Sedan vet jag...

Att många tycker om mig, men de flesta tar mig inte på allvar - när det verkligen gäller så litar folk inte på mig alls, jag märker sådant när det händer, att synas men inte höras, det är lite jobbigt, även om jag efter snart 31 år har vant mig. Man vill gärna vara med och tycka syn om "stackars lilla mig", man vill ta hand om mig, se på TV med mig, laga mat åt mig... Men det är inte lika populärt att vara med i något där jag har en aktiv roll, som t.ex. när jag sjunger eller att åka bil genom Europa med mig. Jag har som sagt tagit mig den rollen som jag har fått genom åren så att numera så är det kanske självförvållat att jag har denna roll, det jobbiga är att denna roll gör att ifall någon ber mig om något där jag faktiskt har chansen att visa något så kan rollen jag ger mig själv göra att jag presterar kanske 40% av vad jag egentligen klarar av - jag misslyckas och rollen stärks ytterligare.