torsdag, februari 15, 2007

Slutligen...

...dags att "knyta ihop säcken" angående pappa, jag gör det med lite dagdrömmar som jag har haft på sistone... jag tänker på om pappa inte hade missbrukat alkohol, inget ont om alkohol, jag hade inte gärna bytt ut mina Staropramen i lördags mot vatte, men... ja, ni förstår vad jag menar.

Mamma som ju haft den huvudsakliga vårdnaden om mig gjorde ett bra jobb, hon lärde mig att bli empatisk och ödmjuk, hon träffade även en del pojkvänner som i huvudsak var mycket bra och trevliga, två av dem har jag fortfarande kontakt med, en sporadiskt och en (den senaste) träffar jag rätt ofta, vi brukar äta ihop och diskutera livets trivialiteter. Nåja, tyvärr så har jag någonstans ifrån fått dåligt självförtroende, blyghet och viss social inkompetens, jag har blivit osäker och... ja... mamma gjorde som sagt sitt bästa, men med sin epilepsi tror jag att hon hade haft stor nytta av pappa vid sin sida, min starka, varpaspelande pappa, vi kunde ha bott alla tre i Svedmyra, i villan som de har pratat om var så fin, den där häftiga polismannen som de hade som granne. Mamma hade varit stark med pappa och pappa hade varit stark utan alkohol - väldigt vad jag pratar om styrka, jag ser inte ner på svaghet, men ärligt talat så tror jag att jag inte hade varit lika ensam och osäker i skolan och bland kamrater om mina föräldrar hade varit enade i att få mig att socialisera mig bland barn, jag hade troligen gjort en massa saker ordentligt istället för att vela, känna mig osäker, värdelös och sluta. Sist men inte minst så tror jag att de idag, med mig utflyttad och småbarnspappa hade levt ett lyckligt liv tillsammans på ålderns höst i villan som de sedan länge hade betalat av lånen på, med mig och barnbarnen på besök ibland. Det är en vacker dröm, men eftersom den är omöjlig att nå så lägger jag den i en liten låda i huvudet nu, där låter jag den ligga, trots allt så är det nu jag lever, jag sitter i Högdalen och jag ska jobba övertid imorgon.

Detta avslutar min berättelse om pappa, som en kommenterade, min pappas liv var till 2/3 en succé, som andra kommenterade, han har lyckats bra med att överföra sina ideal till mig, jag har bestämt mig för att jag förvaltar arvet väl, men nu är tiden inne att öka takten! Håll i dig världen här kommer jag!

3 kommentarer:

Zyon sa...

Tack för mycket intressant läsning hittills! Skönt att se att du även blickar framåt och inte bara bakåt. Den "drömbilden" du beskriver är ju inte totalt omöjlig; imorgon kanske du träffar kvinnan i ditt liv som vill skaffa eller redan har barn? Vem vet? :)

den blyga sa...

Ja, just som de säger i Örebro (eller åtminstone sa´, när jag jobbade där på 60-talet.)
Det är bra att Du försöker göra ett bokslut över Ditt liv fram tills nu.
Men.
Aldrig gråta över spilld mjölk sa´alltid min moster Elsa.
(Hon var min mammas storasyster, fick aldrig några egna barn, vilket jag tror var en stor sorg. Hon ryckte ut och "tog hand om" alla i närheten som behövde stöd och sympati)
Aldrig gråta över spilld mjölk.
Med det menade hon ju att :Gjort är gjort - och det blir inte bättre av att önska att det hade blivit annorledes.
Helst skall man ju lära sig av sina misstag, men framför allt inte fastna i tankar om vad som KUNDE varit annorlunda om inte OM hade varit.

Och det har Du ju inte - Du formulerar ju själv hur viktigt det är att gå vidare med DITT liv.

Jag råkade först idag läsa Kulturbilagan till SvD från i söndags.
Där finns något som kallas "Söndagsintervjun"
Den går att läsa på nätet om Du klickar på "Kultur" och sedan bläddrar ner till just "Söndagsintervjun"
eller försök på
Söndagsintervjun
Den handlar den här gången om
Peter Barlach som sin debutbok berättar om hur det är att förlora sin mamma när man bara är 12 år.


"....Ja, sedan bestämde han sig för att glömma alltihop. Att strunta i sorgen. Dessutom började han på högstadiet, där ingen kände till olyckan. Sorgen kapslades in – eller förträngdes om vi ska använda psykologspråk.

Det höll länge, alltför länge säger han idag.

–För jag mådde ju inte bra...."

Det är därför bra att Du kan sätta ord på Din saknad och vilsenhet.
Men sedan är det viktigt att Du inte idylliserar - Du bör känna litet aggression också - Du har ju fått vara förälder inte bara till Dig själv utan till Dina föräldrar också!
Fortfarande till Din mamma...

Det jag innerligt hoppas, liksom Zyon, är att Du träffar någon att dela resten av livet med.
Du kommer att bli en väldigt BRA pappa.

Det gör ju inget att Du är litet blyg etc.Det finns många härliga flickor som själva är litet blyga!

Soderbona sa...

Hej, tack för kommentaren! Jag hade sett fram emot att läsa om din pappa och jag började...men det blev så mycket, ganska massiv läsning. Hoppas du inte tar illa upp om jag väntar lite med det.

Har förresten hört om din pannacotta! :) Du är snäll du...