...från oväntat håll, inte från underjorden, inte via ett telefonsamtal, inte från himmelen, den kom från mig själv! De yttre omständigheterna gick i princip emot mig från början till slut idag, men mitt i allt detta så lyckades jag untala mig själv att allt som hände, allt som jag inte hann med, allt som inte hände och alla som ignorerade mig, eller på annat sätt visade att de inte såg upp till mig mer än till en kattskit... trots allt så var nog inte saker och ting så illa ändå, jag tänkte på allt bra i mitt liv och allt som jag faktiskt är bra på, det som gör att de som ser mig som ett kattskit har fel! Idag är inte läge att vara pretto och ta upp dessa saker, med tanke på min sinnesstämmning i morse går denna dagen i ödmjukhetens tecken.
Hjälpen kom
Jag får se till att sova snabbt inatt, jag längtar till morgondagen, det ska bli underbart med ännu en dag! Som Evert Taube skulle ha sagt det: "Ingen har sagt att du ska ha bästa menyn, kunna se eller kunna höra, det hindrar dock inte att du är glad och ger hals. Det enda förnuftiga är att ta sin dag med glädje fast man lider, i sinom tid ligger man där i jorden - för alltid..." det där var alltså lite axplock från "Så länge skutan kan gå". Även om det kan vara svårt att ta till sig texten i stycket när man är nere så måste man ju ändå erkänna att det ligger något i det hela...
6 kommentarer:
Härligt att det löste sig och jag har en blogg och du kan klicka på O och S och under deras länkar så finns jag under Bubblan.
Jag har nu läst litet "från början" i Din blogg!
Det är ju ett stort trauma för Dig att Din mor råkat ut för en olycka med så tragiska följder.
Men det är underbart att märka hur Du har förmåga att, för att travestera en beskrivning av änkor"ta hand om Dig själv som Ditt eget övergivna barn".
Så Du kommer att fixa det!
Nu blir det ju ljusare för var dag - och så vann ju Svrige guld i skidskytte!
Heja på!!!
Något fel på Din klocka är det, hos mig är det 7.40PM
Tack ni båda för era kommentarer!
Ja, det löste sig, måste erkänna att jag överdrev lite, gårdagens "yttre händelser" var väl inte genomgående dåliga, jag fick t.ex. börja köra en ny truck på jobbet och jag fick kommentarer i min blogg (det var ni!). Men det väsentliga är att jag utifrån dessa händelser kunde vända "alltihopa", jag tror det hade gått även om det hade varit något mycket mindre att glädjas över, jag hade liksom överlevt genom att greppa efter de halmstrån som fanns... man måstye helt enkelt tro på sin egen förmåga att överleva, på något sätt. En sak är ju helt säker: inuti kroppen finns det organ, celler som bygger upp organen, alla dessa kan man tänka sig som små varelser, det fina är att ens egna dito allihopa är fanatiska dyrkare av just en själv, de går i döden för en! Råkar man i slagsmål eller annat trångomål så ser organen till att pumpa ut adrenalin och diverse andra hormoner för att ge en otrolig styrka för att klara situationen! Blir man angripen av någon sjukdom så kommer tusentals och åter tusentals vita blodkroppar att offra sig för just en själv! Med dessa vänner är man aldrig ensam!
Skönt att du har livsgnistan kvar och tack för din kommentar också..
Mamma också ja... det kommer mer om henne tids nog i denna blogg...
Skicka en kommentar