Min vredesfyllda jobbfärd
Har sedan en tid tillbaka börjat lyssna på P1 på väg till jobbet. Har följt en radioföljetong som heter "Kattöga", väldigt bra, men väldigt allvarlig och tragisk, handlar om mobbning bland flickor. Dels beskrivningen av den cyniska, djävulska mobbningen (som i dagens avsnitt visade sig vara sanktionerat av en av föräldrarna!?!) och dels beskrivningen av hur den mobbade flickan bryts ner, mer och mer. Man blir ledsen och fruktansvärt förbannad, men kan ändå inte slita sig från programmet, man måste hela tiden veta hur det ska gå... man har helt enkelt blivit lite "P1-addict"
Så att... nu vet ni det.
tisdag, februari 27, 2007
måndag, februari 26, 2007
Gåva?
Vaknade klockan sju i morse, en och en halv timme innan det var tänkt, kände mig pigg som sällan förr! Hade mycket att göra, väldigt mycket och tog tillfället i akt att utnyttja denna energi, har hackat i timmerstockar så att flisorna yrt! En del stockar återstår, men gud vad skönt att vara förbi så pass många ändå, vete sjutton hur det gick till, har samtalat med två drivande och trevliga människor denna helg, kanske fått inspiration därifrån, eler så var det bara en massa massa druvsocker som någon injicerade i mig strax innan jag vaknade eller... något...
Vaknade klockan sju i morse, en och en halv timme innan det var tänkt, kände mig pigg som sällan förr! Hade mycket att göra, väldigt mycket och tog tillfället i akt att utnyttja denna energi, har hackat i timmerstockar så att flisorna yrt! En del stockar återstår, men gud vad skönt att vara förbi så pass många ändå, vete sjutton hur det gick till, har samtalat med två drivande och trevliga människor denna helg, kanske fått inspiration därifrån, eler så var det bara en massa massa druvsocker som någon injicerade i mig strax innan jag vaknade eller... något...
fredag, februari 23, 2007
Mail!
Nya blogger är ju dumt alltså, man kan inte ha sin e-post i bloggen så att man kan få skojiga e-mails! Men misströsta inte, nu lägger jag till min e-postadress som länk här, trots att det kanske är dumt, men hallå? Hur anonym kan man bli när man skriver vad man heter, var man bor, plus visar hur man ser ut?
Angående timmerstockarna är den där uppsatsen färdig och inskickad nu, kommer den tillbaka så är den betydligt tunnare än den var förut, imorgon blir det årsrapporten och lite städningh här hemma, det ser för taskigt ut...
Nya blogger är ju dumt alltså, man kan inte ha sin e-post i bloggen så att man kan få skojiga e-mails! Men misströsta inte, nu lägger jag till min e-postadress som länk här, trots att det kanske är dumt, men hallå? Hur anonym kan man bli när man skriver vad man heter, var man bor, plus visar hur man ser ut?
Angående timmerstockarna är den där uppsatsen färdig och inskickad nu, kommer den tillbaka så är den betydligt tunnare än den var förut, imorgon blir det årsrapporten och lite städningh här hemma, det ser för taskigt ut...
tisdag, februari 20, 2007
Timmerstockar
Nu har jag ikväll och imorgon kväll på mig att skriva den där uppsatsen, jag har gjort en del, men en del återstår, det är inte svårt, i förmiddags skrev jag nästan en sida på några minuter, det handlar om det där studentdilemmat att när man skriver uppsats är allting - precis ALLT viktigare än uppsatsen, inklusive att se gamla inspelade avsnitt av Falcon Crest... , när det är 45 minuter kvar till deadline och nästan allt är kvar så lägger man sig och gnyr, sedan studsar man upp och skriver klart skiten... men just nu är uppsatsen en timmerstock som ligger i vägen för min glidande framåt i livet, en annan timmerstock är årsräkningen, jag ska lämmna in en redovisning till Överförmyndarnämnden över mina förehavanden i mitt godmansskap för mamma. Nu har jag äntligen alla papper jag behöver, jag ska bara skriva ner lite saker angående vissa placeringar och posta det hela, men detta efter att uppsatsen är klar... Så med lite symbolik så tar jag nu fram min yxa, modell större och tar itu med dessa stockar, sedan kan jag i lugn och ro skriva mysiga blogginlägg igen!
På återhörande!
Nu har jag ikväll och imorgon kväll på mig att skriva den där uppsatsen, jag har gjort en del, men en del återstår, det är inte svårt, i förmiddags skrev jag nästan en sida på några minuter, det handlar om det där studentdilemmat att när man skriver uppsats är allting - precis ALLT viktigare än uppsatsen, inklusive att se gamla inspelade avsnitt av Falcon Crest... , när det är 45 minuter kvar till deadline och nästan allt är kvar så lägger man sig och gnyr, sedan studsar man upp och skriver klart skiten... men just nu är uppsatsen en timmerstock som ligger i vägen för min glidande framåt i livet, en annan timmerstock är årsräkningen, jag ska lämmna in en redovisning till Överförmyndarnämnden över mina förehavanden i mitt godmansskap för mamma. Nu har jag äntligen alla papper jag behöver, jag ska bara skriva ner lite saker angående vissa placeringar och posta det hela, men detta efter att uppsatsen är klar... Så med lite symbolik så tar jag nu fram min yxa, modell större och tar itu med dessa stockar, sedan kan jag i lugn och ro skriva mysiga blogginlägg igen!
På återhörande!
fredag, februari 16, 2007
Trött
Idag gick jag upp 06,00 för att jobba övertid, jag åkte till jobbet, men det... hände lite saker som gjorde att jag var tvungen att åka hem direkt igen för att sedan komma tillbaka... så det var för lite sömn, en dags extra bensinförbrukning, men inte ett öre i övertidsersättning... bittert, men jag har faktiskt hållit mig vid gott mod! Jag håller mig flytande, men nu behöver jag sova, imorgon ska jag skriva en uppgift till kvällskursen på 10 sidor, intellektuell morgongymnastik för ett geni som mig! :) Hua... vi får se om jag blir klar till på torsdag när deadline går ut...
/ Mikael
Idag gick jag upp 06,00 för att jobba övertid, jag åkte till jobbet, men det... hände lite saker som gjorde att jag var tvungen att åka hem direkt igen för att sedan komma tillbaka... så det var för lite sömn, en dags extra bensinförbrukning, men inte ett öre i övertidsersättning... bittert, men jag har faktiskt hållit mig vid gott mod! Jag håller mig flytande, men nu behöver jag sova, imorgon ska jag skriva en uppgift till kvällskursen på 10 sidor, intellektuell morgongymnastik för ett geni som mig! :) Hua... vi får se om jag blir klar till på torsdag när deadline går ut...
/ Mikael
torsdag, februari 15, 2007
Slutligen...
...dags att "knyta ihop säcken" angående pappa, jag gör det med lite dagdrömmar som jag har haft på sistone... jag tänker på om pappa inte hade missbrukat alkohol, inget ont om alkohol, jag hade inte gärna bytt ut mina Staropramen i lördags mot vatte, men... ja, ni förstår vad jag menar.
Mamma som ju haft den huvudsakliga vårdnaden om mig gjorde ett bra jobb, hon lärde mig att bli empatisk och ödmjuk, hon träffade även en del pojkvänner som i huvudsak var mycket bra och trevliga, två av dem har jag fortfarande kontakt med, en sporadiskt och en (den senaste) träffar jag rätt ofta, vi brukar äta ihop och diskutera livets trivialiteter. Nåja, tyvärr så har jag någonstans ifrån fått dåligt självförtroende, blyghet och viss social inkompetens, jag har blivit osäker och... ja... mamma gjorde som sagt sitt bästa, men med sin epilepsi tror jag att hon hade haft stor nytta av pappa vid sin sida, min starka, varpaspelande pappa, vi kunde ha bott alla tre i Svedmyra, i villan som de har pratat om var så fin, den där häftiga polismannen som de hade som granne. Mamma hade varit stark med pappa och pappa hade varit stark utan alkohol - väldigt vad jag pratar om styrka, jag ser inte ner på svaghet, men ärligt talat så tror jag att jag inte hade varit lika ensam och osäker i skolan och bland kamrater om mina föräldrar hade varit enade i att få mig att socialisera mig bland barn, jag hade troligen gjort en massa saker ordentligt istället för att vela, känna mig osäker, värdelös och sluta. Sist men inte minst så tror jag att de idag, med mig utflyttad och småbarnspappa hade levt ett lyckligt liv tillsammans på ålderns höst i villan som de sedan länge hade betalat av lånen på, med mig och barnbarnen på besök ibland. Det är en vacker dröm, men eftersom den är omöjlig att nå så lägger jag den i en liten låda i huvudet nu, där låter jag den ligga, trots allt så är det nu jag lever, jag sitter i Högdalen och jag ska jobba övertid imorgon.
Detta avslutar min berättelse om pappa, som en kommenterade, min pappas liv var till 2/3 en succé, som andra kommenterade, han har lyckats bra med att överföra sina ideal till mig, jag har bestämt mig för att jag förvaltar arvet väl, men nu är tiden inne att öka takten! Håll i dig världen här kommer jag!
...dags att "knyta ihop säcken" angående pappa, jag gör det med lite dagdrömmar som jag har haft på sistone... jag tänker på om pappa inte hade missbrukat alkohol, inget ont om alkohol, jag hade inte gärna bytt ut mina Staropramen i lördags mot vatte, men... ja, ni förstår vad jag menar.
Mamma som ju haft den huvudsakliga vårdnaden om mig gjorde ett bra jobb, hon lärde mig att bli empatisk och ödmjuk, hon träffade även en del pojkvänner som i huvudsak var mycket bra och trevliga, två av dem har jag fortfarande kontakt med, en sporadiskt och en (den senaste) träffar jag rätt ofta, vi brukar äta ihop och diskutera livets trivialiteter. Nåja, tyvärr så har jag någonstans ifrån fått dåligt självförtroende, blyghet och viss social inkompetens, jag har blivit osäker och... ja... mamma gjorde som sagt sitt bästa, men med sin epilepsi tror jag att hon hade haft stor nytta av pappa vid sin sida, min starka, varpaspelande pappa, vi kunde ha bott alla tre i Svedmyra, i villan som de har pratat om var så fin, den där häftiga polismannen som de hade som granne. Mamma hade varit stark med pappa och pappa hade varit stark utan alkohol - väldigt vad jag pratar om styrka, jag ser inte ner på svaghet, men ärligt talat så tror jag att jag inte hade varit lika ensam och osäker i skolan och bland kamrater om mina föräldrar hade varit enade i att få mig att socialisera mig bland barn, jag hade troligen gjort en massa saker ordentligt istället för att vela, känna mig osäker, värdelös och sluta. Sist men inte minst så tror jag att de idag, med mig utflyttad och småbarnspappa hade levt ett lyckligt liv tillsammans på ålderns höst i villan som de sedan länge hade betalat av lånen på, med mig och barnbarnen på besök ibland. Det är en vacker dröm, men eftersom den är omöjlig att nå så lägger jag den i en liten låda i huvudet nu, där låter jag den ligga, trots allt så är det nu jag lever, jag sitter i Högdalen och jag ska jobba övertid imorgon.
Detta avslutar min berättelse om pappa, som en kommenterade, min pappas liv var till 2/3 en succé, som andra kommenterade, han har lyckats bra med att överföra sina ideal till mig, jag har bestämt mig för att jag förvaltar arvet väl, men nu är tiden inne att öka takten! Håll i dig världen här kommer jag!
Pappa - från att jag var nio år och framåt.
Då jag var runt nio år gammal så märkte jag under några veckor hur pappa fick svårare och svårare att röra vänster sida av kroppen, en helg kulminerade det med att pappa fick kramper och inte kunde röra vänster sida alls, jag ringde runt och några timmar senare var jag, mamma och pappa på sjukhus, efter några undersökningar visade det sig vara en hjärntumör.
Tumören gick att stråla bort, men mycket annat strålades också bort. Pappa fick svårare att röra sig och fick börja gå med rullator, i samma veva flyttade han även till en "handikapplägenhet'". Pappa var ju i övre 50-årsåldern och han hade därför problem med att hämta sig efter tumören, sakta men säkert blev han svagare och svagare, rullatorn ersattes efterhand med rullstol, pappa blev även mer uppgiven med tiden... jag då? Jag var med min pappa - för lite... om man kan säga att pappa svikit mig innan så var det nu jag som svek honom. Ju tröttare och uppgivnare han blev desto mer behövde han mig, desto mindre hälsade jag på honom... jag insåg detta, fick dåligt samvete, flydde, försökte tänka på annat och besökte honom ännu mindre... Pappa dog sommaren 2001, då hade han tynat bort de senaste 3-4 åren, han hade knappt pratat, mest väntat tror jag, det helvete han måste ha genomlidit dessa sista år hade jag kunnat lindra, detta gjorde jag inte, det kunde gå ett par månader - mer mellan besöken...
På begravningen spelades "Over the rainbow", pappas favoritstycke, det kändes tomt, på sätt och vis hade pappa och jag aldrig lärt känna varandra ordentligt... vad kunde jag göra? Pappa hade berättat för mig om vikten att stå den den svagas sida, att föra denna tradition vidare, vet inte hur väl jag lyckas och lyckats, men jag vill åtminstone ha försökt innan jag själv lämnar in
Det är sent nu, jag ska avsluta historien om pappa med en diskussion imorgon.
Då jag var runt nio år gammal så märkte jag under några veckor hur pappa fick svårare och svårare att röra vänster sida av kroppen, en helg kulminerade det med att pappa fick kramper och inte kunde röra vänster sida alls, jag ringde runt och några timmar senare var jag, mamma och pappa på sjukhus, efter några undersökningar visade det sig vara en hjärntumör.
Tumören gick att stråla bort, men mycket annat strålades också bort. Pappa fick svårare att röra sig och fick börja gå med rullator, i samma veva flyttade han även till en "handikapplägenhet'". Pappa var ju i övre 50-årsåldern och han hade därför problem med att hämta sig efter tumören, sakta men säkert blev han svagare och svagare, rullatorn ersattes efterhand med rullstol, pappa blev även mer uppgiven med tiden... jag då? Jag var med min pappa - för lite... om man kan säga att pappa svikit mig innan så var det nu jag som svek honom. Ju tröttare och uppgivnare han blev desto mer behövde han mig, desto mindre hälsade jag på honom... jag insåg detta, fick dåligt samvete, flydde, försökte tänka på annat och besökte honom ännu mindre... Pappa dog sommaren 2001, då hade han tynat bort de senaste 3-4 åren, han hade knappt pratat, mest väntat tror jag, det helvete han måste ha genomlidit dessa sista år hade jag kunnat lindra, detta gjorde jag inte, det kunde gå ett par månader - mer mellan besöken...
På begravningen spelades "Over the rainbow", pappas favoritstycke, det kändes tomt, på sätt och vis hade pappa och jag aldrig lärt känna varandra ordentligt... vad kunde jag göra? Pappa hade berättat för mig om vikten att stå den den svagas sida, att föra denna tradition vidare, vet inte hur väl jag lyckas och lyckats, men jag vill åtminstone ha försökt innan jag själv lämnar in
Det är sent nu, jag ska avsluta historien om pappa med en diskussion imorgon.
onsdag, februari 14, 2007
Snart...
...kommer sista delen om pappa, först bara en sak: jag blir så trött på allt anonymt på nätet, mest av allt blir jag trött på alla som varnar för folk på Internet, myndigheter, tidningar, alla varnar de för Internet. Visst, man kan träffa idioter via Internet, men det torde gå ganska bra även utanför Internet, hur många störda och potentialt farliga människor träffade jag inte på Kvarnen i lördags? Människor, rånas, våldtas och misshandlas dagligen av folk som de inte alls känner på Internet! Trots alla idioter på Kvarnen så kan jag tänka mig att det var en hel del som följde med hem till någon helt främmande för att bli intima med denne, är detta ofarligt eller ens mindre farligt än att följa med hem till en Internetbekant? Varför isf? Alltså, den här föreställningen om "snuskgubben" som sitter med musen i ena handen och tasken i andra framför skärmen (ursäkta språket...), för mig är det en myt, lägg ner, jag går inte på't! Det finns säkert sådana också (jag menar av alla 6 miljarder människor på jorden...), men jag tror att de är ungefär lika vanliga som snälla kommentarer från Peter Swartling... (de är nog mer sällsynta, jag har hört att herr Swartling har tappat stinget...). Okej, så att nu vet ni det, min mailadress ligger kvar under kommentarerna, seriöst, det är ganska enkelt att ta reda på var jag bor, mm. det finns nämnligen inte så många Mikael Olsson i Högdalen, men ärligt talat - även om man inte vet hur "såna där som håller på med Internet" är så kan man nog känna sig ganska trygg, de som ska våldta eller mörda sådana som de sett på nätet, de gör väl enklast i att söka på ett slumpmässigt namn i sin närhet... risken att just en själv skulle råka illa ut är nog ganska liten då...
...kommer sista delen om pappa, först bara en sak: jag blir så trött på allt anonymt på nätet, mest av allt blir jag trött på alla som varnar för folk på Internet, myndigheter, tidningar, alla varnar de för Internet. Visst, man kan träffa idioter via Internet, men det torde gå ganska bra även utanför Internet, hur många störda och potentialt farliga människor träffade jag inte på Kvarnen i lördags? Människor, rånas, våldtas och misshandlas dagligen av folk som de inte alls känner på Internet! Trots alla idioter på Kvarnen så kan jag tänka mig att det var en hel del som följde med hem till någon helt främmande för att bli intima med denne, är detta ofarligt eller ens mindre farligt än att följa med hem till en Internetbekant? Varför isf? Alltså, den här föreställningen om "snuskgubben" som sitter med musen i ena handen och tasken i andra framför skärmen (ursäkta språket...), för mig är det en myt, lägg ner, jag går inte på't! Det finns säkert sådana också (jag menar av alla 6 miljarder människor på jorden...), men jag tror att de är ungefär lika vanliga som snälla kommentarer från Peter Swartling... (de är nog mer sällsynta, jag har hört att herr Swartling har tappat stinget...). Okej, så att nu vet ni det, min mailadress ligger kvar under kommentarerna, seriöst, det är ganska enkelt att ta reda på var jag bor, mm. det finns nämnligen inte så många Mikael Olsson i Högdalen, men ärligt talat - även om man inte vet hur "såna där som håller på med Internet" är så kan man nog känna sig ganska trygg, de som ska våldta eller mörda sådana som de sett på nätet, de gör väl enklast i att söka på ett slumpmässigt namn i sin närhet... risken att just en själv skulle råka illa ut är nog ganska liten då...
tisdag, februari 13, 2007
Pappa - tiden då han träffade mamma tills jag var ca. nio år gammal
Pappa jobbade på med bakandet inom kooperationen, i början på 70-talet träffade han mamma genom en bekant. Denne bekant var tillsammans med mamma, men mamma blev kär i pappa och... ja... mamma passade på att "glömma en sak" hemma hos pappa en gång när hon varit med sin pojkvän på besök hos pappa, på så sätt var hon tvungen att hämta denna sak - ensam... på den vägen var det. Mamma och Pappa trivdes mycket bra ihop, för att visa det bildligt som jag uppfattat deras förhållande så gjorde pappa ett fotoalbum till mamma en gång med en massa "illustrationer" jag visar nedan en sida ur albumet:
Värt att nämna är att min morfar tyckte mycket om pappa, pappa var en av en mycket liten skara som fick besöka morfars "hemliga rum" där det förvarades whiskey och en del annat, de spelade och hade kul ihop... "those were the days" helt enkelt, trots att jag själv knappt var påkommen.
Efter några års förhållande så gifte sig mamma och pappa, i samband med detta så köpte de även en villa i Svedmyra. Den sjätte maj 1976 trillade jag ut ur mammas mage, jag har hört att "tillverkningen" av mig gjordes på tomten till denna villa, möjligtvis något undanskymt men ändå... hursomhelst, villa i Svedmyra, två duktiga föräldrar som var dödskära, vad kunde gå fel?
Innan jag går in på det så försöker jag illustrera lyckan...
Jag överlämnar till läsarna att lista ut vilka personerna på bilden är...
Jo, alkoholmissbruk förstås... pappa hade börjat brygga eget vin i källaren, han hade inte direkt spottat i glaset tidigare heller, men nu gick det överstyr, särskilt när man hade en familj och ett jobb att sköta, det knakade i fogarna då mamma inte orkade med pappas drickande och 1979 skiljde sig mamma och pappa, inte som ovänner, men de var helt på det klara att de inte kunde leva tillsammans... Mamma fick vårdnaden och flyttade till en fyra i Högdalen (en fyra som jag för tillfället bor i själv, mer om det i senare blogg...), pappa flyttade till en etta i Hägersten. Jag bodde huvuddelen av tiden hos mamma och varannan helg var jag hos pappa. Jag växte upp och... ja... åren gick. Tyvärr så blev inte pappas drickande mindre, utan snarare mer, han var "periodare" och han kunde med andra ord i mina ögon vara "normal" och inte konstant berusad, dessa helger var toppen, vi levde som far och son, pysslade ihop, gick skogspromenader, åkte Roslagsbanan (på den tiden ett försklassigt nöje för mig) och en massa annat, som andra pappor skämde han bort mig ganska rejält också...
De helger pappa drack var inte lika roliga, som jag tidigare berättat så fick jag klara mig själv i mångt och mycket dessutom var jag förstås orolig för pappa som inte längre var den starka, självsäkra och uppfinningsrika utan bara satt i soffan och halvsov. Ett särskilt dramatiskt tillfälle minns jag: Mamma var orolig för mig när pappa bara sluddrade i telefonen när hon ringde, hon skickade moster Lotti för att hämta mig, med sig hade hon som "övertalningsmedel" mina halvkusiner Krille och Jonas som jag avgudade och ville vara med så ofta det gick, kommer inte ihåg så mycket av vad som hände, det måste ha varit oerhört pinsamt och tragiskt ur alla synvinklar, det jag minns är att jag vägrade att följa med Lotti, jag skulle vara med pappa, de kunde inte få med mig utan jag stannade. I akter som jag rätt nyligen hämtat ur landstingsarkivet så fick pappa under denna tid en del "skarpt formularade brev" av PBU (dagens BUP), tyvärr hjälpte det inte särskilt mycket, för mig var det helt enkelt dåligt ibland och bra ibland, när jag blev äldre brukade jag hälla ut spriten för honom, han blev aldrig arg, tror mest att han skämdes och kände sig "överlistad", lyckades jag hälla ut spriten innan en helg kunde han inte dricka mer, han blev då sjuk några dagar, sedan var han normal, detta funkade när jag var med honom ett par veckor i sträck på sommaren.
Lite av det vi gjorde som var kul då... jag följde med honom till hans jobb på "San Remo" ibland, jag var totalt hänförd av allt: degblandare som var större än både mig och pappa tillsammans, maskiner som gjorde hundratals bullar och limpor per minut, jästklimpar i storleksordningen av en TV-apparat, till en enda sats deg! Annat kul jag minns är en liten gubbe som vi tagit loss ut en leksakstraktor, vi döpte honom till "Oskar Petterson" och hittade på en massa bus med honom, han fick hoppa fallskärm ut genom vardagsrumsfönstret ett par gånger bl.a.
Mycket var dåligt, men en hel del var också bra, jag avslutar detta inlägg med en bild till.
Jävla mainstream...
Har lyssnat på en bok i P1 nu när jag åkt till jobbet den senaste veckan, som signaturmelodi till detta program spelar de en låt som heter: "Flying home on a wing and a prayer". Den är bra, svängig, gammaldags, originell, jag vill ha den låten! Problemet är att... Inga musiksajter på nätet tillhandahåller den, att prova "The pirate bay" eller likannde skit gör jag inte, den kommer inte att finnas där heller, de enda som de där likriktade jävlarna lägger upp på sina sajter är en massa Metallicaskit och annan jävla bajsmusik utan karaktär! Vad är meningen, ska viu tvingas in i en viss kulturfåra bara för att vi inte ska bli för "egna" och därmed kanske ett hot mot patriarkatet??? Okej alla makthavare, när ska ni lägga ner P1 och P2 då? Utbildningsradion, farliga grejer... bort me't... va?
Far åt helvete - en sak säger jag bara, jag SKA ha den där låten!
Har lyssnat på en bok i P1 nu när jag åkt till jobbet den senaste veckan, som signaturmelodi till detta program spelar de en låt som heter: "Flying home on a wing and a prayer". Den är bra, svängig, gammaldags, originell, jag vill ha den låten! Problemet är att... Inga musiksajter på nätet tillhandahåller den, att prova "The pirate bay" eller likannde skit gör jag inte, den kommer inte att finnas där heller, de enda som de där likriktade jävlarna lägger upp på sina sajter är en massa Metallicaskit och annan jävla bajsmusik utan karaktär! Vad är meningen, ska viu tvingas in i en viss kulturfåra bara för att vi inte ska bli för "egna" och därmed kanske ett hot mot patriarkatet??? Okej alla makthavare, när ska ni lägga ner P1 och P2 då? Utbildningsradion, farliga grejer... bort me't... va?
Far åt helvete - en sak säger jag bara, jag SKA ha den där låten!
måndag, februari 12, 2007
Pappa - tiden före mig
Pappa föddes 1929 och växte upp på Lilla Essingen, han var alltså tio år när andra världskriget började och sexton när det slutade, vet inte hur mycket man fick veta på den tiden, man kunde ju inte direkt få veta allt som skedde i världen genom att surfa in på Aftonbladets hemsida - det kan man ju inte idag heller iofs. åtminstone om man vill ha 100% objektiva nyheter, hursomhelst... pappa har beskrivit sig själv lite som en slagskämpe under skoltiden, som ställde sig på de svagas sida. Hans pappa hade konditori, eller var det kanske affär eller något, hursomhelst kunde han få tag på "sura bakelser" (gamla), dessa kastade han vid ett tillfälle på en av sina närmsta vänner (Bernte) när han hade på sig sin nya overall, inte snällt alls, Bernte blev ledsen, dessutom fick han enligt pappa troligen stryk av sin pappa när han kom hem med en av bakelser skitig overall... nåja de fortsatte att umgås långt upp i vuxen ålder. En annan händelse min pappa upplevde som liten var när grabbarna från Essingen (vet inte säkert om det var båda essingeöarna) mötte Fredhällsgrabbarna i ett sjöslag, de hade byggt hemagjorda flytetyg och krigade alltså i sundet mellan Fredhäll och Lilla Essingen. En sak till: denna stackars Bernte, en gång när de var små så spelade de biljard på Farfars (pappas pappa) biljardbord, Bernte hade (som vanligt) tur och råkade med sin kö riva upp en reva i duken på bordet, Bernte frågade pappa: "Vad tror du din pappa säger nu?" Pappa: "Han blir nog fly förbannad! Vi får inte ens spela här, jag ser det inte som omöjligt att han försöker mörda dig" (eller något liknande sa de, jag kommer ihåg det där med att pappa skrämde Bernte med att hans pappa skulle mörda honom... Okej, så en bild då, så här såg pappa ut på ett tidigt klassfoto, pappa är inringad i rött.
Ja, livet fortsatte, bland annat så jobbade han på båtar som seglade på Latinamerika (Pappa jobbade som kock ombord), många, många berättelser har jag hört om det, men bl.a. minns jag att han och en kompis "avvek" från permission i hamn (i Argentina om jag minns rätt), han och kompisen försörjde sig på kompisens boxning, pappa var manager... tillslut gav de upp och tog sig tillbaka till båten, vad straffet blev förtäljer inte historien. Han lyckades även göra en argentinska gravid där nere, kvinnans pappa tyckte inte riktigt om pappa så pappa fick åka tillbaka till Sverige, de höll brevkontakt ett tag, sonen föddes, men sedan rann det hela ut i sanden, kvarstår dock att jag har en halvbror i Argentina!
Pappa spelade Varpa också, trots att han faktiskt aldrig blev "Svensk mästare" så var han nog under en tid bäst i Sverige - och därmed hela världen! Han vann alltså en del... På bilden nedan poserar han med sina varpakompisar, bland annat sin pappa (farfar)
Pappa längst ner till vänster, farfar längst ner till höger
Pappa var en mycket duktig musiker, han spelade dragspel, piano och gitarr bl.a. Bernte jämrade sig en gång för pappa och sade: "Ni som spelar i band får så mycket uppmärksamhet och grejer, men jag kan ju inte spela", pappa svarade "Du kan vara med ändå, spela marackas eller något, det är enkelt, du behöver bara se ut som du spelar" Det var såvitt jag har förstått också vad han gjorde. Här är pappa på bild med ett band han spelar i, pappa är den som gömmer ansiktet bakom sombreron, Bernte torde vara han med marackasen...
Pappa föddes 1929 och växte upp på Lilla Essingen, han var alltså tio år när andra världskriget började och sexton när det slutade, vet inte hur mycket man fick veta på den tiden, man kunde ju inte direkt få veta allt som skedde i världen genom att surfa in på Aftonbladets hemsida - det kan man ju inte idag heller iofs. åtminstone om man vill ha 100% objektiva nyheter, hursomhelst... pappa har beskrivit sig själv lite som en slagskämpe under skoltiden, som ställde sig på de svagas sida. Hans pappa hade konditori, eller var det kanske affär eller något, hursomhelst kunde han få tag på "sura bakelser" (gamla), dessa kastade han vid ett tillfälle på en av sina närmsta vänner (Bernte) när han hade på sig sin nya overall, inte snällt alls, Bernte blev ledsen, dessutom fick han enligt pappa troligen stryk av sin pappa när han kom hem med en av bakelser skitig overall... nåja de fortsatte att umgås långt upp i vuxen ålder. En annan händelse min pappa upplevde som liten var när grabbarna från Essingen (vet inte säkert om det var båda essingeöarna) mötte Fredhällsgrabbarna i ett sjöslag, de hade byggt hemagjorda flytetyg och krigade alltså i sundet mellan Fredhäll och Lilla Essingen. En sak till: denna stackars Bernte, en gång när de var små så spelade de biljard på Farfars (pappas pappa) biljardbord, Bernte hade (som vanligt) tur och råkade med sin kö riva upp en reva i duken på bordet, Bernte frågade pappa: "Vad tror du din pappa säger nu?" Pappa: "Han blir nog fly förbannad! Vi får inte ens spela här, jag ser det inte som omöjligt att han försöker mörda dig" (eller något liknande sa de, jag kommer ihåg det där med att pappa skrämde Bernte med att hans pappa skulle mörda honom... Okej, så en bild då, så här såg pappa ut på ett tidigt klassfoto, pappa är inringad i rött.
Ja, livet fortsatte, bland annat så jobbade han på båtar som seglade på Latinamerika (Pappa jobbade som kock ombord), många, många berättelser har jag hört om det, men bl.a. minns jag att han och en kompis "avvek" från permission i hamn (i Argentina om jag minns rätt), han och kompisen försörjde sig på kompisens boxning, pappa var manager... tillslut gav de upp och tog sig tillbaka till båten, vad straffet blev förtäljer inte historien. Han lyckades även göra en argentinska gravid där nere, kvinnans pappa tyckte inte riktigt om pappa så pappa fick åka tillbaka till Sverige, de höll brevkontakt ett tag, sonen föddes, men sedan rann det hela ut i sanden, kvarstår dock att jag har en halvbror i Argentina!
Pappa spelade Varpa också, trots att han faktiskt aldrig blev "Svensk mästare" så var han nog under en tid bäst i Sverige - och därmed hela världen! Han vann alltså en del... På bilden nedan poserar han med sina varpakompisar, bland annat sin pappa (farfar)
Pappa längst ner till vänster, farfar längst ner till höger
Vi pratade aldrig mycket om hans "kvinnoäventyr" jag var så liten när vi pratade om hans liv att det liksom inte... men med hans utseende blev det säkert en del, titta bara...
Pappa koncentrerar sig inför ett varpakast.
Pappa var en mycket duktig musiker, han spelade dragspel, piano och gitarr bl.a. Bernte jämrade sig en gång för pappa och sade: "Ni som spelar i band får så mycket uppmärksamhet och grejer, men jag kan ju inte spela", pappa svarade "Du kan vara med ändå, spela marackas eller något, det är enkelt, du behöver bara se ut som du spelar" Det var såvitt jag har förstått också vad han gjorde. Här är pappa på bild med ett band han spelar i, pappa är den som gömmer ansiktet bakom sombreron, Bernte torde vara han med marackasen...
Försörjning då? Pappa var utbildad konditor, ett tag var han chef på butiksbageriet i Konsum Gubbängen, därefter blev han ansvarig för driften av en av maskinerna på det av på den tiden KF-ägda bageriet "San Remo" idag hater det Schülstad, det är fortfarande samma byggnad i Västberga. Pappa jobbade och var kund hos KF under större delen av sitt liv, troligen därifrån jag blivit insnöad på COOP...
I början av 70-talet träffade han min mamma, med detta börjar del två som jag kommer att ta upp närmare imorgon!
Det har...
Varit en jävla helg på både positiva och negativa sätt, det är helt enkelt väldigt stressigt nu, därför blev början av min pappablogg lite osammanhängande, jag rättar till det samtidigt som jag skriver del två ikväll, ni kanske ändå förstår lite sammanhang... annars får ni vänta till ikväll.
/ M
Varit en jävla helg på både positiva och negativa sätt, det är helt enkelt väldigt stressigt nu, därför blev början av min pappablogg lite osammanhängande, jag rättar till det samtidigt som jag skriver del två ikväll, ni kanske ändå förstår lite sammanhang... annars får ni vänta till ikväll.
/ M
söndag, februari 11, 2007
Förord - pappablogg
Nu är nog faktiskt tiden inne att skriva lite om pappa här i bloggen, jag delar dock upp det i flera delar där jag skriver lite i taget om olika delar av mina minnen och intryck av honom, men först lite kort bara för att ge er kära läsare lite kött på benen innan jag går in på detaljer...
Jag föddes 1976, då bodde mamma och pappa tillsammans i en villa, 1979 skilde de sig p.g.a. pappas alkoholproblem, pappa flyttade till en etta i Hägersten medan mamma som fick vårdnaden flyttade till en fyra i Högdalen.
Först av allt är att jag tror att jag förknippar pappa nästan lika mycket med vad han berättat om sitt tidiga liv som jag förknippar honom med den tid som vi har haft tillsammans. Lite sorgligt, anledningen är nog att jag ser pappas liv inna han började dricka för mycket (när jag var liten) som cool, pappa drack för mycket till och från (i perioder), hans nykterhetsperioder var perfekta, han hade stort självförtoroende, hittade på mycket roliga saker, vi hade det jättebra helt enkelt. De veckor pappa drack (han träffade mig varannan helg) så var det annorlunda, pappa var alltid snäll, han har aldrig slagit mig eller ens tänkt den tanken, men när han drack så kunde han varken ta hand om sig själv eller mig, jag fick alltså ta hand om mig själv i hans ostädade lägenhet samtidigt som jag oroade mig för honom när han satt och halvsov i soffan, kanske p.g.a. detta väljer jag att komma ihåg honom som han berättat och visat när han var ung och gjorde en massa balla saker: jobbade på fartyg och åkte runt i Latinamerika, rymde från båten tillsammans med en kompis som var boxare och var hans manager när de försörjde sig på kompisens boxning, förförde kvinnor, vann en massa tävlingar i varpa mot de bästa i Sverige, spelade i ett band och gick ut Musikkåren på Kungliga Svea Flygflottilj med högsta betyg.. icke heller att förglömma hur förbannat bra han såg ut! Alltså jag måste ha ärvt lite av det, det var ju en tjej igår som berömde mina vackra drag, jag är dock inte säker på om det var de vackra dragen som jag ärvt från mamma eller pappa som hon syftade på...
Hursomhelst, detta var lite kort om pappa, jag lägger upp berättelsen om honom på följande sätt: Imorgon (måndag) berättar jag så gott jag kan om hans liv innan jag kom till världen, på tisdag berättar jag om mitt liv med honom innan jag var nio (då något mycket dramatiskt hände) samt om hur mamma och han hade det innan jag kom till världen, på onsdag tar jag upp tiden med honom efter nio års ålder.
I helgen har jag varit kreativ och jag ska försöka vara det lite mer ikväll, men nu ska jag först ta en lite endorfinfrämjande löptur!
Nu är nog faktiskt tiden inne att skriva lite om pappa här i bloggen, jag delar dock upp det i flera delar där jag skriver lite i taget om olika delar av mina minnen och intryck av honom, men först lite kort bara för att ge er kära läsare lite kött på benen innan jag går in på detaljer...
Jag föddes 1976, då bodde mamma och pappa tillsammans i en villa, 1979 skilde de sig p.g.a. pappas alkoholproblem, pappa flyttade till en etta i Hägersten medan mamma som fick vårdnaden flyttade till en fyra i Högdalen.
Först av allt är att jag tror att jag förknippar pappa nästan lika mycket med vad han berättat om sitt tidiga liv som jag förknippar honom med den tid som vi har haft tillsammans. Lite sorgligt, anledningen är nog att jag ser pappas liv inna han började dricka för mycket (när jag var liten) som cool, pappa drack för mycket till och från (i perioder), hans nykterhetsperioder var perfekta, han hade stort självförtoroende, hittade på mycket roliga saker, vi hade det jättebra helt enkelt. De veckor pappa drack (han träffade mig varannan helg) så var det annorlunda, pappa var alltid snäll, han har aldrig slagit mig eller ens tänkt den tanken, men när han drack så kunde han varken ta hand om sig själv eller mig, jag fick alltså ta hand om mig själv i hans ostädade lägenhet samtidigt som jag oroade mig för honom när han satt och halvsov i soffan, kanske p.g.a. detta väljer jag att komma ihåg honom som han berättat och visat när han var ung och gjorde en massa balla saker: jobbade på fartyg och åkte runt i Latinamerika, rymde från båten tillsammans med en kompis som var boxare och var hans manager när de försörjde sig på kompisens boxning, förförde kvinnor, vann en massa tävlingar i varpa mot de bästa i Sverige, spelade i ett band och gick ut Musikkåren på Kungliga Svea Flygflottilj med högsta betyg.. icke heller att förglömma hur förbannat bra han såg ut! Alltså jag måste ha ärvt lite av det, det var ju en tjej igår som berömde mina vackra drag, jag är dock inte säker på om det var de vackra dragen som jag ärvt från mamma eller pappa som hon syftade på...
Hursomhelst, detta var lite kort om pappa, jag lägger upp berättelsen om honom på följande sätt: Imorgon (måndag) berättar jag så gott jag kan om hans liv innan jag kom till världen, på tisdag berättar jag om mitt liv med honom innan jag var nio (då något mycket dramatiskt hände) samt om hur mamma och han hade det innan jag kom till världen, på onsdag tar jag upp tiden med honom efter nio års ålder.
I helgen har jag varit kreativ och jag ska försöka vara det lite mer ikväll, men nu ska jag först ta en lite endorfinfrämjande löptur!
lördag, februari 10, 2007
Shopping
Idag var det fredagshandling efter jobbet på vägen hem - som alla andra fredagar, men ändå inte... visserligen brukar jag inte handla som andra, men idag så tog jag i lite och köpte sju enlitersförpackningar med Rättvisemärkt juice, lika bra att visa att efterfrågan är stor. Idag sålde COOP-Forum Bromma ut reklamfinansierad (!!!) mjölk, priset var 1 (!!!) öre för 1,5 liter, jag plockade på mig sju förpackningar varav jag ställt in fyra i frysen. Jag använder "Shop express" vilket innebär att man själv scannar in alla varor och sedan bara lämnar apparaten man scannar med till kassören, de får sedan lite på att man inte stoppat ner mer i kassarna än vad man scannat in (ibland utför de stickkontroller) idag ville jag vara lite lustig (gast i efterhand var det nog ganska dumt) först packade jag min ryggsäck som jag hade på ryggen full med mjölk och juice, sedan hade jag en del varor i en varukorg, sist stoppade jag halvt utmanande en (inscannad) chokladkaka i fickan halvt utstickande och gick till kassan. Väl där så påpekade jag det utmanande i att ha en chokladkaka halvt utstickande ur jackfickan... stackaren... hon såg villrådig ut, hon tittade på min ryggsäck och sa motvilligt och mycket svagt: "jo, skulle jag kunna få titta vad du har i din ryggsäck" glatt satte jag fram alla mina mjölk- och juicepaket i en rad framför henne.
I efterhand så inser jag att det för mig visserligen bara var ett skojigt sätt att avsluta fredagen på, för henne kanske det var riktigt jobbigt, det kanske knöt sig i magen på stackaren, trots allt så är ju kassörska ett ganska utsatt yrke, jag får nog tänka på det och i fortsättningen hitta på andra sätt att roa mig.
Idag var det fredagshandling efter jobbet på vägen hem - som alla andra fredagar, men ändå inte... visserligen brukar jag inte handla som andra, men idag så tog jag i lite och köpte sju enlitersförpackningar med Rättvisemärkt juice, lika bra att visa att efterfrågan är stor. Idag sålde COOP-Forum Bromma ut reklamfinansierad (!!!) mjölk, priset var 1 (!!!) öre för 1,5 liter, jag plockade på mig sju förpackningar varav jag ställt in fyra i frysen. Jag använder "Shop express" vilket innebär att man själv scannar in alla varor och sedan bara lämnar apparaten man scannar med till kassören, de får sedan lite på att man inte stoppat ner mer i kassarna än vad man scannat in (ibland utför de stickkontroller) idag ville jag vara lite lustig (gast i efterhand var det nog ganska dumt) först packade jag min ryggsäck som jag hade på ryggen full med mjölk och juice, sedan hade jag en del varor i en varukorg, sist stoppade jag halvt utmanande en (inscannad) chokladkaka i fickan halvt utstickande och gick till kassan. Väl där så påpekade jag det utmanande i att ha en chokladkaka halvt utstickande ur jackfickan... stackaren... hon såg villrådig ut, hon tittade på min ryggsäck och sa motvilligt och mycket svagt: "jo, skulle jag kunna få titta vad du har i din ryggsäck" glatt satte jag fram alla mina mjölk- och juicepaket i en rad framför henne.
I efterhand så inser jag att det för mig visserligen bara var ett skojigt sätt att avsluta fredagen på, för henne kanske det var riktigt jobbigt, det kanske knöt sig i magen på stackaren, trots allt så är ju kassörska ett ganska utsatt yrke, jag får nog tänka på det och i fortsättningen hitta på andra sätt att roa mig.
fredag, februari 09, 2007
WoW-junkie?
Imorgon har jag en dejt! Med en finländare i World of Warcraft... har knappt spelat sedan det började bli svårt att få tiden att räcka till, men förra fredagen så tog jag ett par timmar till detta spel och imorgon som är stora slappardagen kommer det att bli mer... det trodde ni inte om mig va? Eller så gjorde ni det... Det jobbiga är att vi lovade varandra att gå upp lite i nivå under veckan för att kunna ha roligare tillsammans imorgon, jag har inte lyckats något vidare med det... jag har jobbat hårt, men trots allt så har jag ett liv att leva, ett jobb att sköta och en blogg att skriva. Det är inte utan att jag är lite glad över att jag när jag väl spelar blir kallad för RL-junkie!
Imorgon har jag en dejt! Med en finländare i World of Warcraft... har knappt spelat sedan det började bli svårt att få tiden att räcka till, men förra fredagen så tog jag ett par timmar till detta spel och imorgon som är stora slappardagen kommer det att bli mer... det trodde ni inte om mig va? Eller så gjorde ni det... Det jobbiga är att vi lovade varandra att gå upp lite i nivå under veckan för att kunna ha roligare tillsammans imorgon, jag har inte lyckats något vidare med det... jag har jobbat hårt, men trots allt så har jag ett liv att leva, ett jobb att sköta och en blogg att skriva. Det är inte utan att jag är lite glad över att jag när jag väl spelar blir kallad för RL-junkie!
onsdag, februari 07, 2007
Hjälpen kom...
...från oväntat håll, inte från underjorden, inte via ett telefonsamtal, inte från himmelen, den kom från mig själv! De yttre omständigheterna gick i princip emot mig från början till slut idag, men mitt i allt detta så lyckades jag untala mig själv att allt som hände, allt som jag inte hann med, allt som inte hände och alla som ignorerade mig, eller på annat sätt visade att de inte såg upp till mig mer än till en kattskit... trots allt så var nog inte saker och ting så illa ändå, jag tänkte på allt bra i mitt liv och allt som jag faktiskt är bra på, det som gör att de som ser mig som ett kattskit har fel! Idag är inte läge att vara pretto och ta upp dessa saker, med tanke på min sinnesstämmning i morse går denna dagen i ödmjukhetens tecken.
Hjälpen kom
Jag får se till att sova snabbt inatt, jag längtar till morgondagen, det ska bli underbart med ännu en dag! Som Evert Taube skulle ha sagt det: "Ingen har sagt att du ska ha bästa menyn, kunna se eller kunna höra, det hindrar dock inte att du är glad och ger hals. Det enda förnuftiga är att ta sin dag med glädje fast man lider, i sinom tid ligger man där i jorden - för alltid..." det där var alltså lite axplock från "Så länge skutan kan gå". Även om det kan vara svårt att ta till sig texten i stycket när man är nere så måste man ju ändå erkänna att det ligger något i det hela...
...från oväntat håll, inte från underjorden, inte via ett telefonsamtal, inte från himmelen, den kom från mig själv! De yttre omständigheterna gick i princip emot mig från början till slut idag, men mitt i allt detta så lyckades jag untala mig själv att allt som hände, allt som jag inte hann med, allt som inte hände och alla som ignorerade mig, eller på annat sätt visade att de inte såg upp till mig mer än till en kattskit... trots allt så var nog inte saker och ting så illa ändå, jag tänkte på allt bra i mitt liv och allt som jag faktiskt är bra på, det som gör att de som ser mig som ett kattskit har fel! Idag är inte läge att vara pretto och ta upp dessa saker, med tanke på min sinnesstämmning i morse går denna dagen i ödmjukhetens tecken.
Hjälpen kom
Jag får se till att sova snabbt inatt, jag längtar till morgondagen, det ska bli underbart med ännu en dag! Som Evert Taube skulle ha sagt det: "Ingen har sagt att du ska ha bästa menyn, kunna se eller kunna höra, det hindrar dock inte att du är glad och ger hals. Det enda förnuftiga är att ta sin dag med glädje fast man lider, i sinom tid ligger man där i jorden - för alltid..." det där var alltså lite axplock från "Så länge skutan kan gå". Även om det kan vara svårt att ta till sig texten i stycket när man är nere så måste man ju ändå erkänna att det ligger något i det hela...
När nöden är som störst...
...är hjälpen som närmast, det sägs vara så, jag tror på det, jag måste tro på det! Just nu behövs det nämnligen, det känns alltså lite tungt just nu, ska hasta iväg till jobbet nu så jag hinner inte förklara närmare, ikväll kan jag berätta mer och samtidigt avslöja om hjälpen är som närmast nu eller om den håller sig borta...
...är hjälpen som närmast, det sägs vara så, jag tror på det, jag måste tro på det! Just nu behövs det nämnligen, det känns alltså lite tungt just nu, ska hasta iväg till jobbet nu så jag hinner inte förklara närmare, ikväll kan jag berätta mer och samtidigt avslöja om hjälpen är som närmast nu eller om den håller sig borta...
måndag, februari 05, 2007
Fler länkar
Bloggträffen var trevlig - ALLA som var där tillförde något och gjorde hela tillställningen magisk! Därför tänker jag nu länka till alla som var där, men som jag ännu inte länkat till, jag har gått igenom lite inlägg på andras bloggar och hoppas nu på att jag kan få med alla.
Imorgon är det övertid och jag kommer därför inte skriva mer än så här idag...
På återhörande!
Bloggträffen var trevlig - ALLA som var där tillförde något och gjorde hela tillställningen magisk! Därför tänker jag nu länka till alla som var där, men som jag ännu inte länkat till, jag har gått igenom lite inlägg på andras bloggar och hoppas nu på att jag kan få med alla.
Imorgon är det övertid och jag kommer därför inte skriva mer än så här idag...
På återhörande!
söndag, februari 04, 2007
Källaren
Idag, eller snarare ikväll tog jag en tur ner till källaren för att leta reda på en text om "feminisering av landskap" som jag skrev på universitetet. Givetvis kunde jag inte hitta denna text bland allt bråte där nere: mina sommardäck, fotografier, böcker och en massa annat... det jag insåg var dock att trots att jag trott ett tag nu att min "omorganisering" av lägenheten varit i det närmaste klar så är den inte det, jag har gått igenom allt häruppe i lägenheten, nu är det dags att gå igenom allt där nere, en del vill jag ha upp hit, en del häruppe vill jag förpassa tilll källaren, mycket i källaren är det hög tid att kassera. Mycket av sakerna där nere är från pappa och pappas sida av släkten, jag vill även ha en del av det häruppe. Det återstår mycket med andra ord, men jag är glad, nu kommer det att bli ännu trivsammare häruppe, mer minnen av det förflutna - fina minnen!
Jag har skrivit och lovat en blogg om min pappa länge nu, det får vänta ett tag till, jag vill göra det ordentligt, jag vill rota igenom allt i källaren för att se om det inte finns något där som kan göra inlägget bättre, jag ska dessutom ta kontakt med pappas syster, det var flera år sedan jag pratade med henne, det är dags att göra det igen nu, det är min faster och trots att min relation till pappas sida av släkten varit sporadisk till och från så vill jag inte tappa den helt! Så håll er till tåls, jag kan skriva om annat så länge, det finns mycket...
Imorgon kommer jag att vara på krigsstigen. Jag är god man för mamma som jag säkert skrivit tidigare, som god man ska man sköta huvudmannens affärer - i blindo, man får inte ha internetbank till huvudmannens tillgångar, allt sköts via giro, telefon och post, det är då av yttersta vikt att banken blir ens ögon och verkligen skickar de papper man ber om, det har varit dåligt med det, jag har varit i kontakt med mammas bankman och han gör knappt någonting för att underlätta mitt godmansskap, alltså, jag kräver inte att han ska göra allt, absolut inget av det som är mitt jobb, men om jag ber om ett vanligt jävla kontoutdrag så tycker jag att det är hans jobb att fixa det, ber jag om att få ett brev där jag ser vad mammas obligationer är värda för tillfället så ska han fixa det också, stämmer jag möte med honom för att diskutera mammas tillgångar vid förordnandet av godmansskapet så ska alla papper som jag begär ligga i lättläst form i ett fint kuvert på bordet när jag kommer dit, han ska inte behöva skriva ut dem under själva mötet och då hålla på och fibbla och knappt veta vad han håller på med! Jag har nu gett honom två chanser att skicka ett kontoutdrag - utan att han lyckats, imorgon begär jag att få byta bankman, det funkar helt enkelt inte. Jag vet inte hur jag ska framföra det hela bara, antingen så säger jag hur missnöjd jag är, eller så är jag snäll och säger bara att jag vill byta bankkontor (och därmed bankman) på grund av det geografiska läget. Vad tycker ni kära läsare? Visserligen så spelar det ingen roll, när jag läser era kommentarer så har jag redan ringt, men tja... ni kan ju gissa vad jag kommer att göra och tycka till vad jag borde ha gjort... imorgon får ni se hur jag gjorde.
På återhörande!
Idag, eller snarare ikväll tog jag en tur ner till källaren för att leta reda på en text om "feminisering av landskap" som jag skrev på universitetet. Givetvis kunde jag inte hitta denna text bland allt bråte där nere: mina sommardäck, fotografier, böcker och en massa annat... det jag insåg var dock att trots att jag trott ett tag nu att min "omorganisering" av lägenheten varit i det närmaste klar så är den inte det, jag har gått igenom allt häruppe i lägenheten, nu är det dags att gå igenom allt där nere, en del vill jag ha upp hit, en del häruppe vill jag förpassa tilll källaren, mycket i källaren är det hög tid att kassera. Mycket av sakerna där nere är från pappa och pappas sida av släkten, jag vill även ha en del av det häruppe. Det återstår mycket med andra ord, men jag är glad, nu kommer det att bli ännu trivsammare häruppe, mer minnen av det förflutna - fina minnen!
Jag har skrivit och lovat en blogg om min pappa länge nu, det får vänta ett tag till, jag vill göra det ordentligt, jag vill rota igenom allt i källaren för att se om det inte finns något där som kan göra inlägget bättre, jag ska dessutom ta kontakt med pappas syster, det var flera år sedan jag pratade med henne, det är dags att göra det igen nu, det är min faster och trots att min relation till pappas sida av släkten varit sporadisk till och från så vill jag inte tappa den helt! Så håll er till tåls, jag kan skriva om annat så länge, det finns mycket...
Imorgon kommer jag att vara på krigsstigen. Jag är god man för mamma som jag säkert skrivit tidigare, som god man ska man sköta huvudmannens affärer - i blindo, man får inte ha internetbank till huvudmannens tillgångar, allt sköts via giro, telefon och post, det är då av yttersta vikt att banken blir ens ögon och verkligen skickar de papper man ber om, det har varit dåligt med det, jag har varit i kontakt med mammas bankman och han gör knappt någonting för att underlätta mitt godmansskap, alltså, jag kräver inte att han ska göra allt, absolut inget av det som är mitt jobb, men om jag ber om ett vanligt jävla kontoutdrag så tycker jag att det är hans jobb att fixa det, ber jag om att få ett brev där jag ser vad mammas obligationer är värda för tillfället så ska han fixa det också, stämmer jag möte med honom för att diskutera mammas tillgångar vid förordnandet av godmansskapet så ska alla papper som jag begär ligga i lättläst form i ett fint kuvert på bordet när jag kommer dit, han ska inte behöva skriva ut dem under själva mötet och då hålla på och fibbla och knappt veta vad han håller på med! Jag har nu gett honom två chanser att skicka ett kontoutdrag - utan att han lyckats, imorgon begär jag att få byta bankman, det funkar helt enkelt inte. Jag vet inte hur jag ska framföra det hela bara, antingen så säger jag hur missnöjd jag är, eller så är jag snäll och säger bara att jag vill byta bankkontor (och därmed bankman) på grund av det geografiska läget. Vad tycker ni kära läsare? Visserligen så spelar det ingen roll, när jag läser era kommentarer så har jag redan ringt, men tja... ni kan ju gissa vad jag kommer att göra och tycka till vad jag borde ha gjort... imorgon får ni se hur jag gjorde.
På återhörande!
lördag, februari 03, 2007
Bloggträff
Ja, idag var det bloggträff och jag träffade en massa trevligt folk, en del språkade jag med en del och dessa tänker jag lägga till i min länklista, en del andra har jag funderat länge på att lägga till, dessa lägger jag till nu, jag presenterar lite kort de personer jag lagt i min länklista här:
Andreas - Vi lärde känna varandra i sjuan, en av mina allra bästa vänner, pålitlig, lättsam, allvarsam, begåvad och snäll, dessutom äger vi en segelbåt tillsammans.
Björne - samma sak gäller här som för Andreas minus segelbåten, Björne har en fantastisk förmåga att göra bra musik!
Emma - Andreas flickvän, hennes empati, goda moral, intellekt, "mysighet" och spontanitet slår mig med häpnad - Andreas förtjänade det bästa, han förtjänade dig!
Stefan - Cool kille, har gjort det mesta (i mina ögon sett) jag är riktigt imponerad av honom, han är skön att prata med - grym snubbe! Spana in hans blogg!
Bloggfrossa - Göteborgare som jag inte har träffat, har en suverän blogg - alltså inte bara bra utan helt enastående!
Söderböna - En mycket trevlig tjej, mycket begåvad, mycket empatisk och liksom härligt vardaglig på något sätt.
Oxygenic - Söderbönas pojkvän, bloggar bra, trevlig prick som dessutom delar min passion för nya mobiltelefoner.
Annika Bryn - Trevlig dam, författarinna, har bara träffat henne en gång, men ja, hon är helmysig... ...helt enkelt.
Hakke - En trevlig kille med en helt underbar liten dotter, vi kunde språka, vi var på samma våglängd, vi sjöng ihop och trivdes på bloggträffen - trevlig kille helt enkelt!
Studiomannen - goare göteborgare än denne man får man leta efter är min bestämda uppfattning - han och hans fru är bara genuint goa och härliga, vet inte vad jag ska säga mer...
Trulsa - Saknade den breda göteborgskan jag väntade mig, men var i övrigt enligt mina förväntningar, som var höga.
Cliffhanger - Härlig kille som delar mina värderingar i mångt och mycket, en bra och varierande blogg.
Ja, idag var det bloggträff och jag träffade en massa trevligt folk, en del språkade jag med en del och dessa tänker jag lägga till i min länklista, en del andra har jag funderat länge på att lägga till, dessa lägger jag till nu, jag presenterar lite kort de personer jag lagt i min länklista här:
Andreas - Vi lärde känna varandra i sjuan, en av mina allra bästa vänner, pålitlig, lättsam, allvarsam, begåvad och snäll, dessutom äger vi en segelbåt tillsammans.
Björne - samma sak gäller här som för Andreas minus segelbåten, Björne har en fantastisk förmåga att göra bra musik!
Emma - Andreas flickvän, hennes empati, goda moral, intellekt, "mysighet" och spontanitet slår mig med häpnad - Andreas förtjänade det bästa, han förtjänade dig!
Stefan - Cool kille, har gjort det mesta (i mina ögon sett) jag är riktigt imponerad av honom, han är skön att prata med - grym snubbe! Spana in hans blogg!
Bloggfrossa - Göteborgare som jag inte har träffat, har en suverän blogg - alltså inte bara bra utan helt enastående!
Söderböna - En mycket trevlig tjej, mycket begåvad, mycket empatisk och liksom härligt vardaglig på något sätt.
Oxygenic - Söderbönas pojkvän, bloggar bra, trevlig prick som dessutom delar min passion för nya mobiltelefoner.
Annika Bryn - Trevlig dam, författarinna, har bara träffat henne en gång, men ja, hon är helmysig... ...helt enkelt.
Hakke - En trevlig kille med en helt underbar liten dotter, vi kunde språka, vi var på samma våglängd, vi sjöng ihop och trivdes på bloggträffen - trevlig kille helt enkelt!
Studiomannen - goare göteborgare än denne man får man leta efter är min bestämda uppfattning - han och hans fru är bara genuint goa och härliga, vet inte vad jag ska säga mer...
Trulsa - Saknade den breda göteborgskan jag väntade mig, men var i övrigt enligt mina förväntningar, som var höga.
Cliffhanger - Härlig kille som delar mina värderingar i mångt och mycket, en bra och varierande blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
