ETT ställe, bilar man så ser man HELA Europa! Vidare så kan man verkligen framföra en bil längs med Champs Elysses... Kom igen nu! Blir vi fyra så kan kostnaden LÄTT krympas till 6000:- per skalle! Ni känner mig inte? Okej, men ta och lär känna mig innan sommaren, några bira, lite snicksnack och annat förtroligt så kommer vi komma SÅ bra överens sedan! Kan ni inte själva så kan ni kanske rekommendera en kompis eller något...?
Vad ska jag göra i sommar? Förra sommaren tänkte jag bila i Europa, det föll på att ingen ville följa med - ensam åker jag inte! Nu frågar jag du som läser: har du lust att hänga med under ett par veckor i sommar? Runt midsommar har jag min semester, så du missar midsommarstången, öl, sill och nubbe lär vi kunna greja ändå! Det jag efterlyser är alltså 1-3 personer som helst har körkort, förra sommaren räknade jag ut ungefärlig kostnad för en resa, bränslet går på dryga 6000:- (då har jag tagit i ordentligt och räknat på en lång resa på många olika ställen - jag menar alltså: Wien, Milano, Nice, Barcelona, Paris, Amsterdam..., dessutom röknar jag på ett överlag högt bensinpris) delat på några stycken blir det inte så farligt, boende går på dryga 200:- per person och natt om man räknar med några nätter på camping och några nätter i städer på "Bed & Breakfast". Räknat på två personer blir det alltså högst 5400 per person för resor och logi, tillkommer gör matkostnader, mm. min gissning är att resan i sin helhet inte går på en krona mer än 8000:- om man är två. Visst charter ÄR billigare och bekvämare, men där besöker man ETT ställe, bilar man så ser man HELA Europa! Vidare så kan man verkligen framföra en bil längs med Champs Elysses... Kom igen nu! Blir vi fyra så kan kostnaden LÄTT krympas till 6000:- per skalle! Ni känner mig inte? Okej, men ta och lär känna mig innan sommaren, några bira, lite snicksnack och annat förtroligt så kommer vi komma SÅ bra överens sedan! Kan ni inte själva så kan ni kanske rekommendera en kompis eller något...?
söndag, april 22, 2007
Nobben
Nu har jag blivit nobbad x2 de senaste tre dagarna, så att ni vet. Nu ska jag titta lite på film, imorgon ska jag dela ut Rättvisemärkt-rosor på Djurgården, jag har en del ommöblering kvar i lägenheten och jag måste börja arbeta på mitt föredrag som ni ju alla vet måste bli "fucking spectacular". Så att ni vet.
/ Den som ska se ljust på framtiden åtminstone 98% av tiden från och med nu!
Nu har jag blivit nobbad x2 de senaste tre dagarna, så att ni vet. Nu ska jag titta lite på film, imorgon ska jag dela ut Rättvisemärkt-rosor på Djurgården, jag har en del ommöblering kvar i lägenheten och jag måste börja arbeta på mitt föredrag som ni ju alla vet måste bli "fucking spectacular". Så att ni vet.
/ Den som ska se ljust på framtiden åtminstone 98% av tiden från och med nu!
fredag, april 20, 2007
Det händer grejer!
Idag blev det klart: om ca. en månad så kommer jag att hålla föredrag om Rättvisemärkt för sex stycken riktigt höga chefer inom COOP, nej, inte vd och styrelseordförande, men däremot personalchef och några enhetschefer inom logistik. Sköter jag korten rätt så kan jag få hålla fler föredrag, man ska inte drömma för mycket, men det känns som om det ena kan leda till det andra när man får en halvtimme på sig att visa vad man går för. Nu är det rigorös planering som gäller, godkänt duger inte, bra duger inte, mycket braq duger inte heller - det måste vara världsklass, det ska jag se till att det blir, fast den här helgen kommer bestå av en massa ideellt arbete så jag måste sova ett par timmar nu. På återhörande!
/ Mikael
Idag blev det klart: om ca. en månad så kommer jag att hålla föredrag om Rättvisemärkt för sex stycken riktigt höga chefer inom COOP, nej, inte vd och styrelseordförande, men däremot personalchef och några enhetschefer inom logistik. Sköter jag korten rätt så kan jag få hålla fler föredrag, man ska inte drömma för mycket, men det känns som om det ena kan leda till det andra när man får en halvtimme på sig att visa vad man går för. Nu är det rigorös planering som gäller, godkänt duger inte, bra duger inte, mycket braq duger inte heller - det måste vara världsklass, det ska jag se till att det blir, fast den här helgen kommer bestå av en massa ideellt arbete så jag måste sova ett par timmar nu. På återhörande!
/ Mikael
torsdag, april 12, 2007
No more "Mr. Nice guy"!
Inte innan den här kvällen är till ända ialllafall, varför? Vet inte, känner mig inte särskilt förbannad över något, saker och ting känns faktiskt bättre än normalt, känner bara för att vräka ur mig lite smörja - svårare än så är det inte. Here we go:
Var inne i stan idag och märkte av alla jävla mongon som stressar fram på en hårt trafikerad innerstadsgata där det finns fullt av gående som om man var ett jävla utryckningsfordon, tutar på varenda fordon som håller laglig hastighet och därmed stoppar deras framfart - seriöst, råkade tandläkaren lobotomera er när ni var på besök där igår? På nätterna är det ännu värre, dock handlar det nattetid mest om taxibögar med sina mörkblåa eller gula V70's. En fråga till er med: sitter det en uppåtriktad dildo mitt på förarsätet som gör er så förbaskat alerta eller använde ni fjädern som sitter undergaspedalen till att försöka bygga om er lilla ungkarlsbädd till en Hästens eller? Mitt recept: mindre övertid, mer ansvar. Sedan alla jävla rattfyllon, har som tur är inte råkat ut något, men bara så att ni vet, pumpen vid macken som det står "E85" på är till för vissa bilars bränsletank - inget annat. Vissa cyklister och mopedister borde det också göras en utredning på om deras psykiska hälsa. Sedan finns det en massa andra också som kanske inte nödvändigtvis beter sig som psykfall i trafiken men ändå... en massa jävla typer: ignoranta människor, patroniserande människor och fanskap. Det enda rätta vore att bunta... eh... det jag menar är att ni allihopa har långa tånaglar och inte tvättar fötterna ofta, ni biter på tånaglarna för att på ett smidigt sätt förtära dem, särskilt gillar ni det där brunsvarta grejset som ansamlas under dem - ni borde skämmas!
Inte innan den här kvällen är till ända ialllafall, varför? Vet inte, känner mig inte särskilt förbannad över något, saker och ting känns faktiskt bättre än normalt, känner bara för att vräka ur mig lite smörja - svårare än så är det inte. Here we go:
Var inne i stan idag och märkte av alla jävla mongon som stressar fram på en hårt trafikerad innerstadsgata där det finns fullt av gående som om man var ett jävla utryckningsfordon, tutar på varenda fordon som håller laglig hastighet och därmed stoppar deras framfart - seriöst, råkade tandläkaren lobotomera er när ni var på besök där igår? På nätterna är det ännu värre, dock handlar det nattetid mest om taxibögar med sina mörkblåa eller gula V70's. En fråga till er med: sitter det en uppåtriktad dildo mitt på förarsätet som gör er så förbaskat alerta eller använde ni fjädern som sitter undergaspedalen till att försöka bygga om er lilla ungkarlsbädd till en Hästens eller? Mitt recept: mindre övertid, mer ansvar. Sedan alla jävla rattfyllon, har som tur är inte råkat ut något, men bara så att ni vet, pumpen vid macken som det står "E85" på är till för vissa bilars bränsletank - inget annat. Vissa cyklister och mopedister borde det också göras en utredning på om deras psykiska hälsa. Sedan finns det en massa andra också som kanske inte nödvändigtvis beter sig som psykfall i trafiken men ändå... en massa jävla typer: ignoranta människor, patroniserande människor och fanskap. Det enda rätta vore att bunta... eh... det jag menar är att ni allihopa har långa tånaglar och inte tvättar fötterna ofta, ni biter på tånaglarna för att på ett smidigt sätt förtära dem, särskilt gillar ni det där brunsvarta grejset som ansamlas under dem - ni borde skämmas!
måndag, april 09, 2007
De där 10-15 första procenten!
Visst är de irriterande? Upptäckte dem senast ikväll när jag var ute och sprang, de 10-15 första procentetn var ett jävla aber, sedan blev det kul - endorfinerna gjorde sitt antar jag. Men att den där första delen är en sådan pina gör ofta att man gör allt för att slippa komma iväg överhuvudtaget. Samma sak på jobbet, när man ska plocka en kundorder på 90 minuter så går tiden med snigelfart de första 15-20 minutrarna, sedan rullar det på. Ja, bara man kommer ihåg det så fixar man nog det mesta, man måste övervinna de första 15% av uppgiften, sedan behöver man knappt ens anstränga sig för att greja de sista 85...
Har övervunnit 15% gånger ganska många "måsten" de senaste dagarna, de goda nyheterna är alltså att jag hunnit med mycket, de dåliga nyheterna är att det är förb*skat mycket kvar.
Därför ska jag sova nu, jag kommer igång med bloggandet och kommenterandet snart... ...snart... jag är tacksam för att ni fortfarande finns där, ni som läser min blogg, snälla ni, tro mig, jag ska inte göra er besvikna! Jag ska bara sova lite först och dona lite, stryka de där dukarna, röja bland alla papper, ta tag i deklarationerna, möblera om i vardagsrummet och gästrummet, plantera om blommorna och läsa in mig på lite saker jag måste kunna... sedan så!
Vi hörs!
/ Mikael
Visst är de irriterande? Upptäckte dem senast ikväll när jag var ute och sprang, de 10-15 första procentetn var ett jävla aber, sedan blev det kul - endorfinerna gjorde sitt antar jag. Men att den där första delen är en sådan pina gör ofta att man gör allt för att slippa komma iväg överhuvudtaget. Samma sak på jobbet, när man ska plocka en kundorder på 90 minuter så går tiden med snigelfart de första 15-20 minutrarna, sedan rullar det på. Ja, bara man kommer ihåg det så fixar man nog det mesta, man måste övervinna de första 15% av uppgiften, sedan behöver man knappt ens anstränga sig för att greja de sista 85...
Har övervunnit 15% gånger ganska många "måsten" de senaste dagarna, de goda nyheterna är alltså att jag hunnit med mycket, de dåliga nyheterna är att det är förb*skat mycket kvar.
Därför ska jag sova nu, jag kommer igång med bloggandet och kommenterandet snart... ...snart... jag är tacksam för att ni fortfarande finns där, ni som läser min blogg, snälla ni, tro mig, jag ska inte göra er besvikna! Jag ska bara sova lite först och dona lite, stryka de där dukarna, röja bland alla papper, ta tag i deklarationerna, möblera om i vardagsrummet och gästrummet, plantera om blommorna och läsa in mig på lite saker jag måste kunna... sedan så!
Vi hörs!
/ Mikael
torsdag, april 05, 2007
lördag, mars 31, 2007
Frukost - svar på kommentarer.
Ja, jag har länge ätit vuxenvälling - pulver som man blandar med vatten, detta är dyrt, oekologiskt och Nestlé har monopol i Sverige på denna marknad. Därför ska jag från och med denna helg tillgaa min egen, ekologiska välling med produkter från Saltå Kvarn, det blir billigare och är bättre på alla sätt, bortsett från att det tar längre tid att tillaga...
Välling är det enda som funkar för mig, klarar inte av att äta något på morgonen, välling är en fullgod frukost som man dricker! Så, det blir nog ingen ändring, bortsett från någon helg då jag kanske äter nyponsoppa med glass till frukost.
Ja, jag har länge ätit vuxenvälling - pulver som man blandar med vatten, detta är dyrt, oekologiskt och Nestlé har monopol i Sverige på denna marknad. Därför ska jag från och med denna helg tillgaa min egen, ekologiska välling med produkter från Saltå Kvarn, det blir billigare och är bättre på alla sätt, bortsett från att det tar längre tid att tillaga...
Välling är det enda som funkar för mig, klarar inte av att äta något på morgonen, välling är en fullgod frukost som man dricker! Så, det blir nog ingen ändring, bortsett från någon helg då jag kanske äter nyponsoppa med glass till frukost.
tisdag, mars 27, 2007
Nästan...
...en vecka sedan jag skrev något - hög tid med andra ord, finns mycket, det jag vill tipsa om i nuläget är en av tidernas nyttigaste frukostar (tror jag). Häll en liter mjölk i en kastrull, (standardmjölk smakar godast) vispa i havremust (finns att köpa, det står på paketet hur mycket man ska hälla i en liter vätska, enda skillnaden är att vatten byts ut mot enbart mjölk). Pytsa i en mycket liten näve vetekli, vispa och låt koka upp. Tillsätt 2,5 krm salt, lite socker och något smaskig krydda (företrädesvis kanel eller kardemumma) - klart! En lagom frukost menar jag består av ca. en halv liter "välling" så ett kok räcker i två dagar om man är ensam.
En sak angående argumentation och debatt, jag har upptäckt att ibland när jag debatterat och blivit "nerplockad" så har jag tio minuter efter debatten kommit på att mina argument håller precis lika bra som tidigare, argumenten som plockade ner mig hade egentligen ingen substans, utan besegrade mig mig bara, fick mig att hålla käften, men besegrade aldrig mina argument. Detta är något som jag blivit utsatt för ett flertal gånger. Eftersom jag skriver bra, men är en "bräcklig penna", och detta troligen märks så brukar många som inte klarar av att besegra det jag skriver, istället bryta av pennan(mig) - då slipper man ju möta min argument(något som många då inte klarar), dags för mig att gå en kurs i retorik, sedan är det payback time - no more Mr. nice guy!
...en vecka sedan jag skrev något - hög tid med andra ord, finns mycket, det jag vill tipsa om i nuläget är en av tidernas nyttigaste frukostar (tror jag). Häll en liter mjölk i en kastrull, (standardmjölk smakar godast) vispa i havremust (finns att köpa, det står på paketet hur mycket man ska hälla i en liter vätska, enda skillnaden är att vatten byts ut mot enbart mjölk). Pytsa i en mycket liten näve vetekli, vispa och låt koka upp. Tillsätt 2,5 krm salt, lite socker och något smaskig krydda (företrädesvis kanel eller kardemumma) - klart! En lagom frukost menar jag består av ca. en halv liter "välling" så ett kok räcker i två dagar om man är ensam.
En sak angående argumentation och debatt, jag har upptäckt att ibland när jag debatterat och blivit "nerplockad" så har jag tio minuter efter debatten kommit på att mina argument håller precis lika bra som tidigare, argumenten som plockade ner mig hade egentligen ingen substans, utan besegrade mig mig bara, fick mig att hålla käften, men besegrade aldrig mina argument. Detta är något som jag blivit utsatt för ett flertal gånger. Eftersom jag skriver bra, men är en "bräcklig penna", och detta troligen märks så brukar många som inte klarar av att besegra det jag skriver, istället bryta av pennan(mig) - då slipper man ju möta min argument(något som många då inte klarar), dags för mig att gå en kurs i retorik, sedan är det payback time - no more Mr. nice guy!
onsdag, mars 21, 2007
Nyhetens behag?
Idag fick jag äntligen ut något av att jag faktiskt blev godkänd på höglyftarprovet förrförra fredagen. Jag fyllde på och denna arbetsuppgift ger strax över tio kronor mer per timme än vad mina "vanliga" sysslor ger, får jag "fylla på" mycket så kan det bli 1200:- mer i månaden när skatten är dragen. Sist men inte minst så är det betydligt roligare att fylla på, man har en "servicefunktion" och man känner verkligen att andras jobb är beroende av att jag sköter mitt - jag gillar att vara en "kugge" och att känna det!
Annars händer inte särskilt mycket nytt, söker jobb i den takt de kommer in till platsbanken, förr eller senare måste jag ju iallafall bli kallad till en intervju! Utöver detta så kämpar jag på med repetoaren till konserten med min kör som går av stapeln nu nästa fredag, det är mycket... sedan självklart allt annat som bara måste "flyta på" matlåda, diska, städa, damma, måla köket, stämma om pianot, hinna in på banken före klockan tre, häpp, häpp, häpp! :)
Nu till helgen är det dags för ett första "långpass" tror jag, löpning talar vi om då, den tredje juni är det ju dags!
Idag fick jag äntligen ut något av att jag faktiskt blev godkänd på höglyftarprovet förrförra fredagen. Jag fyllde på och denna arbetsuppgift ger strax över tio kronor mer per timme än vad mina "vanliga" sysslor ger, får jag "fylla på" mycket så kan det bli 1200:- mer i månaden när skatten är dragen. Sist men inte minst så är det betydligt roligare att fylla på, man har en "servicefunktion" och man känner verkligen att andras jobb är beroende av att jag sköter mitt - jag gillar att vara en "kugge" och att känna det!
Annars händer inte särskilt mycket nytt, söker jobb i den takt de kommer in till platsbanken, förr eller senare måste jag ju iallafall bli kallad till en intervju! Utöver detta så kämpar jag på med repetoaren till konserten med min kör som går av stapeln nu nästa fredag, det är mycket... sedan självklart allt annat som bara måste "flyta på" matlåda, diska, städa, damma, måla köket, stämma om pianot, hinna in på banken före klockan tre, häpp, häpp, häpp! :)
Nu till helgen är det dags för ett första "långpass" tror jag, löpning talar vi om då, den tredje juni är det ju dags!
lördag, mars 17, 2007
Vad hade hänt om...
...Saker inte blivit som de blivit? Angående inlägget på min kompis Andreas blogg om hur man ibland blir tvungen att helt enkelt se till att barn gör som man säger; jag håller med, av följande skäl...
Jag har beställt en del papper från PBU där jag gick som barn, har läst anteckningar från skolan, jag vill inte verka skrytsam, men i 4'an så var jag bäst i plugget på långdistanslöpning (då deltog även 6'or...), musiklärarinnan propsade på att jag ABSOLUT skulle börja i en gosskör för att hon tyckte jag sjöng så otroligt vackert. Jag började varken med löpning eller kör, en kombination av lathet och dåligt självförtroende, i detta läge så hade jag gärna haft Andreas som pappa, som bara hade SETT TILL att jag gjorde det som rekommenderades att jag skulle göra, såg till att jag varken gav upp eller slutade bry mig, vem vet vad som hade blivit av mig om jag fått en sund dos tvång(och en hel del självförtroende) i min barndom? Jag klagar på intet sätt över min barndom, den var helt ok. men det känns som att jag någonstans har sumpat en förfärlig massa "gratischanser", man ska ju inte gråta över spilld mjölk, men ibland måste man få misströsta lite... okej, nu har jag misströstat klart! Nu har jag en massa att göra!
Vi höres imorgon alla trogna läsare!
...Saker inte blivit som de blivit? Angående inlägget på min kompis Andreas blogg om hur man ibland blir tvungen att helt enkelt se till att barn gör som man säger; jag håller med, av följande skäl...
Jag har beställt en del papper från PBU där jag gick som barn, har läst anteckningar från skolan, jag vill inte verka skrytsam, men i 4'an så var jag bäst i plugget på långdistanslöpning (då deltog även 6'or...), musiklärarinnan propsade på att jag ABSOLUT skulle börja i en gosskör för att hon tyckte jag sjöng så otroligt vackert. Jag började varken med löpning eller kör, en kombination av lathet och dåligt självförtroende, i detta läge så hade jag gärna haft Andreas som pappa, som bara hade SETT TILL att jag gjorde det som rekommenderades att jag skulle göra, såg till att jag varken gav upp eller slutade bry mig, vem vet vad som hade blivit av mig om jag fått en sund dos tvång(och en hel del självförtroende) i min barndom? Jag klagar på intet sätt över min barndom, den var helt ok. men det känns som att jag någonstans har sumpat en förfärlig massa "gratischanser", man ska ju inte gråta över spilld mjölk, men ibland måste man få misströsta lite... okej, nu har jag misströstat klart! Nu har jag en massa att göra!
Vi höres imorgon alla trogna läsare!
måndag, mars 12, 2007
Söndag
En trevlig söndag, träffade min f.d. flickvän i stan idag och tog en fika, det var så härligt att se henne, hon var lycklig, hon hade handlat en massa fina saker, men framförallt var hon kär och lycklig och nu i veckan skulle hon åka på solsemester med sin nya pojkvän. Jag tror hon kunde se att jag också var lycklig, vi pratade om en massa saker som var trevliga att prata om, rakt och öppet, när vi diskuterade framtiden var vi båda hoppfulla, fikat var gott - vi strålade mot varandra. Vännen, du är och förblir en av mina allra bästa vänner, "God bless you"!
Annars har jag bakat bullar idag, det var rätt trevligt det med, de ska frysas in för framtida förtäring...
En trevlig söndag, träffade min f.d. flickvän i stan idag och tog en fika, det var så härligt att se henne, hon var lycklig, hon hade handlat en massa fina saker, men framförallt var hon kär och lycklig och nu i veckan skulle hon åka på solsemester med sin nya pojkvän. Jag tror hon kunde se att jag också var lycklig, vi pratade om en massa saker som var trevliga att prata om, rakt och öppet, när vi diskuterade framtiden var vi båda hoppfulla, fikat var gott - vi strålade mot varandra. Vännen, du är och förblir en av mina allra bästa vänner, "God bless you"!
Annars har jag bakat bullar idag, det var rätt trevligt det med, de ska frysas in för framtida förtäring...
söndag, mars 11, 2007
Slutreplik
Detta blir knappast en slutreplik, jag menar, alla som vill är välkomna att kommentera detta och föregående inlägg hur länge de vill, men för mig blir detta min sista replik i ämnet hur ICA's reklam och övrigt flöde från media påverkar människosynen hos folk. Jag stack ut hakan i föregående inlägg, dessutom utan att vara riktigt "torr bakom öronen". Då får man vara beredd på att få en snyting, jag fick ett par välriktade snytingar, en nyttig läxa. Nu tänker jag vara storsint nog att erkänna att jag kanske inte ens enligt mig själv hade 100% rätt i det jag skrev i föregående inlägg, efter en dag som jag för en lång tid framöver kommer att minnas som perfekt blev jag lite kaxig och fingrarna dansade över tangentbordet snabbare än vad hjärnan arbetade.
Mitt första fel var att jag drog alldeles för höga växlar på ICA-reklamen, i jämförelse med hur övriga program i TV förlöjligar människor är påverkan från denna reklam försumbar - om den ens existerar, anledningen till att jag valde ICA-reklamen är (detta är pinsamt att erkänna) att denna är populär och omtalad, detta gör ämnet mer intressant att kommentera, det verkar förvisso som att jag fick rätt, men det var ändå ett ganska simpelt trick.
Mitt andra fel (som inte erkänns föränn nu och som är ÄNNU pinsammare att erkänna än det första...) är att jag kastar sten i glashus, personligen tycker jag ICA-reklamen är underhållande (även om jag från och till ändå tycker synd om Ulf...), vad värre är så gillar jag även betydligt "grövre" typer av humor som går ännu hårdare mot personer och grupper av människor: "Bunta ihop dem" med Lars Ekborg, vissa avsnitt av "South Park" och "Beavis and Butt-Head" t.ex. tycker jag är hysteriskt roliga, jag gillar dock även annan humor som jag hyllat i mina kommentarer som "Lindemän" och annat från Hasse & Tage, "Helt Appropå", axplock från "Nöjesmassakern" och en hel del annat. Nåja, jag kan åtminstone inte vara farlig på grund av "total brist på humor"... :)
Beträffande "Ulf" och "Sebastian" så är de starka karaktärer, men trots allt så skildras de på ett ganska oskyldigt sätt... jag saknar visade "goda sidor" hos "Ulf", men det är möjligt att jag inte sett dem eller inte velat se dem... "Sebastian" ska jag i efterhand erkänna inte är rakt igenom "fjollig", han har visat många prov på att han kan vara ganska "hård'" emellanåt. Så jag tar nog tillbaka det där, han är helt enkelt en mångfassetterad person med både hårda och mjuka sidor, som alla människor har, hans person kanske rentav bekämpar fördomar. Att jag ens använde ordet "fjollig" ångrar jag, det ordet har en negativ klang, att visa upp sina mjuka sidor ser jag som en styrka och något beundransvärt, jag ska inte ta ordet i min mun igen!
Tar jag tillbaka hela föregående inlägg? Nej, knappast, jag menar fortfarande att det som media ger oss ofta är sådant som i alltför hög utsträckning visar det sämsta hos oss människor och att vi lockas att gilla det bara för att tittarsiffrorna ska bli höga, vi lever högteknologiskt, men lockas att mer och mer bete oss som vi gjorde på medeltiden, detta gillar jag inte. Trots en del människors farhågor om att vi skulle kunna bli för mesiga så menar jag att med tanke på hur världen ser ut, såväl inom som utom Sverige behöver vi bli betydligt snällare, vi kan bota Leukemi idag tack vare samarbete, inte på grund att vi varit så själviska som det bara gått. Sedan är det klart att ett visst mått av antagonism kan stimulera utveckling även det, men då talar vi om ett visst mått, INTE oceaner av elakheter som vi i dagsläget frosar i... Reklam kan vara kraftfullt och farligt även det, jag tog tidigare tillbaka det mesta av den kritik jag riktat mot ICA-reklamen, men genom tiderna så har humor använts av diverse "typer" för att få folk att göra som de vill, läser man "Om detta må ni berätta..." så ser man exempel på detta där det fått katastrofala följder.
Okej, det var min slutreplik i frågan, senare ikväll kommer ett nytt inlägg, har inte bestämt mig ännu om jag ska berätta om hur dagen har varit eller om jag ska "slänga in en ny granat" i bloggen...
/ Mikael
Detta blir knappast en slutreplik, jag menar, alla som vill är välkomna att kommentera detta och föregående inlägg hur länge de vill, men för mig blir detta min sista replik i ämnet hur ICA's reklam och övrigt flöde från media påverkar människosynen hos folk. Jag stack ut hakan i föregående inlägg, dessutom utan att vara riktigt "torr bakom öronen". Då får man vara beredd på att få en snyting, jag fick ett par välriktade snytingar, en nyttig läxa. Nu tänker jag vara storsint nog att erkänna att jag kanske inte ens enligt mig själv hade 100% rätt i det jag skrev i föregående inlägg, efter en dag som jag för en lång tid framöver kommer att minnas som perfekt blev jag lite kaxig och fingrarna dansade över tangentbordet snabbare än vad hjärnan arbetade.
Mitt första fel var att jag drog alldeles för höga växlar på ICA-reklamen, i jämförelse med hur övriga program i TV förlöjligar människor är påverkan från denna reklam försumbar - om den ens existerar, anledningen till att jag valde ICA-reklamen är (detta är pinsamt att erkänna) att denna är populär och omtalad, detta gör ämnet mer intressant att kommentera, det verkar förvisso som att jag fick rätt, men det var ändå ett ganska simpelt trick.
Mitt andra fel (som inte erkänns föränn nu och som är ÄNNU pinsammare att erkänna än det första...) är att jag kastar sten i glashus, personligen tycker jag ICA-reklamen är underhållande (även om jag från och till ändå tycker synd om Ulf...), vad värre är så gillar jag även betydligt "grövre" typer av humor som går ännu hårdare mot personer och grupper av människor: "Bunta ihop dem" med Lars Ekborg, vissa avsnitt av "South Park" och "Beavis and Butt-Head" t.ex. tycker jag är hysteriskt roliga, jag gillar dock även annan humor som jag hyllat i mina kommentarer som "Lindemän" och annat från Hasse & Tage, "Helt Appropå", axplock från "Nöjesmassakern" och en hel del annat. Nåja, jag kan åtminstone inte vara farlig på grund av "total brist på humor"... :)
Beträffande "Ulf" och "Sebastian" så är de starka karaktärer, men trots allt så skildras de på ett ganska oskyldigt sätt... jag saknar visade "goda sidor" hos "Ulf", men det är möjligt att jag inte sett dem eller inte velat se dem... "Sebastian" ska jag i efterhand erkänna inte är rakt igenom "fjollig", han har visat många prov på att han kan vara ganska "hård'" emellanåt. Så jag tar nog tillbaka det där, han är helt enkelt en mångfassetterad person med både hårda och mjuka sidor, som alla människor har, hans person kanske rentav bekämpar fördomar. Att jag ens använde ordet "fjollig" ångrar jag, det ordet har en negativ klang, att visa upp sina mjuka sidor ser jag som en styrka och något beundransvärt, jag ska inte ta ordet i min mun igen!
Tar jag tillbaka hela föregående inlägg? Nej, knappast, jag menar fortfarande att det som media ger oss ofta är sådant som i alltför hög utsträckning visar det sämsta hos oss människor och att vi lockas att gilla det bara för att tittarsiffrorna ska bli höga, vi lever högteknologiskt, men lockas att mer och mer bete oss som vi gjorde på medeltiden, detta gillar jag inte. Trots en del människors farhågor om att vi skulle kunna bli för mesiga så menar jag att med tanke på hur världen ser ut, såväl inom som utom Sverige behöver vi bli betydligt snällare, vi kan bota Leukemi idag tack vare samarbete, inte på grund att vi varit så själviska som det bara gått. Sedan är det klart att ett visst mått av antagonism kan stimulera utveckling även det, men då talar vi om ett visst mått, INTE oceaner av elakheter som vi i dagsläget frosar i... Reklam kan vara kraftfullt och farligt även det, jag tog tidigare tillbaka det mesta av den kritik jag riktat mot ICA-reklamen, men genom tiderna så har humor använts av diverse "typer" för att få folk att göra som de vill, läser man "Om detta må ni berätta..." så ser man exempel på detta där det fått katastrofala följder.
Okej, det var min slutreplik i frågan, senare ikväll kommer ett nytt inlägg, har inte bestämt mig ännu om jag ska berätta om hur dagen har varit eller om jag ska "slänga in en ny granat" i bloggen...
/ Mikael
fredag, mars 09, 2007
Kritik av...
...Icareklamen, ni vet den där såpan i butiken - som alla älskar. Jag tycker personligen att den är otroligt tragisk och dessutom generaliserande, kränkande och fördomsfull...
Detta beror inte bara på att jag är för evigt trogen COOP och aldrig handlar i andra butiker, det handlar även om att jag verkligen tycker att reklamen har alla de dåliga egenskaper som jag nämnde ovan... Det tydligaste exemplet är "Ulf" han framställs som en "loser" bara dåliga egenskaper hos honom visas, han är för evigt dömd att vara butiksbiträde hela sitt liv, han träffar aldrig tjejer, han visar homotendenser (detta ÄR INGEN dålig egenskap, men i reklamen så ger man honom den egenskapen eftersom många heteromän kommer att skratta åt den, mer skämt på andras bekostnad), han ser fånig ut och skrattar fånigt, trots att han är för feg för att någonsin stå upp för sin rätt så visar han sig innerst inne vara djävulsk, han ges ingen "god" egenskap... detta ger en totalt missvisande bild av människor, en mycket farlig sådan, alla människor har bra och dåliga egenskaper - utan undantag, när man ger en människa bara dåliga egenskaper så "demoniserar" man, detta är livsfarligt (detta gjorde bl.a. Hitler och hans polare under andra världskriget), en vuxen kanske kan ge3nomskåda detta, men ett barn gör det inte, detta kan leda till att en del av deras kamrater på skolan kan bli "Ulf"... i dessa tider är detta knappast någonting vi behöver mer av eller? Det andra är att dessa egenskaper hos många (medvetet eller omedvetet) kopplas ihop, man skapar en stereotyp, livsfarligt även detta.
Mera då? Sebastian som är chef för grönsaksdisken är fjollig och visar homotendenser även han, typiskt fördomsfullt, jag kan nämligen slå mig i backen på att han hade varit betydligt mer "manlig" om han bossat över köttdisken... men nu gillar han grönsaker och då blir han fjollig... en liten parentes till detta är att överkonsumtion av kött faktiskt leder till "återvinning" av östrogener vilket "feminiserar" hela samhället, i längden kan detta leda till att en stor del av männen inte kan få barn pg.a. dålig spermakvalitet, detta kan hindras om vi äter mindre kött och mer grönsaker, grönsaker gör oss alltså mer manliga... men detta är en annan historia...
Jag nöjer mjig med dessa två exempel idag... men tänk på saken, kanske kan ni se denna tendens i fler program... gör detta oss till bättre människor, blir vi snällare mot varandra? "Men behöver vi vara snällare då?", med tanke på att såpass många människor i världen (varav många barn) dör varje dag i svält, krig eller av sjukdomar som lätt hade kunnat botas mycket billigt så tycker jag det ja... går vi till Sverige så vet vi säkert att många, många barn blir mobbade varje dag, alla som upprörs över detta - behöver vi inte bli snällare mot varandra? Barn tar ju efter vuxnas beteende, faktiskt. Var man än väljer att handla lägger inte jag mig i, men försök se reklam och övriga program med ett visst mått av skepsis, det är inget roligt när folk blir körda med, ledsna, slagna eller förödmjukade, däremot kan det leda till sådana dåliga attityder att vi en vacker dag kan vakna upp i en diktatur, anarki eller kanske ett tredje världskrig, det är dags att vi stoppar denna utveckling idag!
Jesus - jag skulle kunna behöva din hjälp här...
/ Mikael
...Icareklamen, ni vet den där såpan i butiken - som alla älskar. Jag tycker personligen att den är otroligt tragisk och dessutom generaliserande, kränkande och fördomsfull...
Detta beror inte bara på att jag är för evigt trogen COOP och aldrig handlar i andra butiker, det handlar även om att jag verkligen tycker att reklamen har alla de dåliga egenskaper som jag nämnde ovan... Det tydligaste exemplet är "Ulf" han framställs som en "loser" bara dåliga egenskaper hos honom visas, han är för evigt dömd att vara butiksbiträde hela sitt liv, han träffar aldrig tjejer, han visar homotendenser (detta ÄR INGEN dålig egenskap, men i reklamen så ger man honom den egenskapen eftersom många heteromän kommer att skratta åt den, mer skämt på andras bekostnad), han ser fånig ut och skrattar fånigt, trots att han är för feg för att någonsin stå upp för sin rätt så visar han sig innerst inne vara djävulsk, han ges ingen "god" egenskap... detta ger en totalt missvisande bild av människor, en mycket farlig sådan, alla människor har bra och dåliga egenskaper - utan undantag, när man ger en människa bara dåliga egenskaper så "demoniserar" man, detta är livsfarligt (detta gjorde bl.a. Hitler och hans polare under andra världskriget), en vuxen kanske kan ge3nomskåda detta, men ett barn gör det inte, detta kan leda till att en del av deras kamrater på skolan kan bli "Ulf"... i dessa tider är detta knappast någonting vi behöver mer av eller? Det andra är att dessa egenskaper hos många (medvetet eller omedvetet) kopplas ihop, man skapar en stereotyp, livsfarligt även detta.
Mera då? Sebastian som är chef för grönsaksdisken är fjollig och visar homotendenser även han, typiskt fördomsfullt, jag kan nämligen slå mig i backen på att han hade varit betydligt mer "manlig" om han bossat över köttdisken... men nu gillar han grönsaker och då blir han fjollig... en liten parentes till detta är att överkonsumtion av kött faktiskt leder till "återvinning" av östrogener vilket "feminiserar" hela samhället, i längden kan detta leda till att en stor del av männen inte kan få barn pg.a. dålig spermakvalitet, detta kan hindras om vi äter mindre kött och mer grönsaker, grönsaker gör oss alltså mer manliga... men detta är en annan historia...
Jag nöjer mjig med dessa två exempel idag... men tänk på saken, kanske kan ni se denna tendens i fler program... gör detta oss till bättre människor, blir vi snällare mot varandra? "Men behöver vi vara snällare då?", med tanke på att såpass många människor i världen (varav många barn) dör varje dag i svält, krig eller av sjukdomar som lätt hade kunnat botas mycket billigt så tycker jag det ja... går vi till Sverige så vet vi säkert att många, många barn blir mobbade varje dag, alla som upprörs över detta - behöver vi inte bli snällare mot varandra? Barn tar ju efter vuxnas beteende, faktiskt. Var man än väljer att handla lägger inte jag mig i, men försök se reklam och övriga program med ett visst mått av skepsis, det är inget roligt när folk blir körda med, ledsna, slagna eller förödmjukade, däremot kan det leda till sådana dåliga attityder att vi en vacker dag kan vakna upp i en diktatur, anarki eller kanske ett tredje världskrig, det är dags att vi stoppar denna utveckling idag!
Jesus - jag skulle kunna behöva din hjälp här...
/ Mikael
Den blyge
Den andra anonyma bloggbesökaren här, trots att vi är okända för varandra så måste det nog erkännas att denna visa dam ligger i det absoluta toppskiktet vad gäller att kommentera i denna blogg (om hon inte t.o.m. vinner!). Med sin livserfarenhet, sin vänlighet och sitt fantastiska sätt att uttrycka sig gör hon den här bloggen verkligt levande! Tack! Länk till hennes blogg finns i länklistan.
Den andra anonyma bloggbesökaren här, trots att vi är okända för varandra så måste det nog erkännas att denna visa dam ligger i det absoluta toppskiktet vad gäller att kommentera i denna blogg (om hon inte t.o.m. vinner!). Med sin livserfarenhet, sin vänlighet och sitt fantastiska sätt att uttrycka sig gör hon den här bloggen verkligt levande! Tack! Länk till hennes blogg finns i länklistan.
Bubblan
En av de mer frekventa bloggbesökarna här som är anonym för mig, det jag vet om henne är att hon är en trevlig tjej som med sin empati och sitt intellekt och sin vilja skriver finfina inlägg i folks bloggar, bloggar själv, svarar på kommentarer och är en tillförlitlig mailkompis. Mitt tips är att ni besöker hennes blogg, tar del av hennes gränslösa vilja att vilja gott, men ge henne tillbaka vänlighet också, det är hon värd! Länk till hennes blogg finns i länklistan.
En av de mer frekventa bloggbesökarna här som är anonym för mig, det jag vet om henne är att hon är en trevlig tjej som med sin empati och sitt intellekt och sin vilja skriver finfina inlägg i folks bloggar, bloggar själv, svarar på kommentarer och är en tillförlitlig mailkompis. Mitt tips är att ni besöker hennes blogg, tar del av hennes gränslösa vilja att vilja gott, men ge henne tillbaka vänlighet också, det är hon värd! Länk till hennes blogg finns i länklistan.
onsdag, mars 07, 2007
Ännu mera radio...
Det kanske blir tjatigt, men man kommer på mycket om sig själv när man analyserar hur man reagerar på radioprogram... Idag så kom som sig bör ett nytt avsnitt av "Kattöga", ni som läst tidigare vet vad det handlar om... för några avsnitt sedan så gjorde sig bokens huvudperson sigh kvitt sina plågoandar genom att totalt ignorera dem, genom detta fick dessa plågoandar ingen energi och därmed blev offret plötsligt i maktposition, mobbarna behövde henne, men hon behövde inte dem... hursomhelst så efter att ha ignorerat dem ett tag så slutade de helt enkelt att bry sig om varandra, blev osynliga för varandra, huvudpersonen fick nya, snällare kompisar.
Nu har några år gått i bokens handling och huvudpersonen går på "Highschool", "den värsta" av de tidigare mobbarna har nu återigen blivit kompis med huvudpersonen, den tidigare mobbaren har inte längre någon styrkeposition i förhållande till huvudpersonen, men däremot tvärton, genom att vara klipsk och verbal så ger nu huvudpersonen igen för alla år av mobbning, mobbning inom kamratskapen som de har, något som den tidigare mobbaren inte har styrka nog att ta sig ur, hon är fast och blir med jämna mellanrum tilltryckt och nervärderad... Jag trodde att jag skulle tycka det var rätt åt den tidigare mobbaren - när jag hörde om mobbningen av huvudpersonen som denna tidigare mobbare gjorde sig skyldig till så önskade jag säkerligen att hon skulle få smaka på sin egen medicin, men nu... jag tycker synd om henne, hon gör sitt bästa, försöker visa sin bästa sida för sig själv och huvudpersonen, har en "pansarattityd" som liksom skyddar henne från att visa hur illa vid sig hon tar av huvudpersonens kränkningar, boken gör att man kan se in i hennes inre där hon plågas svårt, ingen ska behöva utstå sådant!
Jag glömde skriva det igår, men faktum är att jag även tyckte synd om personen som blev "bryskt nerplockad" av Täppas... tror nog att jag skulle tycka synd om självaste djävulen om han fick en behandling som han led av - jag är lite blödig helt enkelt.
Det kanske blir tjatigt, men man kommer på mycket om sig själv när man analyserar hur man reagerar på radioprogram... Idag så kom som sig bör ett nytt avsnitt av "Kattöga", ni som läst tidigare vet vad det handlar om... för några avsnitt sedan så gjorde sig bokens huvudperson sigh kvitt sina plågoandar genom att totalt ignorera dem, genom detta fick dessa plågoandar ingen energi och därmed blev offret plötsligt i maktposition, mobbarna behövde henne, men hon behövde inte dem... hursomhelst så efter att ha ignorerat dem ett tag så slutade de helt enkelt att bry sig om varandra, blev osynliga för varandra, huvudpersonen fick nya, snällare kompisar.
Nu har några år gått i bokens handling och huvudpersonen går på "Highschool", "den värsta" av de tidigare mobbarna har nu återigen blivit kompis med huvudpersonen, den tidigare mobbaren har inte längre någon styrkeposition i förhållande till huvudpersonen, men däremot tvärton, genom att vara klipsk och verbal så ger nu huvudpersonen igen för alla år av mobbning, mobbning inom kamratskapen som de har, något som den tidigare mobbaren inte har styrka nog att ta sig ur, hon är fast och blir med jämna mellanrum tilltryckt och nervärderad... Jag trodde att jag skulle tycka det var rätt åt den tidigare mobbaren - när jag hörde om mobbningen av huvudpersonen som denna tidigare mobbare gjorde sig skyldig till så önskade jag säkerligen att hon skulle få smaka på sin egen medicin, men nu... jag tycker synd om henne, hon gör sitt bästa, försöker visa sin bästa sida för sig själv och huvudpersonen, har en "pansarattityd" som liksom skyddar henne från att visa hur illa vid sig hon tar av huvudpersonens kränkningar, boken gör att man kan se in i hennes inre där hon plågas svårt, ingen ska behöva utstå sådant!
Jag glömde skriva det igår, men faktum är att jag även tyckte synd om personen som blev "bryskt nerplockad" av Täppas... tror nog att jag skulle tycka synd om självaste djävulen om han fick en behandling som han led av - jag är lite blödig helt enkelt.
tisdag, mars 06, 2007
Mera radio...
Idag huserade Täppas Fogelberg i "Ring P1"... gissa vad? En riktig smygrasist ringde programmet (egentligen var han nog i gränslandet mellan smygrasism och "verklig rasism"... ...hursomhelst...). Han började prata om en massa klassiska fördomar om invandrare(man trodde nästan att han skämtade allt som han sade är ju sedan länge motbevisat och hursomhelst numera allmänt ansett som en massa dravel), bl.a. att de bara gick på bidrag och aldrig jobbade, att de slog ner gamla tanter med basebollträn och en massa annat strunt, han påstod att bara typ 1% av invandrarna i Sverige jobbade - ja som ni hör var han riktigt patetisk! Täppas är som ni säkert känner till ganska verbal och dessutom en hejare på fakta och argumentation (jag visste det inte föränn ikväll), han plockade isär denne persons argument i smådelar och malde ner dem mycket omsorgsfullt, vad personen än sade om sin syn på invandring så motbevisade Täppas det hela plus gav honom en verbal örfil (eller ibland en snyting) tillbaka, allt med sin lugna, snusförnuftiga och lite halvmesiga röst - helt obetalbart! Tack Täppas, du är coolast (möjligtvis efter Kristina Lugn).
Sedan var det på ett sätt synd att han som ringde in blev så förödmjukad som han blev, visst, han förtjänade det kanske, men ändå, denna förnedring i radio kanske fick honom att bli ännu mer hatisk, något som kanske hade undvikits om man hade "plockat ner" honom lite mjukare. Han behöver ju inte ha varit ond, bara vilseledd och "bakom flötet", betänk att säkert även hjältar som Gandhi och Mandela kanske haft tossiga idéer som behövt "friseras" för att passa ett civiliserat samhälle, hade dessa två bara blivit förödmjukade så kanske de inte hade blivit vad de tillslut blev... men ändå, tack Täppas, om inte annat så visade du hela P1's lyssnarskara var skåpet ska stå!
En mysko sak jag upptäckt: vid ett ställe på E18, på en bro där vägen passerar Järvafältet så kommer en annan radiostation in och "stör ut" P1 under någon sekund, vet någon vad detta beror på, lite skumt, kanske sitter en svag piratsändare under bron just där eller?
En sista sak, jag lyssnar på era kommentarer, någon tipsade mig om att börja i kören "Cantare" och det är precis vad jag gjort! Fortsätt tipsa mig så lovar jag att fortsätta att ta åt mig och överväga!
Idag huserade Täppas Fogelberg i "Ring P1"... gissa vad? En riktig smygrasist ringde programmet (egentligen var han nog i gränslandet mellan smygrasism och "verklig rasism"... ...hursomhelst...). Han började prata om en massa klassiska fördomar om invandrare(man trodde nästan att han skämtade allt som han sade är ju sedan länge motbevisat och hursomhelst numera allmänt ansett som en massa dravel), bl.a. att de bara gick på bidrag och aldrig jobbade, att de slog ner gamla tanter med basebollträn och en massa annat strunt, han påstod att bara typ 1% av invandrarna i Sverige jobbade - ja som ni hör var han riktigt patetisk! Täppas är som ni säkert känner till ganska verbal och dessutom en hejare på fakta och argumentation (jag visste det inte föränn ikväll), han plockade isär denne persons argument i smådelar och malde ner dem mycket omsorgsfullt, vad personen än sade om sin syn på invandring så motbevisade Täppas det hela plus gav honom en verbal örfil (eller ibland en snyting) tillbaka, allt med sin lugna, snusförnuftiga och lite halvmesiga röst - helt obetalbart! Tack Täppas, du är coolast (möjligtvis efter Kristina Lugn).
Sedan var det på ett sätt synd att han som ringde in blev så förödmjukad som han blev, visst, han förtjänade det kanske, men ändå, denna förnedring i radio kanske fick honom att bli ännu mer hatisk, något som kanske hade undvikits om man hade "plockat ner" honom lite mjukare. Han behöver ju inte ha varit ond, bara vilseledd och "bakom flötet", betänk att säkert även hjältar som Gandhi och Mandela kanske haft tossiga idéer som behövt "friseras" för att passa ett civiliserat samhälle, hade dessa två bara blivit förödmjukade så kanske de inte hade blivit vad de tillslut blev... men ändå, tack Täppas, om inte annat så visade du hela P1's lyssnarskara var skåpet ska stå!
En mysko sak jag upptäckt: vid ett ställe på E18, på en bro där vägen passerar Järvafältet så kommer en annan radiostation in och "stör ut" P1 under någon sekund, vet någon vad detta beror på, lite skumt, kanske sitter en svag piratsändare under bron just där eller?
En sista sak, jag lyssnar på era kommentarer, någon tipsade mig om att börja i kören "Cantare" och det är precis vad jag gjort! Fortsätt tipsa mig så lovar jag att fortsätta att ta åt mig och överväga!
lördag, mars 03, 2007
fredag, mars 02, 2007
Livsmedelsinspektör Mikael Olsson
Ja, så är det, nu är jag färdig med kvällskursen och kan nu börja söka jobb där man inspekterar Restauranger. Ehhh... vet inte var jag ska börja, men det kanske kan var en idé att börja lite mjukt med att inspektera menyn och ölutbudet på Pizzeria Kvarngrillen nu på en gång! :)
Och Jesus, som sagt, vill du hänga på så vet du var jag finnns, jag bjuder gärna!
Ja, så är det, nu är jag färdig med kvällskursen och kan nu börja söka jobb där man inspekterar Restauranger. Ehhh... vet inte var jag ska börja, men det kanske kan var en idé att börja lite mjukt med att inspektera menyn och ölutbudet på Pizzeria Kvarngrillen nu på en gång! :)
Och Jesus, som sagt, vill du hänga på så vet du var jag finnns, jag bjuder gärna!
torsdag, mars 01, 2007
Jesus...
...om du finns och läser det här så vet du att jag inte tror på dig, inte din pappa heller - jag bekänner mig inte till någon religion, jag är inte ateist heller, seriöst, hur kan man förneka någonting man inte vet någonting om? Nåväl...
Likväl som jag inte tror på dig så är du en av de personer som jag helst vill knäcka ett par bira med. Jag menar jag tror på dina idéer, din generositet, dina ideal, det du sade och människokärleken i dig som fanns så starkt att du gladeligen lät dig både torteras och korsfästas i tron på att detta skulle rädda människorna som du älskade så högt... Tre sidor/handlingar hos dig har jag fäst mig särskilt vid:
Din opräktighet - du hade all makt att vara präktig, att göra allt så politiskt korrekt det bara gick, men du förstod nog att någon annan som kanske också ville vara duktig skulle bli undanskuffad då, du släppte fram dessa genom att vara naturlig men ändå ändlöst god - beundransvärt!
Att vända andra kinden till - landet som säkert vill kalla sig "världens kristnaste" har problem med detta, men du hade det inte. Svalde, kände smärtan, kanske även en rädsla och någonstans kanske du frestades av tanken på att ge igen, men du tittade bara personen i ögonen, svalde igen och vände andra kinden så att han kunde slå där med, sådana handlingar rör Mikael till tårar ska du veta!
När du erbjöd den syndfria att kasta första stenen, jag tänker närmast på den tragiska bussolyckan igår - OM det visar sig att någon gjorde fel så föreslår jag att den som aldrig kört för fort, aldrig stressat upp trafiktempot genom tutningar, aldrig svurit åt en buss som kört "för långsamt"=lagligt, aldrig... ja ni vet - ni kan kasta första stenen. Jag har varit med om det själv, mamma blev påkörd, nu var föraren oskyldig, men hade han varit skyldig till något så kan man verkligen fråga sig om jag - jag som begår förseelser säkert varje dag, vem är jag att döma honom? Hade jag haft rätt att kasta första stenen eller hade jag varit skyldig att ge honom första kramen? Du har ett svar på detta Jesus, bara att tänka på det svaret gör mig varm i hela kroppen!
Jesus... trots att jag nu inte tror på dig så har du mitt ord på att jag ska göra allt i min makt för att föra din vishet och din gränslösa kärlek vidare - det vet du.
...om du finns och läser det här så vet du att jag inte tror på dig, inte din pappa heller - jag bekänner mig inte till någon religion, jag är inte ateist heller, seriöst, hur kan man förneka någonting man inte vet någonting om? Nåväl...
Likväl som jag inte tror på dig så är du en av de personer som jag helst vill knäcka ett par bira med. Jag menar jag tror på dina idéer, din generositet, dina ideal, det du sade och människokärleken i dig som fanns så starkt att du gladeligen lät dig både torteras och korsfästas i tron på att detta skulle rädda människorna som du älskade så högt... Tre sidor/handlingar hos dig har jag fäst mig särskilt vid:
Din opräktighet - du hade all makt att vara präktig, att göra allt så politiskt korrekt det bara gick, men du förstod nog att någon annan som kanske också ville vara duktig skulle bli undanskuffad då, du släppte fram dessa genom att vara naturlig men ändå ändlöst god - beundransvärt!
Att vända andra kinden till - landet som säkert vill kalla sig "världens kristnaste" har problem med detta, men du hade det inte. Svalde, kände smärtan, kanske även en rädsla och någonstans kanske du frestades av tanken på att ge igen, men du tittade bara personen i ögonen, svalde igen och vände andra kinden så att han kunde slå där med, sådana handlingar rör Mikael till tårar ska du veta!
När du erbjöd den syndfria att kasta första stenen, jag tänker närmast på den tragiska bussolyckan igår - OM det visar sig att någon gjorde fel så föreslår jag att den som aldrig kört för fort, aldrig stressat upp trafiktempot genom tutningar, aldrig svurit åt en buss som kört "för långsamt"=lagligt, aldrig... ja ni vet - ni kan kasta första stenen. Jag har varit med om det själv, mamma blev påkörd, nu var föraren oskyldig, men hade han varit skyldig till något så kan man verkligen fråga sig om jag - jag som begår förseelser säkert varje dag, vem är jag att döma honom? Hade jag haft rätt att kasta första stenen eller hade jag varit skyldig att ge honom första kramen? Du har ett svar på detta Jesus, bara att tänka på det svaret gör mig varm i hela kroppen!
Jesus... trots att jag nu inte tror på dig så har du mitt ord på att jag ska göra allt i min makt för att föra din vishet och din gränslösa kärlek vidare - det vet du.
tisdag, februari 27, 2007
Min vredesfyllda jobbfärd
Har sedan en tid tillbaka börjat lyssna på P1 på väg till jobbet. Har följt en radioföljetong som heter "Kattöga", väldigt bra, men väldigt allvarlig och tragisk, handlar om mobbning bland flickor. Dels beskrivningen av den cyniska, djävulska mobbningen (som i dagens avsnitt visade sig vara sanktionerat av en av föräldrarna!?!) och dels beskrivningen av hur den mobbade flickan bryts ner, mer och mer. Man blir ledsen och fruktansvärt förbannad, men kan ändå inte slita sig från programmet, man måste hela tiden veta hur det ska gå... man har helt enkelt blivit lite "P1-addict"
Så att... nu vet ni det.
Har sedan en tid tillbaka börjat lyssna på P1 på väg till jobbet. Har följt en radioföljetong som heter "Kattöga", väldigt bra, men väldigt allvarlig och tragisk, handlar om mobbning bland flickor. Dels beskrivningen av den cyniska, djävulska mobbningen (som i dagens avsnitt visade sig vara sanktionerat av en av föräldrarna!?!) och dels beskrivningen av hur den mobbade flickan bryts ner, mer och mer. Man blir ledsen och fruktansvärt förbannad, men kan ändå inte slita sig från programmet, man måste hela tiden veta hur det ska gå... man har helt enkelt blivit lite "P1-addict"
Så att... nu vet ni det.
måndag, februari 26, 2007
Gåva?
Vaknade klockan sju i morse, en och en halv timme innan det var tänkt, kände mig pigg som sällan förr! Hade mycket att göra, väldigt mycket och tog tillfället i akt att utnyttja denna energi, har hackat i timmerstockar så att flisorna yrt! En del stockar återstår, men gud vad skönt att vara förbi så pass många ändå, vete sjutton hur det gick till, har samtalat med två drivande och trevliga människor denna helg, kanske fått inspiration därifrån, eler så var det bara en massa massa druvsocker som någon injicerade i mig strax innan jag vaknade eller... något...
Vaknade klockan sju i morse, en och en halv timme innan det var tänkt, kände mig pigg som sällan förr! Hade mycket att göra, väldigt mycket och tog tillfället i akt att utnyttja denna energi, har hackat i timmerstockar så att flisorna yrt! En del stockar återstår, men gud vad skönt att vara förbi så pass många ändå, vete sjutton hur det gick till, har samtalat med två drivande och trevliga människor denna helg, kanske fått inspiration därifrån, eler så var det bara en massa massa druvsocker som någon injicerade i mig strax innan jag vaknade eller... något...
fredag, februari 23, 2007
Mail!
Nya blogger är ju dumt alltså, man kan inte ha sin e-post i bloggen så att man kan få skojiga e-mails! Men misströsta inte, nu lägger jag till min e-postadress som länk här, trots att det kanske är dumt, men hallå? Hur anonym kan man bli när man skriver vad man heter, var man bor, plus visar hur man ser ut?
Angående timmerstockarna är den där uppsatsen färdig och inskickad nu, kommer den tillbaka så är den betydligt tunnare än den var förut, imorgon blir det årsrapporten och lite städningh här hemma, det ser för taskigt ut...
Nya blogger är ju dumt alltså, man kan inte ha sin e-post i bloggen så att man kan få skojiga e-mails! Men misströsta inte, nu lägger jag till min e-postadress som länk här, trots att det kanske är dumt, men hallå? Hur anonym kan man bli när man skriver vad man heter, var man bor, plus visar hur man ser ut?
Angående timmerstockarna är den där uppsatsen färdig och inskickad nu, kommer den tillbaka så är den betydligt tunnare än den var förut, imorgon blir det årsrapporten och lite städningh här hemma, det ser för taskigt ut...
tisdag, februari 20, 2007
Timmerstockar
Nu har jag ikväll och imorgon kväll på mig att skriva den där uppsatsen, jag har gjort en del, men en del återstår, det är inte svårt, i förmiddags skrev jag nästan en sida på några minuter, det handlar om det där studentdilemmat att när man skriver uppsats är allting - precis ALLT viktigare än uppsatsen, inklusive att se gamla inspelade avsnitt av Falcon Crest... , när det är 45 minuter kvar till deadline och nästan allt är kvar så lägger man sig och gnyr, sedan studsar man upp och skriver klart skiten... men just nu är uppsatsen en timmerstock som ligger i vägen för min glidande framåt i livet, en annan timmerstock är årsräkningen, jag ska lämmna in en redovisning till Överförmyndarnämnden över mina förehavanden i mitt godmansskap för mamma. Nu har jag äntligen alla papper jag behöver, jag ska bara skriva ner lite saker angående vissa placeringar och posta det hela, men detta efter att uppsatsen är klar... Så med lite symbolik så tar jag nu fram min yxa, modell större och tar itu med dessa stockar, sedan kan jag i lugn och ro skriva mysiga blogginlägg igen!
På återhörande!
Nu har jag ikväll och imorgon kväll på mig att skriva den där uppsatsen, jag har gjort en del, men en del återstår, det är inte svårt, i förmiddags skrev jag nästan en sida på några minuter, det handlar om det där studentdilemmat att när man skriver uppsats är allting - precis ALLT viktigare än uppsatsen, inklusive att se gamla inspelade avsnitt av Falcon Crest... , när det är 45 minuter kvar till deadline och nästan allt är kvar så lägger man sig och gnyr, sedan studsar man upp och skriver klart skiten... men just nu är uppsatsen en timmerstock som ligger i vägen för min glidande framåt i livet, en annan timmerstock är årsräkningen, jag ska lämmna in en redovisning till Överförmyndarnämnden över mina förehavanden i mitt godmansskap för mamma. Nu har jag äntligen alla papper jag behöver, jag ska bara skriva ner lite saker angående vissa placeringar och posta det hela, men detta efter att uppsatsen är klar... Så med lite symbolik så tar jag nu fram min yxa, modell större och tar itu med dessa stockar, sedan kan jag i lugn och ro skriva mysiga blogginlägg igen!
På återhörande!
fredag, februari 16, 2007
Trött
Idag gick jag upp 06,00 för att jobba övertid, jag åkte till jobbet, men det... hände lite saker som gjorde att jag var tvungen att åka hem direkt igen för att sedan komma tillbaka... så det var för lite sömn, en dags extra bensinförbrukning, men inte ett öre i övertidsersättning... bittert, men jag har faktiskt hållit mig vid gott mod! Jag håller mig flytande, men nu behöver jag sova, imorgon ska jag skriva en uppgift till kvällskursen på 10 sidor, intellektuell morgongymnastik för ett geni som mig! :) Hua... vi får se om jag blir klar till på torsdag när deadline går ut...
/ Mikael
Idag gick jag upp 06,00 för att jobba övertid, jag åkte till jobbet, men det... hände lite saker som gjorde att jag var tvungen att åka hem direkt igen för att sedan komma tillbaka... så det var för lite sömn, en dags extra bensinförbrukning, men inte ett öre i övertidsersättning... bittert, men jag har faktiskt hållit mig vid gott mod! Jag håller mig flytande, men nu behöver jag sova, imorgon ska jag skriva en uppgift till kvällskursen på 10 sidor, intellektuell morgongymnastik för ett geni som mig! :) Hua... vi får se om jag blir klar till på torsdag när deadline går ut...
/ Mikael
torsdag, februari 15, 2007
Slutligen...
...dags att "knyta ihop säcken" angående pappa, jag gör det med lite dagdrömmar som jag har haft på sistone... jag tänker på om pappa inte hade missbrukat alkohol, inget ont om alkohol, jag hade inte gärna bytt ut mina Staropramen i lördags mot vatte, men... ja, ni förstår vad jag menar.
Mamma som ju haft den huvudsakliga vårdnaden om mig gjorde ett bra jobb, hon lärde mig att bli empatisk och ödmjuk, hon träffade även en del pojkvänner som i huvudsak var mycket bra och trevliga, två av dem har jag fortfarande kontakt med, en sporadiskt och en (den senaste) träffar jag rätt ofta, vi brukar äta ihop och diskutera livets trivialiteter. Nåja, tyvärr så har jag någonstans ifrån fått dåligt självförtroende, blyghet och viss social inkompetens, jag har blivit osäker och... ja... mamma gjorde som sagt sitt bästa, men med sin epilepsi tror jag att hon hade haft stor nytta av pappa vid sin sida, min starka, varpaspelande pappa, vi kunde ha bott alla tre i Svedmyra, i villan som de har pratat om var så fin, den där häftiga polismannen som de hade som granne. Mamma hade varit stark med pappa och pappa hade varit stark utan alkohol - väldigt vad jag pratar om styrka, jag ser inte ner på svaghet, men ärligt talat så tror jag att jag inte hade varit lika ensam och osäker i skolan och bland kamrater om mina föräldrar hade varit enade i att få mig att socialisera mig bland barn, jag hade troligen gjort en massa saker ordentligt istället för att vela, känna mig osäker, värdelös och sluta. Sist men inte minst så tror jag att de idag, med mig utflyttad och småbarnspappa hade levt ett lyckligt liv tillsammans på ålderns höst i villan som de sedan länge hade betalat av lånen på, med mig och barnbarnen på besök ibland. Det är en vacker dröm, men eftersom den är omöjlig att nå så lägger jag den i en liten låda i huvudet nu, där låter jag den ligga, trots allt så är det nu jag lever, jag sitter i Högdalen och jag ska jobba övertid imorgon.
Detta avslutar min berättelse om pappa, som en kommenterade, min pappas liv var till 2/3 en succé, som andra kommenterade, han har lyckats bra med att överföra sina ideal till mig, jag har bestämt mig för att jag förvaltar arvet väl, men nu är tiden inne att öka takten! Håll i dig världen här kommer jag!
...dags att "knyta ihop säcken" angående pappa, jag gör det med lite dagdrömmar som jag har haft på sistone... jag tänker på om pappa inte hade missbrukat alkohol, inget ont om alkohol, jag hade inte gärna bytt ut mina Staropramen i lördags mot vatte, men... ja, ni förstår vad jag menar.
Mamma som ju haft den huvudsakliga vårdnaden om mig gjorde ett bra jobb, hon lärde mig att bli empatisk och ödmjuk, hon träffade även en del pojkvänner som i huvudsak var mycket bra och trevliga, två av dem har jag fortfarande kontakt med, en sporadiskt och en (den senaste) träffar jag rätt ofta, vi brukar äta ihop och diskutera livets trivialiteter. Nåja, tyvärr så har jag någonstans ifrån fått dåligt självförtroende, blyghet och viss social inkompetens, jag har blivit osäker och... ja... mamma gjorde som sagt sitt bästa, men med sin epilepsi tror jag att hon hade haft stor nytta av pappa vid sin sida, min starka, varpaspelande pappa, vi kunde ha bott alla tre i Svedmyra, i villan som de har pratat om var så fin, den där häftiga polismannen som de hade som granne. Mamma hade varit stark med pappa och pappa hade varit stark utan alkohol - väldigt vad jag pratar om styrka, jag ser inte ner på svaghet, men ärligt talat så tror jag att jag inte hade varit lika ensam och osäker i skolan och bland kamrater om mina föräldrar hade varit enade i att få mig att socialisera mig bland barn, jag hade troligen gjort en massa saker ordentligt istället för att vela, känna mig osäker, värdelös och sluta. Sist men inte minst så tror jag att de idag, med mig utflyttad och småbarnspappa hade levt ett lyckligt liv tillsammans på ålderns höst i villan som de sedan länge hade betalat av lånen på, med mig och barnbarnen på besök ibland. Det är en vacker dröm, men eftersom den är omöjlig att nå så lägger jag den i en liten låda i huvudet nu, där låter jag den ligga, trots allt så är det nu jag lever, jag sitter i Högdalen och jag ska jobba övertid imorgon.
Detta avslutar min berättelse om pappa, som en kommenterade, min pappas liv var till 2/3 en succé, som andra kommenterade, han har lyckats bra med att överföra sina ideal till mig, jag har bestämt mig för att jag förvaltar arvet väl, men nu är tiden inne att öka takten! Håll i dig världen här kommer jag!
Pappa - från att jag var nio år och framåt.
Då jag var runt nio år gammal så märkte jag under några veckor hur pappa fick svårare och svårare att röra vänster sida av kroppen, en helg kulminerade det med att pappa fick kramper och inte kunde röra vänster sida alls, jag ringde runt och några timmar senare var jag, mamma och pappa på sjukhus, efter några undersökningar visade det sig vara en hjärntumör.
Tumören gick att stråla bort, men mycket annat strålades också bort. Pappa fick svårare att röra sig och fick börja gå med rullator, i samma veva flyttade han även till en "handikapplägenhet'". Pappa var ju i övre 50-årsåldern och han hade därför problem med att hämta sig efter tumören, sakta men säkert blev han svagare och svagare, rullatorn ersattes efterhand med rullstol, pappa blev även mer uppgiven med tiden... jag då? Jag var med min pappa - för lite... om man kan säga att pappa svikit mig innan så var det nu jag som svek honom. Ju tröttare och uppgivnare han blev desto mer behövde han mig, desto mindre hälsade jag på honom... jag insåg detta, fick dåligt samvete, flydde, försökte tänka på annat och besökte honom ännu mindre... Pappa dog sommaren 2001, då hade han tynat bort de senaste 3-4 åren, han hade knappt pratat, mest väntat tror jag, det helvete han måste ha genomlidit dessa sista år hade jag kunnat lindra, detta gjorde jag inte, det kunde gå ett par månader - mer mellan besöken...
På begravningen spelades "Over the rainbow", pappas favoritstycke, det kändes tomt, på sätt och vis hade pappa och jag aldrig lärt känna varandra ordentligt... vad kunde jag göra? Pappa hade berättat för mig om vikten att stå den den svagas sida, att föra denna tradition vidare, vet inte hur väl jag lyckas och lyckats, men jag vill åtminstone ha försökt innan jag själv lämnar in
Det är sent nu, jag ska avsluta historien om pappa med en diskussion imorgon.
Då jag var runt nio år gammal så märkte jag under några veckor hur pappa fick svårare och svårare att röra vänster sida av kroppen, en helg kulminerade det med att pappa fick kramper och inte kunde röra vänster sida alls, jag ringde runt och några timmar senare var jag, mamma och pappa på sjukhus, efter några undersökningar visade det sig vara en hjärntumör.
Tumören gick att stråla bort, men mycket annat strålades också bort. Pappa fick svårare att röra sig och fick börja gå med rullator, i samma veva flyttade han även till en "handikapplägenhet'". Pappa var ju i övre 50-årsåldern och han hade därför problem med att hämta sig efter tumören, sakta men säkert blev han svagare och svagare, rullatorn ersattes efterhand med rullstol, pappa blev även mer uppgiven med tiden... jag då? Jag var med min pappa - för lite... om man kan säga att pappa svikit mig innan så var det nu jag som svek honom. Ju tröttare och uppgivnare han blev desto mer behövde han mig, desto mindre hälsade jag på honom... jag insåg detta, fick dåligt samvete, flydde, försökte tänka på annat och besökte honom ännu mindre... Pappa dog sommaren 2001, då hade han tynat bort de senaste 3-4 åren, han hade knappt pratat, mest väntat tror jag, det helvete han måste ha genomlidit dessa sista år hade jag kunnat lindra, detta gjorde jag inte, det kunde gå ett par månader - mer mellan besöken...
På begravningen spelades "Over the rainbow", pappas favoritstycke, det kändes tomt, på sätt och vis hade pappa och jag aldrig lärt känna varandra ordentligt... vad kunde jag göra? Pappa hade berättat för mig om vikten att stå den den svagas sida, att föra denna tradition vidare, vet inte hur väl jag lyckas och lyckats, men jag vill åtminstone ha försökt innan jag själv lämnar in
Det är sent nu, jag ska avsluta historien om pappa med en diskussion imorgon.
onsdag, februari 14, 2007
Snart...
...kommer sista delen om pappa, först bara en sak: jag blir så trött på allt anonymt på nätet, mest av allt blir jag trött på alla som varnar för folk på Internet, myndigheter, tidningar, alla varnar de för Internet. Visst, man kan träffa idioter via Internet, men det torde gå ganska bra även utanför Internet, hur många störda och potentialt farliga människor träffade jag inte på Kvarnen i lördags? Människor, rånas, våldtas och misshandlas dagligen av folk som de inte alls känner på Internet! Trots alla idioter på Kvarnen så kan jag tänka mig att det var en hel del som följde med hem till någon helt främmande för att bli intima med denne, är detta ofarligt eller ens mindre farligt än att följa med hem till en Internetbekant? Varför isf? Alltså, den här föreställningen om "snuskgubben" som sitter med musen i ena handen och tasken i andra framför skärmen (ursäkta språket...), för mig är det en myt, lägg ner, jag går inte på't! Det finns säkert sådana också (jag menar av alla 6 miljarder människor på jorden...), men jag tror att de är ungefär lika vanliga som snälla kommentarer från Peter Swartling... (de är nog mer sällsynta, jag har hört att herr Swartling har tappat stinget...). Okej, så att nu vet ni det, min mailadress ligger kvar under kommentarerna, seriöst, det är ganska enkelt att ta reda på var jag bor, mm. det finns nämnligen inte så många Mikael Olsson i Högdalen, men ärligt talat - även om man inte vet hur "såna där som håller på med Internet" är så kan man nog känna sig ganska trygg, de som ska våldta eller mörda sådana som de sett på nätet, de gör väl enklast i att söka på ett slumpmässigt namn i sin närhet... risken att just en själv skulle råka illa ut är nog ganska liten då...
...kommer sista delen om pappa, först bara en sak: jag blir så trött på allt anonymt på nätet, mest av allt blir jag trött på alla som varnar för folk på Internet, myndigheter, tidningar, alla varnar de för Internet. Visst, man kan träffa idioter via Internet, men det torde gå ganska bra även utanför Internet, hur många störda och potentialt farliga människor träffade jag inte på Kvarnen i lördags? Människor, rånas, våldtas och misshandlas dagligen av folk som de inte alls känner på Internet! Trots alla idioter på Kvarnen så kan jag tänka mig att det var en hel del som följde med hem till någon helt främmande för att bli intima med denne, är detta ofarligt eller ens mindre farligt än att följa med hem till en Internetbekant? Varför isf? Alltså, den här föreställningen om "snuskgubben" som sitter med musen i ena handen och tasken i andra framför skärmen (ursäkta språket...), för mig är det en myt, lägg ner, jag går inte på't! Det finns säkert sådana också (jag menar av alla 6 miljarder människor på jorden...), men jag tror att de är ungefär lika vanliga som snälla kommentarer från Peter Swartling... (de är nog mer sällsynta, jag har hört att herr Swartling har tappat stinget...). Okej, så att nu vet ni det, min mailadress ligger kvar under kommentarerna, seriöst, det är ganska enkelt att ta reda på var jag bor, mm. det finns nämnligen inte så många Mikael Olsson i Högdalen, men ärligt talat - även om man inte vet hur "såna där som håller på med Internet" är så kan man nog känna sig ganska trygg, de som ska våldta eller mörda sådana som de sett på nätet, de gör väl enklast i att söka på ett slumpmässigt namn i sin närhet... risken att just en själv skulle råka illa ut är nog ganska liten då...
tisdag, februari 13, 2007
Pappa - tiden då han träffade mamma tills jag var ca. nio år gammal
Pappa jobbade på med bakandet inom kooperationen, i början på 70-talet träffade han mamma genom en bekant. Denne bekant var tillsammans med mamma, men mamma blev kär i pappa och... ja... mamma passade på att "glömma en sak" hemma hos pappa en gång när hon varit med sin pojkvän på besök hos pappa, på så sätt var hon tvungen att hämta denna sak - ensam... på den vägen var det. Mamma och Pappa trivdes mycket bra ihop, för att visa det bildligt som jag uppfattat deras förhållande så gjorde pappa ett fotoalbum till mamma en gång med en massa "illustrationer" jag visar nedan en sida ur albumet:
Värt att nämna är att min morfar tyckte mycket om pappa, pappa var en av en mycket liten skara som fick besöka morfars "hemliga rum" där det förvarades whiskey och en del annat, de spelade och hade kul ihop... "those were the days" helt enkelt, trots att jag själv knappt var påkommen.
Efter några års förhållande så gifte sig mamma och pappa, i samband med detta så köpte de även en villa i Svedmyra. Den sjätte maj 1976 trillade jag ut ur mammas mage, jag har hört att "tillverkningen" av mig gjordes på tomten till denna villa, möjligtvis något undanskymt men ändå... hursomhelst, villa i Svedmyra, två duktiga föräldrar som var dödskära, vad kunde gå fel?
Innan jag går in på det så försöker jag illustrera lyckan...
Jag överlämnar till läsarna att lista ut vilka personerna på bilden är...
Jo, alkoholmissbruk förstås... pappa hade börjat brygga eget vin i källaren, han hade inte direkt spottat i glaset tidigare heller, men nu gick det överstyr, särskilt när man hade en familj och ett jobb att sköta, det knakade i fogarna då mamma inte orkade med pappas drickande och 1979 skiljde sig mamma och pappa, inte som ovänner, men de var helt på det klara att de inte kunde leva tillsammans... Mamma fick vårdnaden och flyttade till en fyra i Högdalen (en fyra som jag för tillfället bor i själv, mer om det i senare blogg...), pappa flyttade till en etta i Hägersten. Jag bodde huvuddelen av tiden hos mamma och varannan helg var jag hos pappa. Jag växte upp och... ja... åren gick. Tyvärr så blev inte pappas drickande mindre, utan snarare mer, han var "periodare" och han kunde med andra ord i mina ögon vara "normal" och inte konstant berusad, dessa helger var toppen, vi levde som far och son, pysslade ihop, gick skogspromenader, åkte Roslagsbanan (på den tiden ett försklassigt nöje för mig) och en massa annat, som andra pappor skämde han bort mig ganska rejält också...
De helger pappa drack var inte lika roliga, som jag tidigare berättat så fick jag klara mig själv i mångt och mycket dessutom var jag förstås orolig för pappa som inte längre var den starka, självsäkra och uppfinningsrika utan bara satt i soffan och halvsov. Ett särskilt dramatiskt tillfälle minns jag: Mamma var orolig för mig när pappa bara sluddrade i telefonen när hon ringde, hon skickade moster Lotti för att hämta mig, med sig hade hon som "övertalningsmedel" mina halvkusiner Krille och Jonas som jag avgudade och ville vara med så ofta det gick, kommer inte ihåg så mycket av vad som hände, det måste ha varit oerhört pinsamt och tragiskt ur alla synvinklar, det jag minns är att jag vägrade att följa med Lotti, jag skulle vara med pappa, de kunde inte få med mig utan jag stannade. I akter som jag rätt nyligen hämtat ur landstingsarkivet så fick pappa under denna tid en del "skarpt formularade brev" av PBU (dagens BUP), tyvärr hjälpte det inte särskilt mycket, för mig var det helt enkelt dåligt ibland och bra ibland, när jag blev äldre brukade jag hälla ut spriten för honom, han blev aldrig arg, tror mest att han skämdes och kände sig "överlistad", lyckades jag hälla ut spriten innan en helg kunde han inte dricka mer, han blev då sjuk några dagar, sedan var han normal, detta funkade när jag var med honom ett par veckor i sträck på sommaren.
Lite av det vi gjorde som var kul då... jag följde med honom till hans jobb på "San Remo" ibland, jag var totalt hänförd av allt: degblandare som var större än både mig och pappa tillsammans, maskiner som gjorde hundratals bullar och limpor per minut, jästklimpar i storleksordningen av en TV-apparat, till en enda sats deg! Annat kul jag minns är en liten gubbe som vi tagit loss ut en leksakstraktor, vi döpte honom till "Oskar Petterson" och hittade på en massa bus med honom, han fick hoppa fallskärm ut genom vardagsrumsfönstret ett par gånger bl.a.
Mycket var dåligt, men en hel del var också bra, jag avslutar detta inlägg med en bild till.
Jävla mainstream...
Har lyssnat på en bok i P1 nu när jag åkt till jobbet den senaste veckan, som signaturmelodi till detta program spelar de en låt som heter: "Flying home on a wing and a prayer". Den är bra, svängig, gammaldags, originell, jag vill ha den låten! Problemet är att... Inga musiksajter på nätet tillhandahåller den, att prova "The pirate bay" eller likannde skit gör jag inte, den kommer inte att finnas där heller, de enda som de där likriktade jävlarna lägger upp på sina sajter är en massa Metallicaskit och annan jävla bajsmusik utan karaktär! Vad är meningen, ska viu tvingas in i en viss kulturfåra bara för att vi inte ska bli för "egna" och därmed kanske ett hot mot patriarkatet??? Okej alla makthavare, när ska ni lägga ner P1 och P2 då? Utbildningsradion, farliga grejer... bort me't... va?
Far åt helvete - en sak säger jag bara, jag SKA ha den där låten!
Har lyssnat på en bok i P1 nu när jag åkt till jobbet den senaste veckan, som signaturmelodi till detta program spelar de en låt som heter: "Flying home on a wing and a prayer". Den är bra, svängig, gammaldags, originell, jag vill ha den låten! Problemet är att... Inga musiksajter på nätet tillhandahåller den, att prova "The pirate bay" eller likannde skit gör jag inte, den kommer inte att finnas där heller, de enda som de där likriktade jävlarna lägger upp på sina sajter är en massa Metallicaskit och annan jävla bajsmusik utan karaktär! Vad är meningen, ska viu tvingas in i en viss kulturfåra bara för att vi inte ska bli för "egna" och därmed kanske ett hot mot patriarkatet??? Okej alla makthavare, när ska ni lägga ner P1 och P2 då? Utbildningsradion, farliga grejer... bort me't... va?
Far åt helvete - en sak säger jag bara, jag SKA ha den där låten!
måndag, februari 12, 2007
Pappa - tiden före mig
Pappa föddes 1929 och växte upp på Lilla Essingen, han var alltså tio år när andra världskriget började och sexton när det slutade, vet inte hur mycket man fick veta på den tiden, man kunde ju inte direkt få veta allt som skedde i världen genom att surfa in på Aftonbladets hemsida - det kan man ju inte idag heller iofs. åtminstone om man vill ha 100% objektiva nyheter, hursomhelst... pappa har beskrivit sig själv lite som en slagskämpe under skoltiden, som ställde sig på de svagas sida. Hans pappa hade konditori, eller var det kanske affär eller något, hursomhelst kunde han få tag på "sura bakelser" (gamla), dessa kastade han vid ett tillfälle på en av sina närmsta vänner (Bernte) när han hade på sig sin nya overall, inte snällt alls, Bernte blev ledsen, dessutom fick han enligt pappa troligen stryk av sin pappa när han kom hem med en av bakelser skitig overall... nåja de fortsatte att umgås långt upp i vuxen ålder. En annan händelse min pappa upplevde som liten var när grabbarna från Essingen (vet inte säkert om det var båda essingeöarna) mötte Fredhällsgrabbarna i ett sjöslag, de hade byggt hemagjorda flytetyg och krigade alltså i sundet mellan Fredhäll och Lilla Essingen. En sak till: denna stackars Bernte, en gång när de var små så spelade de biljard på Farfars (pappas pappa) biljardbord, Bernte hade (som vanligt) tur och råkade med sin kö riva upp en reva i duken på bordet, Bernte frågade pappa: "Vad tror du din pappa säger nu?" Pappa: "Han blir nog fly förbannad! Vi får inte ens spela här, jag ser det inte som omöjligt att han försöker mörda dig" (eller något liknande sa de, jag kommer ihåg det där med att pappa skrämde Bernte med att hans pappa skulle mörda honom... Okej, så en bild då, så här såg pappa ut på ett tidigt klassfoto, pappa är inringad i rött.
Ja, livet fortsatte, bland annat så jobbade han på båtar som seglade på Latinamerika (Pappa jobbade som kock ombord), många, många berättelser har jag hört om det, men bl.a. minns jag att han och en kompis "avvek" från permission i hamn (i Argentina om jag minns rätt), han och kompisen försörjde sig på kompisens boxning, pappa var manager... tillslut gav de upp och tog sig tillbaka till båten, vad straffet blev förtäljer inte historien. Han lyckades även göra en argentinska gravid där nere, kvinnans pappa tyckte inte riktigt om pappa så pappa fick åka tillbaka till Sverige, de höll brevkontakt ett tag, sonen föddes, men sedan rann det hela ut i sanden, kvarstår dock att jag har en halvbror i Argentina!
Pappa spelade Varpa också, trots att han faktiskt aldrig blev "Svensk mästare" så var han nog under en tid bäst i Sverige - och därmed hela världen! Han vann alltså en del... På bilden nedan poserar han med sina varpakompisar, bland annat sin pappa (farfar)
Pappa längst ner till vänster, farfar längst ner till höger
Pappa var en mycket duktig musiker, han spelade dragspel, piano och gitarr bl.a. Bernte jämrade sig en gång för pappa och sade: "Ni som spelar i band får så mycket uppmärksamhet och grejer, men jag kan ju inte spela", pappa svarade "Du kan vara med ändå, spela marackas eller något, det är enkelt, du behöver bara se ut som du spelar" Det var såvitt jag har förstått också vad han gjorde. Här är pappa på bild med ett band han spelar i, pappa är den som gömmer ansiktet bakom sombreron, Bernte torde vara han med marackasen...
Pappa föddes 1929 och växte upp på Lilla Essingen, han var alltså tio år när andra världskriget började och sexton när det slutade, vet inte hur mycket man fick veta på den tiden, man kunde ju inte direkt få veta allt som skedde i världen genom att surfa in på Aftonbladets hemsida - det kan man ju inte idag heller iofs. åtminstone om man vill ha 100% objektiva nyheter, hursomhelst... pappa har beskrivit sig själv lite som en slagskämpe under skoltiden, som ställde sig på de svagas sida. Hans pappa hade konditori, eller var det kanske affär eller något, hursomhelst kunde han få tag på "sura bakelser" (gamla), dessa kastade han vid ett tillfälle på en av sina närmsta vänner (Bernte) när han hade på sig sin nya overall, inte snällt alls, Bernte blev ledsen, dessutom fick han enligt pappa troligen stryk av sin pappa när han kom hem med en av bakelser skitig overall... nåja de fortsatte att umgås långt upp i vuxen ålder. En annan händelse min pappa upplevde som liten var när grabbarna från Essingen (vet inte säkert om det var båda essingeöarna) mötte Fredhällsgrabbarna i ett sjöslag, de hade byggt hemagjorda flytetyg och krigade alltså i sundet mellan Fredhäll och Lilla Essingen. En sak till: denna stackars Bernte, en gång när de var små så spelade de biljard på Farfars (pappas pappa) biljardbord, Bernte hade (som vanligt) tur och råkade med sin kö riva upp en reva i duken på bordet, Bernte frågade pappa: "Vad tror du din pappa säger nu?" Pappa: "Han blir nog fly förbannad! Vi får inte ens spela här, jag ser det inte som omöjligt att han försöker mörda dig" (eller något liknande sa de, jag kommer ihåg det där med att pappa skrämde Bernte med att hans pappa skulle mörda honom... Okej, så en bild då, så här såg pappa ut på ett tidigt klassfoto, pappa är inringad i rött.
Ja, livet fortsatte, bland annat så jobbade han på båtar som seglade på Latinamerika (Pappa jobbade som kock ombord), många, många berättelser har jag hört om det, men bl.a. minns jag att han och en kompis "avvek" från permission i hamn (i Argentina om jag minns rätt), han och kompisen försörjde sig på kompisens boxning, pappa var manager... tillslut gav de upp och tog sig tillbaka till båten, vad straffet blev förtäljer inte historien. Han lyckades även göra en argentinska gravid där nere, kvinnans pappa tyckte inte riktigt om pappa så pappa fick åka tillbaka till Sverige, de höll brevkontakt ett tag, sonen föddes, men sedan rann det hela ut i sanden, kvarstår dock att jag har en halvbror i Argentina!
Pappa spelade Varpa också, trots att han faktiskt aldrig blev "Svensk mästare" så var han nog under en tid bäst i Sverige - och därmed hela världen! Han vann alltså en del... På bilden nedan poserar han med sina varpakompisar, bland annat sin pappa (farfar)
Pappa längst ner till vänster, farfar längst ner till höger
Vi pratade aldrig mycket om hans "kvinnoäventyr" jag var så liten när vi pratade om hans liv att det liksom inte... men med hans utseende blev det säkert en del, titta bara...
Pappa koncentrerar sig inför ett varpakast.
Pappa var en mycket duktig musiker, han spelade dragspel, piano och gitarr bl.a. Bernte jämrade sig en gång för pappa och sade: "Ni som spelar i band får så mycket uppmärksamhet och grejer, men jag kan ju inte spela", pappa svarade "Du kan vara med ändå, spela marackas eller något, det är enkelt, du behöver bara se ut som du spelar" Det var såvitt jag har förstått också vad han gjorde. Här är pappa på bild med ett band han spelar i, pappa är den som gömmer ansiktet bakom sombreron, Bernte torde vara han med marackasen...
Försörjning då? Pappa var utbildad konditor, ett tag var han chef på butiksbageriet i Konsum Gubbängen, därefter blev han ansvarig för driften av en av maskinerna på det av på den tiden KF-ägda bageriet "San Remo" idag hater det Schülstad, det är fortfarande samma byggnad i Västberga. Pappa jobbade och var kund hos KF under större delen av sitt liv, troligen därifrån jag blivit insnöad på COOP...
I början av 70-talet träffade han min mamma, med detta börjar del två som jag kommer att ta upp närmare imorgon!
Det har...
Varit en jävla helg på både positiva och negativa sätt, det är helt enkelt väldigt stressigt nu, därför blev början av min pappablogg lite osammanhängande, jag rättar till det samtidigt som jag skriver del två ikväll, ni kanske ändå förstår lite sammanhang... annars får ni vänta till ikväll.
/ M
Varit en jävla helg på både positiva och negativa sätt, det är helt enkelt väldigt stressigt nu, därför blev början av min pappablogg lite osammanhängande, jag rättar till det samtidigt som jag skriver del två ikväll, ni kanske ändå förstår lite sammanhang... annars får ni vänta till ikväll.
/ M
söndag, februari 11, 2007
Förord - pappablogg
Nu är nog faktiskt tiden inne att skriva lite om pappa här i bloggen, jag delar dock upp det i flera delar där jag skriver lite i taget om olika delar av mina minnen och intryck av honom, men först lite kort bara för att ge er kära läsare lite kött på benen innan jag går in på detaljer...
Jag föddes 1976, då bodde mamma och pappa tillsammans i en villa, 1979 skilde de sig p.g.a. pappas alkoholproblem, pappa flyttade till en etta i Hägersten medan mamma som fick vårdnaden flyttade till en fyra i Högdalen.
Först av allt är att jag tror att jag förknippar pappa nästan lika mycket med vad han berättat om sitt tidiga liv som jag förknippar honom med den tid som vi har haft tillsammans. Lite sorgligt, anledningen är nog att jag ser pappas liv inna han började dricka för mycket (när jag var liten) som cool, pappa drack för mycket till och från (i perioder), hans nykterhetsperioder var perfekta, han hade stort självförtoroende, hittade på mycket roliga saker, vi hade det jättebra helt enkelt. De veckor pappa drack (han träffade mig varannan helg) så var det annorlunda, pappa var alltid snäll, han har aldrig slagit mig eller ens tänkt den tanken, men när han drack så kunde han varken ta hand om sig själv eller mig, jag fick alltså ta hand om mig själv i hans ostädade lägenhet samtidigt som jag oroade mig för honom när han satt och halvsov i soffan, kanske p.g.a. detta väljer jag att komma ihåg honom som han berättat och visat när han var ung och gjorde en massa balla saker: jobbade på fartyg och åkte runt i Latinamerika, rymde från båten tillsammans med en kompis som var boxare och var hans manager när de försörjde sig på kompisens boxning, förförde kvinnor, vann en massa tävlingar i varpa mot de bästa i Sverige, spelade i ett band och gick ut Musikkåren på Kungliga Svea Flygflottilj med högsta betyg.. icke heller att förglömma hur förbannat bra han såg ut! Alltså jag måste ha ärvt lite av det, det var ju en tjej igår som berömde mina vackra drag, jag är dock inte säker på om det var de vackra dragen som jag ärvt från mamma eller pappa som hon syftade på...
Hursomhelst, detta var lite kort om pappa, jag lägger upp berättelsen om honom på följande sätt: Imorgon (måndag) berättar jag så gott jag kan om hans liv innan jag kom till världen, på tisdag berättar jag om mitt liv med honom innan jag var nio (då något mycket dramatiskt hände) samt om hur mamma och han hade det innan jag kom till världen, på onsdag tar jag upp tiden med honom efter nio års ålder.
I helgen har jag varit kreativ och jag ska försöka vara det lite mer ikväll, men nu ska jag först ta en lite endorfinfrämjande löptur!
Nu är nog faktiskt tiden inne att skriva lite om pappa här i bloggen, jag delar dock upp det i flera delar där jag skriver lite i taget om olika delar av mina minnen och intryck av honom, men först lite kort bara för att ge er kära läsare lite kött på benen innan jag går in på detaljer...
Jag föddes 1976, då bodde mamma och pappa tillsammans i en villa, 1979 skilde de sig p.g.a. pappas alkoholproblem, pappa flyttade till en etta i Hägersten medan mamma som fick vårdnaden flyttade till en fyra i Högdalen.
Först av allt är att jag tror att jag förknippar pappa nästan lika mycket med vad han berättat om sitt tidiga liv som jag förknippar honom med den tid som vi har haft tillsammans. Lite sorgligt, anledningen är nog att jag ser pappas liv inna han började dricka för mycket (när jag var liten) som cool, pappa drack för mycket till och från (i perioder), hans nykterhetsperioder var perfekta, han hade stort självförtoroende, hittade på mycket roliga saker, vi hade det jättebra helt enkelt. De veckor pappa drack (han träffade mig varannan helg) så var det annorlunda, pappa var alltid snäll, han har aldrig slagit mig eller ens tänkt den tanken, men när han drack så kunde han varken ta hand om sig själv eller mig, jag fick alltså ta hand om mig själv i hans ostädade lägenhet samtidigt som jag oroade mig för honom när han satt och halvsov i soffan, kanske p.g.a. detta väljer jag att komma ihåg honom som han berättat och visat när han var ung och gjorde en massa balla saker: jobbade på fartyg och åkte runt i Latinamerika, rymde från båten tillsammans med en kompis som var boxare och var hans manager när de försörjde sig på kompisens boxning, förförde kvinnor, vann en massa tävlingar i varpa mot de bästa i Sverige, spelade i ett band och gick ut Musikkåren på Kungliga Svea Flygflottilj med högsta betyg.. icke heller att förglömma hur förbannat bra han såg ut! Alltså jag måste ha ärvt lite av det, det var ju en tjej igår som berömde mina vackra drag, jag är dock inte säker på om det var de vackra dragen som jag ärvt från mamma eller pappa som hon syftade på...
Hursomhelst, detta var lite kort om pappa, jag lägger upp berättelsen om honom på följande sätt: Imorgon (måndag) berättar jag så gott jag kan om hans liv innan jag kom till världen, på tisdag berättar jag om mitt liv med honom innan jag var nio (då något mycket dramatiskt hände) samt om hur mamma och han hade det innan jag kom till världen, på onsdag tar jag upp tiden med honom efter nio års ålder.
I helgen har jag varit kreativ och jag ska försöka vara det lite mer ikväll, men nu ska jag först ta en lite endorfinfrämjande löptur!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
